Oavsett om du samarbetar med någon annan, beställer en tjänst av en illustratör, sitter i ett möte för att sälja din idé, skriver en förstaversion av ditt manus eller håller på att skriva om ditt manus, finns det en replik du kan använda för att underlätta allas arbete. Repliken är “Det här är den fula versionen.”
(mer…)
Lennart GuldbrandssonPosted on Publicerat i Misstag, Skrivproblem, Skrivtips, Språk och stil — Inga kommentarer ↓ 
En av de saker som jag lägger vikt vid när jag läser andras manus är humorn. Om humorn fungerar är det mycket större chans att allt annat också fungerar, eftersom humor är svårt. Så låt mig hjälpa dig lite med humorn.
(mer…)
Ett fantastiskt verktyg för att skriva berättelser är spegelscener. Då pratar jag inte om scener med faktiska speglar (som i det här fallet), utan om metaforiska speglar. Låter det konstigt? Det måste det inte vara.
(mer…)Ibland kan det verka som att det bara är kändisar som blir publicerade, eller personer som har en mycket spännande bakgrund (världsomseglare, prostituerade, har lämnat samhället, etc). Är det så?
(mer…)Lennart GuldbrandssonPosted on Publicerat i Bokserier, Intrig, Rollfigurer, Skrivproblem, Skrivtips, Världsbygge — Inga kommentarer ↓ 
Med tanke på hur många berättelser som använder de sju (eller hur många det nu är) dödssynderna, hur kan man använda dem utan att det blir klyschigt? Det är ämnet för dagen.
(mer…)
Vad är det värsta man kan göra? Finns det något så hemskt så att det inte går att förlåta? Sådana saker är idealiska för berättelser.
I förra veckans inlägg skrev jag om dödssynderna. Men jag förenklade det då. Låt oss dyka ner ordentligt!
(mer…)Lennart GuldbrandssonPosted on Publicerat i Gestaltning, Rollfigurer, Skrivtips — Inga kommentarer ↓ 
Dödssynderna. Det är ett så bra koncept. Några personliga egenskaper är så dåliga att man kommer till helvetet för dem. Hur kan du använda dem i dina berättelser? Det ska jag gå igenom lite mer noggrant i en serie blogginlägg.
(mer…)
Om du vill sälja din bok behöver du inte bara kunna skriva medryckande och intressant med en fantastisk idé. Du behöver också kunna skriva ett synopsis. Men det är svårare än vad man kan tro.
(I den här texten, liksom i mina andra, använder jag massor av förklarande länkar. Jag hoppas att du tar dig tid att besöka några av dem, för där finns mycket matnyttigt.)
Precis som med många andra saker inom bokbranschen finns det ingen entydig definition av ett synopsis eller precis hur ett sånt ska skrivas. Det beror på flera saker:
Med andra ord: om du skriver en fackbok om den grekiska finanskrisen och skickar den till Bonniers ser ditt synopsis ut annorlunda än om du skickar en thriller om samma grekiska finanskris till Piratförlaget och om du skickar endera av böckerna för att fråga en lektör om den har tid att läsa boken, etc.
Det jag ska tipsa om nedan är sånt som är gemensamt för de flesta synopsis, men missa inte att sortera bort de bruna M & M-godisarna, för det kan innebära skillnaden mellan framgång och misslyckande.
Det finns två skolor när det gäller frågan om när man skriver ett synopsis. Den ena skolan anser att man skriver synopsis när man har skrivit färdigt texten. Den andra skolan använder synopsis för att utforska idén och som grund för att skriva klart texten. Ett annat ord för den andra skolans synopsis är treatment. Ett följebrev kan innehålla ett synopsis.
Alla de här betydelserna brukas om vart annat. Och som jag skrev ovan finns det ingen entydig definition som alla använder. Det är bara att du vänjer dig. Men för din egen skull kan det vara bra att du har en egen definition. Här kommer jag dock använda ordet synopsis för att betyda något som du skickar iväg till någon annan.
Det mest grundläggande för ett synopsis är att det inte är säljande. Många tänker kanske på hur man skriver en baksidestext och tror att det är så ett synopsis ska se ut. Men baksidestexter ska vara säljande och det ska synopsis inte vara.
Jag vet att det här kan vara överraskande och det är därför jag poängterar det så mycket.
Ett synopsis ska tvärtom vara förklarande, eller ge en överblick över verket.
Som den brittiske författaren Harry Bingham uttryckte det i en guide för Jericho Writers:
De flesta agenter* tittar på följebrevet först och sedan manuset. Om de gillar de första tre kapitlen tänker de: “Det här ser bra ut, men kommer det att upprätthålla samma nivå? Är det värt tiden det tar att läsa hela?”
Det är där ditt synopsis kommer in.
Ditt synopsis finns där för att ge en överblick över din intrig och för att visa upp en tydlig berättelse med ett tillfredsställande slut. Det är ditt verktyg för att få någon att läsa vidare.
[Källa]
(* I England behöver man en agent för att närma sig ett förlag. I Sverige är situationen lite annorlunda, så tänk lite bredare: förlag, lektör, agent eller någon annan som du vill samarbeta med. Och det här gäller för övrigt inte bara skönlitterära texter, så ta även orden ‘intrig’ och ‘berättelse’ ovan som exempel och ersätt med det som passar dig.)
Låter det här som att du ska skriva säljande?
Här får vi skilja på stil och innehåll. Din stil ska vara beskrivande, inte säljande, men textens innehåll ska vara säljande. Tänk att du beskriver den mest spännande texten du känner till – fast på det tråkigaste sätt du kan. Var neutral och låt innehållet tala för sig själv.
Beskriv alltså inte allt spännande, utan håll dig till de stora dragen.
Ja, en del av poängen med ett synopsis är att den som läser det ska få en överblick av hela texten.
Det betyder att du behöver ha koll på hela texten själv. Har du det? I min erfarenhet är det en av de sista sakerna man får när man skriver en text. Man blir så lätt fast i detaljer.
När jag skriver helheten menar jag först och främst att ett synopsis behöver klargöra sådana saker som:
Det här är alltså som att koka ner essensen av vad texten handlar om, så att det blir en enda droppe, men väldigt stark.
Många synopsis har dels en mycket kort presentation av innehållet i inledningen (i stil med en hisspitch), dels en längre version där lite mer av handlingen presenteras. Facktexter brukar åtföljas av provkapitel, medan skönlitterära texter skickas med hela texten.
Ingenstans använder man målande språk, gestaltning eller sånt som distraherar från syftet. Kort, rakt på sak och informativt. Använd aktiv röst och presens. Försök inte styra din läsare genom skriva snyggt, utan genom att ha ett fantastiskt innehåll. Om du försöker med snygga saker, vet mottagaren att du försöker dölja något.
Använd styckeindelning för att visa på de viktiga sakerna, och fetstila rollfigurerna första gången de förekommer.
Ett synopsis är precis som vilken annan text som helst. Om du vill att det ska bli bra behöver du arbeta i flera omgångar:
Ja, jag vet att det tar lång tid. Jag har gjort det själv.
Lästips: Wikihow, Reedsy, Jericho Writers, Literary Consultancy, Writers Digest och Marissa Meyer.
Lennart Guldbrandsson, författare, lektör och föreläsare
På min blogg hittar du över 150 inlägg med skrivtips.
Jag har publicerat över tjugo böcker, inklusive ett antal om att skriva. Du kan få två av mina böcker gratis. Min senaste bok är Dolt förflutet som nominerades till Selma-priset.
Om du vill ha hjälp med dina berättelser eller din fackbok, hör av dig.
Lennart GuldbrandssonPosted on Publicerat i Rollfigurer, Skrivproblem, Skrivtips — Inga kommentarer ↓ 
Finns det något konstigt med familjen till höger? Skulle den kunna bli en bra grund för en berättelse?
Svar: Nej och det är klart att det beror på. Men mitt råd är att undvika den sortens familjer nästan till varje pris. Varför? Det kräver ett längre svar.
(mer…)
Sminkmärket Mary Kay grundades av Mary Kay Ash. Det här märket har sedan blivit ett av de största nätverksförsäljningsnätverken i världen. Vad har det med skrivande att göra?
(mer…)
Du får individuell, konkret feedback och praktiska råd som du kan ta med dig i ditt vidare skrivande.
Läs mer om vad du kan få hjälp med här.
Är du redo att få hjälp? Kontakta mig!
Dolt förflutet är en svensk internationell thriller, skriven av Thomas Karlsson och Lennart Guldbrandsson. Läs mer här!
