Det finns många saker din berättelses motståndare ska göra: sätta stopp för din huvudperson, skapa spänning, göra slutet mer oförutsägbart, ge huvudpersonen ett mått av anspråkslöshet, komma med textens bästa repliker – och kanske döda mentorn. Men en av de viktigaste uppgifterna för antagonisten är att framföra kritik mot den Fortsätt läsa
protagonist
Du behöver inte börja med en smäll
BOOOOOOOOMMM! ”Den stora byggnaden exploderar i en eldboll. Efteråt kommer tryckvågen och slår omkull de tre personerna som står i närheten.” Är det sådana inledningar man måste ha för att locka läsarna? Varför säger man annars att man ska börja med en smäll?
Din osympatiska huvudperson
Om du någon gång har hört talas om en Mary Sue, så vet du säkert att de flesta författare (oavsett kön) skriver sina första berättelser om sig själva. Berättelsen blir ett sätt att uppfylla sina drömmar, huvudpersonen ett sätt att få säga alla de där sakerna som man hade tänkt Fortsätt läsa
Vad du kan lära dig av Spanarna (och Spanarna 2)
På samma sätt som med Fyra bröllop och en begravning, Lego filmen och de andra sakerna jag har skrivit om att man kan lära sig av, är det inte alltid det uppenbara som ger upphov till de bästa råden. (Och som vanligt finns det bästa rådet i slutet.) Filmen Spanarna Fortsätt läsa
Skjut inte budbäraren, skjut mentorn
En fråga för dig som skriver: Hur skapar man spänning, känslor, framåtrörelse, tematik och löser samtidigt en av de frågor som annars skulle ha fått publiken lätt besviken? Svaret är en orgie i spoilers. Och eftersom jag förstör slutet på andras texter har jag redan förstört slutet på min egen Fortsätt läsa
Vad du kan lära dig av Den gode, den onde och den fule
När filmen Den gode, den onde och den fule kom (1966) fick den rätt dålig kritik. Inte nog med att det var en spagettivästern – ett lite nedlåtande sätt att berätta att filmen gjorts utomlands, ofta utan den tidens stjärnor – den var dessutom våldsam. Och med sina 177 minuter Fortsätt läsa
Aristoteles – Struktur del 2
Det här är del 2 i min genomgång av ämnet struktur. Den förra delen finns här. Läs alla delar här. Omkring 335 f.Kr. (efter det grekiska dramats guldålder) skrev Aristoteles det första litteraturteoretiska verket, Om diktkonsten. Hans verk är egentligen inte ett uppfinnande av regler, utan en sammanställning av ”best Fortsätt läsa