Din egenutgivning – tre skrivproffs ger sina bästa tips

Under bokmässan 2015 presenterar jag, Kim M. Kimselius och Kristina Svensson seminariet Din egenutgivning – tre skrivproffs ger sina bästa tips. Alla tre har många hattar, men eftersom vi bara har 20 minuter på oss har vi gjort så att Kim är den enda med en författarhatt, Kristina är den enda med en förläggarhatt och jag den ende med lektörshatt. Du kan läsa Kims bästa tips här, Kristinas bästa tips här och mina bästa tips nedan.

Kristina Svensson, Kim Kimselius och Lennart Guldbrandsson

Kristina Svensson, Kim Kimselius och Lennart Guldbrandsson

5 tips för att slippa lektörens rödpenna

1. Välj idé med omsorg

Ju längre man håller på som lektör, som författare och som läsare, desto mer inser man hur viktigt ämnet är för om en bok ska bli bra. En författare kanske skulle säga: Med tanke på att det finns så många böcker som pockar på uppmärksamhet är idén det enklaste sättet att sticka ut. Men istället för att välja välja något som är kontroversiellt “bara för att”, ska man tänka på att det få författare skriver mer en handfull böcker, vilket betyder att varje bok man skriver kommer att hänga kvar på ens CV. Ens läsare kommer att fortsätta att ställa frågor och kommentera boken många år efter att man själv gått vidare.

En skrivcoach skulle kanske å andra sidan skulle säga att en bra idé gör det mycket enklare att skriva.

Men det främsta argumentet är ur lektörens synvinkel: om man arbetat mycket med sin idé – och då menar jag låtit processen att bearbeta idén ta tid – då kommer resultatet märkas på alla möjliga andra aspekter av boken. Rollfigurerna får tydligare funktioner, strukturen ger texten en större klimax, temat blir djupare och till och med språket och miljöerna blir bättre. I en facktext blir argumenten starkare, sprängkraften större och formen mindre av en tvångströja.

Jag märker väldigt snart om någon bara satt sig ner och skrivit sin text, med en vag idé om vad texten ska handla om. Då uppstår de onödiga utvikningarna, de många upprepningarna och klyschorna. Jag ägnar en del av mina lektörsutlåtanden åt att hjälpa mina klienter att hitta sin idé i all text. Ibland handlar det om att spegla vad som faktiskt finns där. Författaren kanske tror sig ha skrivit om en sak, medan stora delar av boken handlar om något annat. Andra gånger handlar det om att få författaren att välja mellan alla infall och tankar och fokusera på en eller två av dem, medan resten får bli underordnade idéer. Stundom får jag också berätta för en hoppfull författare att idén redan är gjord, många gånger, ofta bättre, eller att idén troligen inte kommer att locka särskilt många läsare. Det är aldrig något jag tar lätt på. Författaren har lagt ner många timmar på något som sedan visar sig ha stora problem. Ofta går det att hitta något originellt eller personligt i texten, så att det går att rädda idén, men det kräver ofta en stor känslomässig resa för författaren. Därför brukar jag råda författare att lägga avsevärd tid på att hitta rätt idé redan från början. Det finns inga enkla recept, utan man får testa, prata med andra och se till att det finns en tydlig konflikt. Ja, till och med när du skriver facktexter.

2. Du är inte ensam

Det är lätt att fastna i myten om det ensamma geniet, men få av oss kan allt tillräckligt bra för att resultatet ska bli något att vara stolt över. Släpp prestigen och kom över din blyghet: det finns massor av folk som kan rent otroliga saker och som du kan få med dig i ditt lag. När du har skrivkramp kan kollegorna hjälpa till och om du har frågor om hur man får sina böcker sålda kan andras erfarenheter hjälpa dig oerhört. De flesta pratar kanske med sina närmaste om böcker de skriver på, men glömmer bort att det finns ännu bättre rådgivare.

Som lektör går det ofta mycket enkelt att se om personen har prövat sina idéer på någon annan eller om det är rena skrivbordsprodukter. De flesta kan exempelvis inte skriva roligt utan publik. Berättelser som aldrig har bollats med någon annan är ofta fulla med idéer som är orealistiska eller inte är så spännande som de skulle kunna vara.

Men att ta hjälp handlar också om att lära sig av andras erfarenheter och böcker. Det är lite tråkigt, men som lektör får jag många frågor som en enkel googling hade kunnat svara på, eller som finns i någon av de vanligaste skrivarbloggarna. Det är som att de personerna vill bli skedmatade. Inget ont om de personerna som just personer, men det beteendet säger mig att de personerna kommer att få det svårare.

3. Dina läsare

Det är inte lätt att balansera mellan att skriva så att andra gillar det man skriver och att skriva sånt man själv tycker om. Men det jag förvånas är över hur många som skriver till en målgrupp som de själva inte tillhör. Många skriver för personer som inte kan någonting – och då syftar jag inte på barn – utan på vuxna som skriver för vuxna som om målgruppen inte skulle vara lika välinformerad som de själva är. Det märks ganska enkelt för en lektör när författaren inte har ansträngt sig för att ge läsaren något som den inte hade själv, utan bara nöjt sig med att skriva ner sina första associationer till ämnet.

Mitt råd är nästan alltid där att ta reda på mer om målgruppen. Prata med några av dina tänkta läsare och se vad de kan om ämnet. Det du får fram är den lägsta nivån du får ligga på. Om du skriver skönlitterärt kan du fråga hur läsaren skulle lösa huvudpersonens problem. Nio gånger av tio är nämligen problemet inte så svårt att lösa som man själv får för sig. Likadant är det när man skriver facklitteratur: de flesta som argumenterar för något låter bli de riktigt svåra frågorna och låtsas att de löst frågan när de kommit på motargument mot motståndarsidans sämsta argument. I stället ska man försöka skapa ett så svårt motargument man kan och sedan besegra det. Det är den extra ansträngningen som gör den stora skillnaden. Allt annat är att svika läsarna.

4. Recensioner

Ingen gillar att få negativa recensioner. Men negativa recensioner beror generellt sett på någon av följande saker:

  • recensenten har missförstått texten, på grund av slarv, tidsbrist eller dåliga förkunskaper – och det kommer alltid att förekomma ibland, så det är bara att svälja, desvärre.
  • recensenten tycker bara inte om boken – och det finns folk som gillar allt möjligt tokigt och ogillar det mesta som är värt att gilla. Många fler än vad man vill erkänna har en annan smak och det är inget att göra åt
  • recensenten har något personligt emot dig, din genre eller något annat – och då är spelet riggat emot dig, så då kan du med gott samvete räkna bort den.
  • du har misslyckats med något eller flera av elementen

Låtsas inte om att den fjärde varianten inte existerar bara för att den är obekväm. Istället är det en värdefull lektion i hur du inte ska göra hädanefter och vad du kan lära dig mer om. Försök därför att få reda på mer om vad kritiken egentligen handlar om. Och umgås med folk som inte bara gillar det du gör. Lyssna på dem – inte alltid, men då och då. Det kommer att göra att ditt skrivande utvecklas. Ha det som ett av dina mål: att ständigt utvecklas.

5. Ge inte upp!

Tålamod, min vän. Det är den tråkigaste nyckeln till framgång. Just därför är det en av de viktigaste nycklarna. För när alla andra slutar kan du, enbart genom att hänga kvar, bli framgångsrik.

Att hitta glädje i skrivandet, #författarboken och Skriv som ett proffs

Att hitta glädje i skrivandet, #författarboken och Skriv som ett proffs

Ha roligt!

Kom ihåg att ha roligt längs vägen – det har vi! 🙂

Vi säljer våra senaste skrivböcker i ett exklusivt paketpris bara idag: 300 kronor. Då sparar du 140 kr mot nätbokhandeln. Vi står utanför vid signerningsbordet efteråt.

Publicerad i Jobbet som författare, Skrivtips Taggar: , , , , , , ,
0 comments on “Din egenutgivning – tre skrivproffs ger sina bästa tips
2 Pings/Trashbacks för "Din egenutgivning – tre skrivproffs ger sina bästa tips"
  1. […] Eller, ja, vi vill peka på några av de misstag som författare gör och berätta lite om hur man kan göra istället. Det här kommer vi att göra på ett seminarium på bokmässan i Göteborg. Det är andra året i rad vi håller seminarium tillsammans på bokmässan. […]

  2. […] versioner på varsin blogg. För att få en komplett bild bör du alltså läsa Kim M Kimselius och Lennart Guldbrandssons inlägg också. (Klicka på namnen så hamnar du rätt […]

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*