Hur bekväm är du med att ljuga?

Jim Carrey i Liar liar.

Lita på mig. Eller inte.

Om du skriver skönlitteratur handlar en del av arbetet om att ljuga. Du hittar på rollfigurer och vad de skulle göra i särskilda situationer. Men hur lättvindigt ljuger du? Och är du skicklig på det?

Läs mer ›

Publicerad i Jobbet som författare, Skrivproblem, Skrivtips, Språk och stil Taggar: , , , , , , ,

Framgång innebär inte att aldrig göra misstag

Robert A Heinlein

Robert A Heinlein

När jag har mina skrivkurser brukar jag prata om vikten av att välja en fantastisk bokidé, och det kan förstås orsaka en del press. Det är lättare att bara se vad som händer, och sluta att skriva när det blir jobbigt, eller nöja sig när det inte är så många som läser texten. Men är det tillfredsställande?

Läs mer ›

Publicerad i Jobbet som författare, Skrivproblem, Skrivtips Taggar: , , , , ,

Vilka är dina främsta resurser?

Hur gör man kartor? Det är bara en av många saker som det finns andra som har kurser i, till exempel Brandon Harris kurs (klicka på bilden för länk).

Hur gör man kartor? Det är bara en av många saker som det finns andra som har kurser i, till exempel Brandon Harris kurs (klicka på bilden för länk).

Har du ofta problem att hitta namn på personer och platser?

Funderar du på var man hittar olika psykologiska termer eller sjukdomar – eller bara namn på känslor?

Behöver du en ordlista över juridiska begrepp?

Läs mer ›

Publicerad i Jobbet som författare, Skrivböcker, Skrivproblem, Skrivtips Taggar: , , , , , ,

Vad du kan lära sig av att skapa quiz

Författare kan – som jag har skrivit om tidigare ett antal gånger – lära sig mycket om att skriva från helt oväntade håll. Den här gången ska jag visa vad ett gammalt brittiskt kvällsnöje kan leda till.

De senaste åren har pubquiz blivit något av en fluga i Sverige. Själv började jag gå på quiz redan 2005 (samma år som jag började skriva på Wikipedia). Under många år gick jag varje tisdagkväll, och ganska ofta vann vårt lag. Vårt stamlokus har växlat, liksom de quizmasters som vi har gått till. För något år sedan fick jag frågan om jag kunde tänka mig att hålla ett quiz själv, eftersom den ordinarie quizmastern var bortrest. Därefter har jag hoppat in ungefär varannan måndag på Bishops Arms vid Järntorget i Göteborg.

Jag får ofta frågor om hur det är att vara quizmaster, så en del av dem tänkte jag också besvara här, men jag tänkte framför allt knyta an det till mitt vanliga jobb: att skriva och läsa andras texter. För det finns många likheter.

Läs mer ›

Publicerad i Jobbet som författare, Skrivtips Taggar: , , , , , , , , , , ,

Konflikt – ofta en fråga om maktkamp

Herre på täppan är en slags maktkamp.

Herre på täppan är en slags maktkamp.

För att skriva spännande scener behövs nästan alltid konflikt. Ett sätt att bygga konflikt är att använda sig av skillnader i social status. Det kanske mest använda berättargreppet inom det området är David och Goliat-berättelsen, där den ena parten vinner över den andra, trots ett stort underläge. Men det finns andra berättargrepp som har med social status att göra. Ett av dem ska vi diskutera här.

Läs mer ›

Publicerad i Intrig, Rollfigurer, Skrivtips, Språk och stil Taggar: , , , , , , , , , , , , ,

Hur är det att vara spökförfattare?

Vill du veta mer om hur det är att vara spökförfattare? Eller funderar du på att anlita en spökförfattare? Då har jag texten för dig. Det är den här.

“Att vara spökförfattare” börjar så här:

Jag får ibland en hel frågor om hur det är att vara spökförfattare. I det här inlägget tänkte jag ge svaret på några av dem.

I augusti 2018 kommer min tjugoandra bok ut. Dolt förflutet är en internationell thriller som jag skrev på uppdrag. Här tänkte jag kort berätta lite om hur den kom till och vad den handlar om. På vägen får ni veta lite mer om hur det är, rent konkret, att vara spökförfattare.

Några av de saker jag tar upp i “Att vara spökförfattare” är:

  • varför man använder en spökförfattare
  • hur man hittar rätt spökförfattare
  • varför jag verkar dummare än jag är
  • hur vanligt det är med spökförfattare
  • hur ett avtal med en spökförfattare kan se ut
  • går det att spökskriva både skönlitteratur och facklitteratur?
  • vanliga frågor

Dessutom avslöjar jag hur omslaget till Dolt förflutet ser ut. Läs hela texten här.

Lennart Guldbrandsson, författare, lektör och föreläsare

På min blogg hittar du över 100 inlägg med skrivtips.

Jag har publicerat över tio böcker, inklusive tre om att skriva. Du kan få två av mina böcker gratis.

Om du vill ha hjälp med dina berättelser eller din fackbok, hör av dig.

Publicerad i Jobbet som författare, Mina böcker, Skrivtips Taggar: , , , , , , , ,

Att arbeta gratis

Två personer med varsin skylt: Gratis kramar respektive Lyxkramar 2 dollar.

Lyxkramar är värda varenda dollar.

Tro mig, det finns alltid skäl att ställa upp och arbeta gratis. Oavsett hur långt man har kommit i sin karriär. Oavsett hur välavlönad man är i övrigt.

  • När man precis har börjat är det utmärkt träning.
  • Därefter är det ett sätt att visa framfötterna. Hur ska andra annars kunna veta vad du kan?
  • Efter en period, när man har börjat göra pengar, är gratisarbete ett fantastiskt sätt att få exponering. Det är ju gratis reklam.
  • Är man halvvägs till målet kan man hjälpa andra utan betalning för att på så sätt få högre status bland dem. De kommer alltid att vara tacksamma för att man hjälpt dem.
  • Så fort man har kommit någonstans i sin karriär är det bara rättvist att man vänder sig om och hjälper andra som var precis som man själv var för så kort tid sedan. Det är ett sätt att betala tillbaka.
  • Som heltidsförfattare älskar man sitt arbete så mycket. Att hjälpa andra, utan att ta betalt, är då ett sätt att få göra mer av vad man älskar. Dessutom slipper man då pappersarbetet och administrationen.
  • Har man sådan tur att man börjar sälja betydande mängder, kan man hjälpa andra som inte har någon  budget eller några pengar. Det skiljer sig inte från hur en del skänker pengar.

Varje gång åtföljs det här av av påståenden om att ”Du kan få betalt senare” i olika versioner. När deras idé gått runt, när folk väl har förstått varför de borde betala för idén och så vidare.

Missförstå mig inte. Jag säger inte att man inte ska tacka nej till gratisjobb. Jag lägger ett par timmar varje vecka på att skriva på Wikipedia, trots att jag inte måste. Det är en hobby jag har och den ger mig saker tillbaka: vänner och socialt umgänge, träning i att skriva tillsammans med andra och att göra research, ögonblicklig feedback, nya kunskaper och en chans att vara osjälvisk offentligt. Du har säkert liknande hobbies som kanske inte ger något i ekonomisk ersättning: sjunger i kör, läxhjälp, föräldrar på stan, eller något annat. Det är bra att göra sånt.

Allt jag säger är att andra alltid kan hitta skäl för att du ska arbeta gratis för dem. Du måste bara minnas att det är du – ingen annan – som ska avgöra om du ska arbeta gratis eller inte. Mina egna regler för när jag ska arbeta gratis eller billigare ser ut så här:

  • hur ser mitt övriga schema ut? Är jag fullbokad med betalda arbeten är chansen liten. Likaså om jag inte har några betalda uppdrag.
  • är det tillsammans med någon jag gillar? Ju närmare vän, desto större chans.
  • är det roligt? Ju roligare, desto mer sannolikt.
  • ger det mig något annat? Träning, exponering, karmapoäng och status kan vara bra saker.
  • finns det några varningstecken? Är några av de man ska samarbeta med knäppgökar är det inte så stor chans att jag blandar mig i, och inte heller om det antyds att det kan ”bli en fortsättning”.

Har jag brutit mot alla de här reglerna? Ja. Och jag har ångrat mig. Men det har åtminstone varit mitt beslut.

[Det här är ett avsnitt ur boken 10 tips för att leva på din kreativitet ur serien Tre hattar. Just den här texten skrevs av mig, Lennart Guldbrandsson, men boken innehåller också texter av Kim M. Kimselius och Kristina Svensson. För mer information om gratiskulturen och hur gratis är mer komplext än du anat, läs boken Free – Radikalt pris av Chris Anderson.]

 

Lennart Guldbrandsson, författare, lektör och föreläsare

På min blogg hittar du över 100 inlägg med skrivtips.

Jag har publicerat över tio böcker, inklusive tre om att skriva. Du kan få två av mina böcker gratis.

Om du vill ha hjälp med dina berättelser eller din fackbok, hör av dig.

Publicerad i Jobbet som författare, Skrivtips Taggar: , , , , , , , ,

Hur man betonar allvaret i en text

Berättelser bygger på att allting inte är lika viktigt, ungefär som att det blir konstigt när man försöker BETONA. ALLA. ORD. I. EN. MENING. Jag har tidigare skrivit om hur man kan betona saker, men hur vet läsaren att det blir allvar?

Låt mig ge ett kort exempel från en recension i London Book Review, ur en text om böcker som handlar om svordomar. Exemplet rör två personer som samlade soldatsånger från första världskriget:

De hävdade att soldaterna använde ordet ‘fucking’ så ofta att det bara var en varning för ‘att ett substantiv är på ingång’. I en normal situation används svärord för att betona saker, men Brophy och Partridge upptäckte att obsceniteter överanvändes så mycket av militären under första världskriget att om en soldat ville uttrycka känslor så undvek han att svära. ‘Så om en sergeant sa: ‘Hämta era fucking gevär!’ sågs det som en rutinhändelse. Men om han sa: ‘Hämta era gevär!’ förstod alla genast att det var bråttom och farligt’. (Källa)

Min poäng är att allvar handlar om att bryta mot mönster. Rätt gjort kan det här framkalla kalla kårar hos läsaren, när läsaren inser att en situation är mycket farligare än vad som tidigare antytts. Och som vanligt utgår de här känslorna från rollfigurerna. Det är de som behöver bryta det här mönstret. Men för att kunna göra det behöver du förstå att situationen kräver det allvaret. Har du den kollen på dina berättelser?

Lennart Guldbrandsson, författare, lektör och föreläsare

På min blogg hittar du över 100 inlägg med skrivtips.

Jag har publicerat över tio böcker, inklusive tre om att skriva. Du kan få två av mina böcker gratis.

Om du vill ha hjälp med dina berättelser eller din fackbok, hör av dig.

Publicerad i Gestaltning, Skrivtips, Språk och stil Taggar: , , , , ,

Antagonisten är berättelsens hjärta

Det finns många saker din berättelses motståndare ska göra: sätta stopp för din huvudperson, skapa spänning, göra slutet mer oförutsägbart, ge huvudpersonen ett mått av anspråkslöshet, komma med textens bästa repliker – och kanske döda mentorn.

Men en av de viktigaste uppgifterna för antagonisten är att framföra kritik mot den värld som du presenterar i början av berättelsen och som huvudpersonen är en del av. Nu menar jag inte att rollfiguren måste säga den här kritiken rätt ut, utan att det blir rollfigurens handlingar som säger något, under ytan. Den här kritiken kan dock inte vara vilken kritik som helst, utan den behöver vara rimlig och sann. Det är alltså antagonisten som tar upp berättelsens hjärta. Många gånger går antagonistens lösning på sin kritik för långt eller är felriktad, men den kan inspirera protagonisten att agera på rätt sätt. Om kritiken inte känns rimlig och sann, kommer berättelsen att kännas påhittad och krystad och frikopplad från verkligheten.

Så vad innebär din antagonist för kritik mot det status quo som du presenterar i början?

Lennart Guldbrandsson, författare, lektör och föreläsare

På min blogg hittar du över 100 inlägg med skrivtips.

Jag har publicerat över tio böcker, inklusive tre om att skriva. Du kan få två av mina böcker gratis.

Om du vill ha hjälp med dina berättelser eller din fackbok, hör av dig.

Publicerad i Gestaltning, Rollfigurer, Skrivtips Taggar: , , , , , , ,

Att manövrera sina rollfigurer till rätt ställe

En viktig del i allt skönlitterärt skrivande (särskilt om man är en planerare) är att veta hur man manövrerar sina rollfigurer till rätt plats i storyn. Om rollfigurerna inte befinner sig på rätt plats kan det nämligen bli känslomässiga, geografiska, intellektuella, etc hopp i berättelsen. Sånt förstör upplevelsen för läsaren. Bra manövrering å andra sidan syns inte, och kan till och med öka på berättelsens spänningspunkter och karaktärisering.

Ett par sätt att manövrera rollfigurerna som brukar fungera är att:

  • om du vill att dina rollfigurer ska till punkt A, låt dem vara på väg till punkt B eller vilja stanna hemma
  • låt dem försöka ett par gånger innan de lyckas, och framför allt om du tvingar dem att bli mer ärliga än de någonsin varit tidigare
  • låt rollfiguren tro sig vara framme, när den i själva verket bara är halvvägs
  • göm framgången bakom misstaget
  • bygg från vardera änden, d.v.s. genom att planera utvecklingen steg för steg både från där rollfiguren befinner sig nu och där rollfiguren behöver sluta, tills de möts i mitten

Det här kommer jag skriva mer om i min nästnästa skrivbok, Författarens intrigbok. Min nästa bok handlar om struktur och kommer förhoppningsvis i tid till bokmässan.

Lennart Guldbrandsson, författare, lektör och föreläsare

På min blogg hittar du över 100 inlägg med skrivtips.

Jag har publicerat över tio böcker, inklusive tre om att skriva. Du kan få två av mina böcker gratis.

Om du vill ha hjälp med dina berättelser eller din fackbok, hör av dig.

Publicerad i Mina böcker, Rollfigurer, Skrivtips Taggar: , , , , , ,