Det här är del 35 i min genomgång av ämnet struktur. Den förra delen finns här. Läs alla delar här.
Den amerikanska författaren Viki King presenterade sin metod, som på sätt och vis ytterligare knöt ihop författaren med texten i Christopher Voglers anda. Boken How to Write a Movie in 21 Days kom 1993, och säljer fortfarande ganska bra. Hennes poäng var att de teman som man som författare känner intresse för ofta hänger samman med vilken ålder man är i. Genom att man själv känner intresset kommer passionen att sprida sig till texten. Därför hänger Kings metod ihop starkt med huvudpersonens känslor, snarare än med yttre skeenden, även om de yttre skeendena kan påverka eller påverkas av de inre förändringarna.
Dessutom arbetar King med flera liknande idéer som Linda Seger. Båda börjar exempelvis med en bild och anger sidnummer på ett explicit sätt.
Sid 1: Startar storyn, plats och stämning, en bild
Sid 3: Ställer central fråga
Sid 10: Beskriver hjältens mål i dialog (”Jag vill”)
Sid 30: Lurigt skeende, problem som hjälten måste reagera på
Sid 45: Startar hjältens utveckling – scen. Även absolut kritik mot idén.
Sid 60: Säger vad hjälten satsar helhjärtat på, löfte (”Jag ska”)
Sid 75: Vänder från hopplöst till ny chans att nå målet – scen där dröm blir verklighet
Sid 90: Säger vad slutet är
Sid 120: Beskriver hjältens nya liv
Kings sidnummer går att konvertera för den som skriver i andra format (där 120 då motsvarar sista sidan). Kings bok är ganska spridd, men har inte fått något särskilt omdöme mer än att den är bra. Själv gillar jag boken och att den knyter ihop författaren med texten, även om det skulle behövts göras tydligare.
En positiv del med King är att hon anger tydligt vad som menas med hjältens mål och hjältens löfte: det ger en mer fokuserad berättelse.
Nästa gång kommer jag att presentera ett system som menar sig vara helt annorlunda. Återkom gärna.