Vi blandar inte in polisen, va?

Säg att du skriver en spännande berättelse. Förr eller senare kommer du då att stöta på ett dilemma som är drygt 800 år gammalt:

Varför låter hjälten inte polisen ta hand om det här?

Polisen har ju brottsbekämpning som ett yrke. De har därför både utbildning och utrustning som lämpar sig för det. Poliser är naturliga att blanda in när det händer något spännande.

Men… om du inte vill ha en polis som hjälte, till exempel för att du vill göra det mer spännande, eller för att du tycker att det finns för många berättelser om poliser, behöver du ändå besvara frågan om varför polisen inte blir inblandad.

Det finns några vanliga sätt att besvara den frågan, som är riktigt dåliga:

• vagt
• inte alls

Kika på din berättelse om du besvarar på något av de sätten.

Strunt samma om du saknar kontakter inom polisen, eller om du inte riktigt vet skillnaden mellan en häktning och ett gripande. Du måste, som författare, ha ett svar på frågan om varför hjälten inte kontaktar polisen.

Om inte den centrala frågan besvaras på ett tillfredsställande sätt i ett verk som handlar om brott och/eller brottslingar, kommer läsaren troligen inte ta det verket på allvar, framför allt inte om det är en läsare som själv känner till något om hur polisen agerar och tänker. Tiden är över när en detektiv kan lösa brott på egen hand. (Nästan.)

Å andra sidan finns det en hel rad bra sätt att besvara frågan. Du behöver inte ens försvara dig med mitt standardsvar, att det finns viktigare saker än verkligheten. Vänd på det och se det som en möjlighet! Här finns nämligen chansen att få nya infallsvinklar till din berättelse. Låt mig berätta om några av dem.

Bra sätt

Nyckeln är att få läsaren att acceptera din förklaring till varför polisen inte ska bli inblandad som självklar. Därför rekommenderar jag att du använder åtminstone ett av de här alternativen, och kanske till och med flera i kombination.

• Cold case – brottet begicks för en tid sedan och är kanske till och med preskriberat
• Redan löst men fel brottsling – polisen tenderar att vara ointresserade om det redan fallit en dom, till och med om nya, mycket talande, bevis dyker upp
• För pyttigt brott – om inte ens en fällande dom skulle ge något kännbart straff är polisen mindre benägen att utreda det
• Innan polisen bildades – innan omkring 1300-talet fanns det ingen professionell poliskår (i Europa i alla fall), men det har funnits inofficiella problemlösare under mycket längre tid
• Efter att polisen inte längre finns eller i en värld utan poliser – då kanske det finns alternativ som också går att utforska
• Polisen upptagna med annat brott/kaos – åtminstone temporärt går det att undgå att blanda in polisen i berättelsen på ett ganska trovärdigt sätt, något som också fungerar om poliser vill ha uppbackning av kollegor
• Polisen inte tillräckligt med resurser – vilket betyder att även om polisen skulle vilja utreda så kanske de inte har personal, utrustning eller kompetens för att genomföra en ordentlig undersökning
• Lång responstid – för att brottet sker på en avlägsen plats
• Polisen är ledig eller har flyttat – även polisen har lågsäsong och gör omorganisationer
• Verkar inte vara något brott (låg kompetens hos polisen) – här rör det sig om något som verkar oskyldigt, men som döljer något olagligt, eftersom polisen, förståeligt eller inte, kan tillräckligt om saken
• Verkar inte vara något brott (hög kompetens hos brottslingar) – här är det brottslingarnas förmåga som gör att polisen inte lägger märke till brottet
• Utanför polisens område – om brottet är militärt eller övernaturligt, exempelvis, kan polisen istället kalla in experter – eller ”experter”
• Egentligen inget brott, trots att det kanske borde vara det – till exempel kan den skillnaden bero på att allmänhetens rättsmedvetande skiljer sig från rättsväsendets
• Korruption – ekonomisk vinning gör att polischef avbryter utredning, kan också ske utan direkta betalningar genom kontakter eller vänskap
• Poliser är skyldiga – påbörjar inte utredning eller letar på fel ställe, något som kan avslöjas som en utveckling i historien
• Offer litar inte på polisen – av personliga skäl eller eftersom polisen i landet inte är att lita på
• ”Skyddat” ställe – såsom med sekter, religiösa grupper, gäng eller andra grupper som anser att polisen inte har jurisdiktion över deras medlemmar, och där medlemmarna kan vara så hunsade att de inte larmar polisen
• Isolering – såsom där det inte finns telefonförbindelser (tillfälligt), vilket gör att det inte går att larma polisen
• Vittne eller offer tillhör oprioriterad grupp, såsom flykting eller hemlös
• Hjälten kan inte göra sig förstådd – språkbarriärer
• Vittne eller offer har tidigare vittnat falskt – pojkar som ropat varg får ofta mindre noggranna undersökningar efter hand
• Hjälten skulle själv bli misstänkt – av goda skäl, eller bara en rädsla från hjältens sida
• Hjälten har tajt deadline för något viktigare mål – vilket senare kan visa sig orsaka problem, eftersom det inte kommer förstärkning

Verkligheten är lite krångligare

Det kan finnas många skäl till att man som författare vill hålla polisen utanför sin berättelse, men man ska tänka på att många av metoderna ovan alldeles säkert inte skulle fungera i verkligheten. Polisen har en ganska robust organisation, och verkligheten är krångligare än fiktion:

• slumpen agerar ofta i polisens riktning, åtminstone i förlängningen (om än inte alltid)
• allmänheten är, trots allt, ganska nyfiken och skvallrar ofta
• det finns så många saker som kan gå snett under ett brott
• det finns fler spår och ledtrådar än vad man kan tro

Dessutom kan man hamna i större problem om man undviker att anmäla ett brott för att man tror att man ska bli misstänkt än om man låter bli.

Med det sagt går det att komma undan med de här sakerna i berättelser. Ett bra, men underskattat sätt är att fråga polisen vilka kryphål de känner till och hur du skulle kunna jobba med de kryphålen. Ta deras hjälp som ett steg på vägen.

Och du kan ju alltid låta polisen komma in i slutet.

En modernare fråga

Det finns en mer modern fråga än den om polisen. Jag skrev om den redan 2009 och den blir alltmer aktuell för varje år som går: Storyvärlden har skakats i grundvalarna.