Vem ska godkänna din text?

Christopher McQuarrie

Christopher McQuarrie har haft en författarkarriär som de flesta bara kan drömma om. Han har skrivit en rollfigur som har blivit invald bland de 100 bäst hjältarna och skurkarna, ett filmmanus som röstats fram till ett av de 100 bästa och som han fick en Oscar för, han har skrivit och regisserat den Mission Impossible-film som har dragit in mest pengar, och han har skrivit om en av Stjärnornas Krig-filmerna.

Och nyligen skrev han på Twitter en tråd som börjar så här och som jag tycker att även författare som aldrig varit intresserade av Hollywood eller film bör läsa:

Jag får många frågor från författare om vart man ska skicka manus och hur man säljer dem. Andra frågar hur man får en agent, hur man får en regissör eller producent intresserad, etc. Du kommer inte gilla svaret, men här är det: Du ställer fel frågor.

(I den här texten, liksom i mina andra, använder jag massor av förklarande länkar. Jag hoppas att du tar dig tid att besöka några av dem, för där finns mycket matnyttigt.)

Innan vi följer med i den här tråden, låt mig förtydliga ett par saker:

McQuarrie fortsätter:

Jag ägnade sju år – EFTER att ha vunnit en Oscar – åt att ställa samma frågor. Min karriär fastnade (och jag har fortfarande manus som ingen vill göra trots att mina senare kommersiella framgångar).

Under den perioden funderade jag aldrig på att min egen karriär inte kom igång genom att blint skicka in manus, och det gjorde inte mina författarvänners heller. Det betyder inte att det inte kan hända, men ODDSEN för att skicka in ditt manus och få det filmat är extremt små.

Det betyder också att du ger andra makten att avgöra om du ska få en karriär eller inte. Och även om jag aldrig skulle avråda dig från att köpa lotter, skulle jag verkligen råda dig att inte låta det bli din enda inkomstkälla.

”Hur säljer jag mitt manus?” är en fråga som finns i hjärtat av manusförfattarens tankevärld och är orsaken till att författare behandlas som de gör. Vi tränas att tänka på det sättet. Systemet hänger på vårt beroende av andra.

Undertexten i den frågan är ”vart går jag för att få lov att låta någon annan avgöra mina drömmar?” Den frågar också ”vad är den kortaste vägen till min karriär?”

Efter tjugofem år som författare, har jag lärt mig att hemligheten bakom att göra filmer är att göra filmer – att börja med små filmer som ingen kommer att se.

Hemligheten bakom kunskap är att göra och misslyckas – ofta och smärtsamt – och att låta alla se det.

Hemligheten bakom framgång är att göra det du älskar, oavsett om du får betalt eller inte. Hemligheten bakom en givande karriär inom film (och många andra områden) är att fokusera enbart på att göra det bra och inte på resultatet.

Det finns otaliga bra argument mot allt jag nyss har sagt. De förändrar inte att lotteriet är ett lotteri.

Några säger ”Jag kan inte regissera.” Det finns bara tre svar:
1. Det kunde inte jag heller. Nu kan jag det.
2. Hitta en vän som kan.
3. Fortsätt köpa lotter.

Några säger: ”Det är lätt för dig att säga. Du har redan en karriär. Det finns bara två svar:

1. Det var så min karriär började.
2. Fortsätt köpa lotter.

Några säger: Mitt manus är för dyrt för mig att göra på egen hand. Det finns bara ett svar: Om det där är din enda idé, kanske det här inte är rätt karriär för dig. Oavsett, lycka till med att köpa lotter.

Några säger: Jag kan inte hitta en vän som vill regissera och jag VILL inte regissera.

Jag har något att säga till alla er författare som gillar att säga att skrivandet är där filmskapandet börjar:

att förstå hela processen för att göra en film är där riktigt manusförfattande börjar. Varför vänta?

Några frågor du borde ställa dig: Hur får jag erfarenheten att göra film? Hur blir jag en värdefull del av processen? Hur lär jag mig att gå innan jag flyger? Och svaret är: gör en film – ensam eller med vänner – sprid ditt verk – och gör det sedan igen.

Det här garanterar INGENTING. Men det är vad jag vet. Och det är bättre odds än att köpa lotter. Och man slipper vänta på någons godkännande. I själva verket lever du din dröm. Och om du tror att drömmen beror på större budget och ett lönekuvert, förbered dig på att bli djupt olycklig.

Inget av det här förhindrar förstås dig från att köpa lotter. Låt oss säga att du gör det. Och du vinner. Grattis. Vad lärde dig vinsten om hantverket? Hur växte du? Hur gjorde det dig till en värdefull kugge i maskineriet? Vilken grund inför framtiden gav det?

Vilken makt fick du av att vinna lotteriet? Annat än förmågan att spela lotteriet igen?

Några säger: Jag har redan gjort den filmen. Hur tar jag nästa steg? Hur får jag en agent? Hur får jag ett produktionsbolag att läsa det jag har skrivit? Du kommer inte att gilla svaret men här är det:

Gör det igen.

Agenter kom till mig när mina vänner och jag hade gjort allt det ovan. Och de hjälpte mig mest när jag hjälpte dem – genom att ge dem någonting de kunde sälja.

Och det är oändligt svårare att sälja ett manus än det är att sälja ens bevisade förmågor.

Sluta tänka på branschen som något du kan ”ta dig in i” och börja tänka på dig själv som ett företag som kan bli uppköpt. Ditt jobb är att skapa, förbättra och bevisa ditt värde. Fråga dig själv om det bästa sättet att göra det är att köpa lotter.

Dina största hjältar inom filmen, oavsett vilka de är, skapade alla sin egen lycka. De var heller aldrig nöjda, de misstänkte alltid att deras kollegor hade det bättre och var bättre, och de kände sig aldrig nöjda eller fullständigt förstådda.

Någon gång misslyckades de stort.

Och dina hjältar lyckades aldrig någonsin uppfylla sina drömmar.

Det var därför de fortsatte drömma.

Det är så bra det någonsin kan bli.

Och det finns inget annat ställe att börja förutom vid början.

Mitt mål var aldrig att bli regissör. Jag hade definitivt aldrig tänkt att bli en actionregissör. Jag förväntade mig aldrig att vara här jag är nu och VARJE viktigt val jag har gjort för att komma hit var kontraintuitivt.

Jag fortsatte också att köpa lotter.

Och lotterna har inte resulterat i någonting.

Det är min sanning – som jag har lärt mig den hårda vägen. Det måste inte vara din. Jag blev tillfrågad och jag har svarat vad jag vet. De av er som har argument och bitterhet slösar värdefull tid som skulle kunna ägnas åt din framtid.

För er som insisterar på att enbart köpa lotter önskar jag all tur i världen. För er som är redo att skapa er egen tur önskar jag all framgång ni förtjänar.

Hela tråden går att läsa på en sida på engelska här. Men missa inte Twittertråden, där det finns fler frågor och svar.

Senare tillägger exempelvis McQuarrie följande:

Jag skulle rekommendera dig att du följer din inspiration. Jag skriver alltid bäst när jag arbetar på något som jag inte borde arbeta på.

Lennarts kommentarer

För er som har svårt att översätta det här till svenska förhållanden och bokbranschen: det här handlar om att ge ut sina egna böcker snarare än att skicka dem till förlag och hoppas på att de ska ”godkänna” dig.

Jag säger inte att det är en lösning som fungerar för alla, men om du är seriös med att ge ut böcker och du inte får avtal med ett förlag efter att du har skickat in ett par manus, efter att du fått hjälp av lektör och/eller skrivcoach, då borde du åtminstone fundera över McQuarrie skriver ovan. Du kan ta hjälp, du kan lära dig att sätta dina böcker, du kan se till så att någon skicklig person hjälper dig med omslaget, du kan samarbeta med andra, och du kan marknadsföra den själv. Sannolikt kommer mycket av det här ändå vara sånt du blir tvungen att göra även om du skulle få ett avtal med ett förlag, så det är lika bra att du vänjer dig och lär dig att gilla processen.

Dolt förflutet av Thomas Karlsson och Lennart Guldbrandsson

Lennart Guldbrandsson, författare, lektör och föreläsare

På min blogg hittar du över 150 inlägg med skrivtips.

Jag har publicerat över tjugo böcker, inklusive ett antal om att skriva. Du kan få två av mina böcker gratis. Min senaste bok är Dolt förflutet som nominerades till Selma-priset.

Om du vill ha hjälp med dina berättelser eller din fackbok, hör av dig.

6 svar på “Vem ska godkänna din text?

  1. Jag håller med. Om man inte blir utgiven av andra kan man ge ut sig själv. Varje bok man skriver (och ger ut) lär man sig någonting utav. Varje gång som jag får tillbaka mina texter från min redaktör känner jag att jag blir bättre som författare och att min text blir bättre.

    Nackdelen, och det som Christopher mest tangerar, är att det kostar pengar. För mig var både lektör och redaktör nödvändigt för att jag skulle kunna lyfta texten i min första roman så pass mycket att det gick från en ok bok till en bra bok (och ja, jag tycker att man får tycka att ens egen bok är bra) men det kostade pengar. Tillsammans med korrekturläsare, sättning, omslagsdesign, tryck, marknadsföring så kostade det ganska mycket pengar. Pengar som jag bara delvis fått tillbaka.

    Någon stans finns den gräns när man inte har råd längre (eller tvingas pausa utgivningen tills man sparat ihop nya pengar) och det är där problemet uppstår om man försöker skapa sin egen karriär (utan att gå via ett förlag) nämligen att det kostar pengar och att det är svårt att slå igenom bruset.

    Sedan ångrar jag definitivt inte att jag tagit de här kostnaderna. Jag känner att jag blivit bättre på att skriva av det, och det är kul att ha mina böcker i bokhyllan. Men, ibland när jag tittar på ekonomin så kan det kännas ganska tungt.

  2. Jag håller med i vad han säger. Jag trodde inte att jag kunde skriva en bok. Men jag gjorde det ändå. Jag sa inget till någon utan gjorde det som hobby för min egen skull, vid sidan om mitt heltidsjobb. Utan ekonomisk press. Sedan trodde jag inte att någon skulle vilja ge ut den så jag gav ut den själv. Anlitade kvalitetsredaktör, dramaturg, etc. och tryckte några hundra ex. Sedan insåg jag vad kul det var att hålla i hela processen. Och nu har mina två titlar sålt i närmare 5000 ex, medan jag skriver på den tredje i serien. Med det och två Selma-prisnomineringar i ryggen kanske jag så småningom kan fresta en agent för att nå läsare utanför Sverige.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *