Varför du behöver klister i dina berättelser

Klister är kanske inte något som författare brukar förknippa med berättelser, förutom det klister som sitter på baksidan av postit-lappar och som man kan använda för att flytta runt scener. Ett mer metaforiskt klister är ett av de bästa sätten att se till att intrigen fortsätter, utan någon möjlighet för rollfigurerna att bara släppa konflikten.

(I den här texten, liksom i mina andra, använder jag massor av förklarande länkar. Jag hoppas att du tar dig tid att besöka några av dem, för där finns mycket matnyttigt.)

Varför blir inte rollfigurerna bara sams?

Grunden i alla berättelser är konflikt. Det är så viktigt att jag skrivit om det gånggånggång. Och de flesta människor gillar inte konflikt. Så därmed uppstår frågan om varför rollfigurerna inte bara blir sams — eller lämnar varandra.

Det är här klistret kommer in.

Klister är något som gör att rollfigurerna tvingas att umgås.

Även om de inte vill.

Begreppet klister i den här betydelsen fick sin stora popularitet av James Scott Bell, en tidigare advokat som studerade kreativt skrivande och numera skriver prisbelönta thrillers, men också har skrivit en bok om struktur (som jag kommer ta upp i Författarens strukturbok).

Tvåkomponentslim

Tidigare har jag skrivit om hur du som författare kan hålla till och med ganska många rollfigurer tydliga i läsarens huvud genom att använda dig av familjer eller grupper. Och familjer är ett av de bästa klistren som finns. Det finns folk som tar sig ur familjens grepp, men de är inte så många, och det krävs ganska mycket för att man ska lämna sin släkt permanent. Det är poängen med klister när man skriver, att det ska vara något som gör det svårt för de som är involverade i konflikten att lämna den. Samtidigt finns det massor som håller konflikten vid liv.

Det finns med andra ord två delar i klistret. (Karlssons klister har två huvudkomponenter, celluloidbaserade filmrester och lösningsmedel.) En sak som håller ihop parterna och en som pushar dem från varandra.

Komponent nr 1

Den första komponenten är det som håller ihop rollfigurerna. Jag har tidigare kallat det här för en fälla.

”En fälla är en situation som garanterar att rollfigurerna du har skapat kommer att ha en relation. Det finns bara några få olika fällor, men man kan variera och kombinera dem i oändlighet:

  1. Dela bostad – som en familj eller som rumskompisar
  2. Vara släktingar
  3. Vara vänner
  4. Vara eller bli ett kärlekspar
  5. Vara grannar
  6. Dela arbetsplats
  7. Dela en uppgift eller intresse
  8. Vara i samma fara

Det räcker dock inte med att bara säga att dina rollfigurer är vänner, t.ex. Utan ett starkt skäl att (frivilligt) delta i relationen, kommer rollfigurerna troligen att skingras så fort de blir osams. Gå till dig själv bara. Skulle du stanna om en okänd människa muckade gräl med dig? Antagligen inte.

Alltså, vad håller ihop de här rollfigurerna? En tredje part, djupa samhörighetskänslor, ett särskilt behov, eller någon händelse i det förflutna? Så fort du vet vad som inledde fällan, har du också något att testa och hota. Det skakar rollfigurerna i grunden.”

Sedan dess har K.M. Weiland hittat ett annat sätt att se på fällor/det sammanhållande i klistret och räknar upp följande 7 klister:

  1. Plikt/skyldighet, till exempel för att rätta till något som rollfiguren själv har råkat ställa till
  2. Hat/hämnd, för att skapa rättvisa
  3. Överlevnad, såsom att protagonisten kämpar för att hindra att någon annan ska mörda hen
  4. Kärlek, och här finns det många olika typer av kärlek som kan tävla med varandra
  5. Nöje/besatthet, såsom folk som inte kan låta bli att leka med elden och därmed utsätter sig själv för fara
  6. Girighet, till exempel för att få tag på något från någon annan
  7. Stolthet, såsom hur andras syn på en kan få en att göra dumma saker

(Se även de sju dödssynderna, del 1, 2 och 3, samt När förändrades du senast?)

Komponent nr 2

Den andra komponenten i klistret är själva konflikten. Något startar konflikten (en katalysator) och något upprätthåller konflikten (en accelerator).

I många fall startar konflikten med att något bryter mot hur det brukar vara. Det här kan vara något negativt, såsom ett mord, en förförelse av en gift man, en kidnappning eller en stöld, eller något positivt, såsom ett erbjudande om ett nytt jobb eller en resa.

Men för att det ska bli något av konflikten behöver den accelerera. Det kan ske genom olika intrigverktyg, men oftare sker det genom stegring. Stegring är när något liknade sker upprepade gånger, fast i större omfattning. I en inre intrig kan det handla om att antagonisten lyckas få över flera familjemedlemmar på sin sida i arvstvisten, och i en yttre intrig kan det handla om hur mördaren kommer närmare huvudpersonen och till slut mördar protagonistens älskade.

Avslutning

De här komponenterna tillsammans skapar en stark förenande kraft inom berättelsen, vilket gör att läsaren aldrig kan lägga ifrån sig texten.

Lennart Guldbrandsson, författare, lektör och föreläsare

10 sätt samarbete lyfter din kreativa karriär

På min blogg hittar du över 200 inlägg med skrivtips.

Jag har publicerat över tjugo böcker, inklusive ett antal om att skriva. Du kan få två av mina böcker gratis. Jag gillar samarbeten och har bland annat skrivit tre böcker tillsammans med Kim M. Kimselius och Kristina Svensson: om författares vanliga misstag, om hur man livnär sig på kreativa yrken och om hur man samarbetar.

Om du vill ha hjälp med dina berättelser eller din fackbok, hör av dig.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *