Varför är genre så jäkla svårt?

Några verktyg är viktigare än andra. Foto.

Du kommer inte undan. På ett eller annat sätt måste du förhålla dig till ett verktyg som du kanske inte ens gillar.

Jag tänker inte säga åt dig att du måste lära dig tycka om det. (Det finns trots allt inga regler.)

Men du behöver förstå vad det är innan du kan förväntas använda det.

Vad syftar jag på?

Genre.

(Dramatisk musik som leder in till förtexterna.)

(I den här texten, liksom i mina andra, använder jag massor av förklarande länkar. Jag hoppas att du tar dig tid att besöka några av dem, för där finns mycket matnyttigt.)

Genre har med sex att göra

Ordet ”genre” hänger ihop med orden ”gender” och ”genus” (men också ”gen” och ”generation”, som allihop hänger ihop med att föröka sig. Vilket i sin tur betydde att man blev en familj. ”Genre” kom från franskan in i engelskan och svenskan på 1700-talet när franskan var det coola språket. Då syftade det det på konstnärliga kategorier som kunde sägas tillhöra samma familj (till exempel kunde ”klassisk musik” omfatta såväl symfonier som sonater), men som ändå hade stora skillnader.

Det här är de flesta överens om. Efter det blir det en enorm röra.

En enorm röra

Det finns knappt två som har samma bild av vad en genre är. Titta bara på hur Svensk Ordbok och Svenska Akademiens Ordbok (två böcker som ges ut av i stort sett samma gäng) definierar genre:

SO: ”typ av (konstnärlig) fram­ställning som känne­tecknas av viss upp­sättning stil­drag eller inne­hållsliga faktorer el. visst syfte”

SAOB: ”avgränsat område, inskränkande sig till vissa bestämda ämnen l. värkningsmedel l. visst framställningssätt l. präglat av en viss bestämd smak l. stil o. d.; konstart; (egen) stil, manér; särsk. i förb. med possessivpron. l. gen. ss. attribut, stundom i inskränktare anv.: konstart som motsvarar ngns speciella smak.”

Blev det något klarare? Jag menar inte att det ska gå att använda definitionen som ett verktyg, men förstår du mer om vad genre är? Som sagt, en enorm röra.

När jag stöter på röror brukar mitt första steg vara att försöka dela upp det och se de olika beståndsdelarna. Om man gör det med genre-begreppet inser man snart att röran beror på att genre används olika av olika grupper. Bara inom den litterära världen finns det åtminstone sju olika sätt att använda begreppet genre.

Lägg märke till att den här indelningen är väldigt grov och kanske till och med orättvis men att det finns en poäng på slutet som gör att du inte behöver fundera på den exakta gränsdragningen mellan enskilda verk.

1. Kritiker och recensenter

Vi tar kritikerna och recensenterna först, eftersom deras bidrag behövs men inte går att tillämpa direkt.

”Den här boken tillhörde ju inte alls den genre jag gillar och därför är den dålig.” Foto.

Här har begreppet ”genre” ibland blivit ett fult ord. Genrelitteratur kontrasteras mot ”ordentlig” eller ”fin” litteratur (som inte får någon etikett, utom möjligen ”skönlitteratur”). Särskilt den litteratur som inte är ”realistisk”, vad nu det betyder, råkar ut för slängar av den sleven, som om den inte skulle tillhöra genren skönlitteratur.

Det här sättet att tänka finns också inom filmbranschen där man dock satt ett namn på de filmer som inte är genrefilm, nämligen drama. Självklart har både skönlitteratur och drama sina egna slitna klyschor och troper, även om det som vanligt är de som ogillar en genre som har lättast att visa upp bristerna.

Jag vill förstås inte hävda att det här är så alla kritiker och recensenter tänker eller diskuterar kring genrer. Några utnyttjar istället genrerna för att välja vilka texter de ska recensera, så att de kan ge så välinformerade åsikter som möjligt. Ett sådant exempel är Lotta Olsson som recenserar deckare för Dagens Nyheter. Den sortens tänkande återkommer vi till senare.

Vissa författare ser också genrer som en fiende eller ett fack som de vill ta sig ur. De försöker därför skriva berättelser som medvetet bryter mot vad de själva uppfattar som genrelitteraturens fängelse. Det här fängelset verkar ha instiftats redan på 1600-talet, eftersom det då kom vad som har kallats för antiromaner. Ofta sker det här till läsarnas besvikelse. Ska man lyckas med sådana äventyr krävs nästan alltid att man har något mer viktigt eller mer berörande för att läsaren ska känna att de inte förlorar på utbytet av exempelvis spänning eller det paradoxala igenkännandet av bekanta grepp.

2. Litteraturvetare

Don Quijote är ett episkt verk, på flera sätt. Foto.

För de som studerar litteraturvetenskap finns det sedan gammalt tre huvudgenrer: epik, lyrik och dramatik. Inom epiken finns många berättande genrer, såsom romaner av flera typer, fabler och sagor, samt krönikor. Under lyriken finns bunden vers, fri vers och prosadikt. Dramatiken täcker framför allt komedier och tragedier, men också operett och musikal.

Sådana huvudgenrer pratas inte särskilt mycket om utanför skolan, men det kan vara praktiskt att känna till att de finns, eftersom de kan ge idéer till vad för ytterligare typer av texter man kan skriva.

3. Bibliotek och bokhandel

Karta över Nynäshamns bibliotek (H är skönlitteraturavdelningen)

Många bibliotek och bokhandlar har först och främst delat upp böckerna i skön- och facklitteratur. Ofta är barn- respektive ungdomslitteratur också placerade separat. Skönlitteraturavdelningen är sedan indelad på olika sätt:

  • efter språk
  • efter om boken är lättläst
  • efter om boken är inläst
  • efter bokens format (pocket, storformat, etc)
  • efter några få kategorier, framför allt kriminallitteratur/deckare, science fiction/fantasy och poesi

Utöver det spelar genrer inte någon större roll. Viktigare är att böckerna är alfabetiserade efter författarens efternamn. Det här innebär att böcker som har helt olika tematik och stil, kan hamna bredvid varandra. Komiska böcker hamnar bredvid ödesmättade, böcker med vackert språk bredvid böcker där allt sker mellan raderna.

4. Nätbokhandel

Letar efter böcker. Foto: Colin Payson

Det finns förstås flera likheter mellan fysiska bokhandlar och nätbokhandlar, men några väsentliga skillnader också.

Till att börja med finns det fler genrer i en nätbokhandels menyer än enbart skön- och facklitteratur, science fiction/fantasy och deckare. Så här ser det ut för tillfället på Adlibris:

  • Modern & samtida skönlitteratur
  • Deckare & kriminalromaner
  • Skönlitteratur: särskilda former
  • Thrillers
  • Övriga genrer
  • Serier & grafiska romaner
  • Skönlitteratur: närliggande ämnen
  • Historiska romaner
  • Fantasy
  • Klassiker
  • Poesi
  • Science fiction
  • Essäer & reportage
  • Äventyr
  • Skräck- & spökhistorier
  • Dramatik
  • Antologier
  • Erotisk skönlitteratur

Och på Bokus:

  • Antologier
  • Dramatik
  • Erotisk skönlitteratur
  • Fantasy
  • Historisk skönlitteratur
  • Klassisk skönlitteratur
  • Litteraturvetenskap
  • Myter & legender
  • Poesi
  • Prosa: icke-fiktion
  • Religiös & andlig skönlitteratur
  • Romantik
  • Sagalitteratur
  • Samtida skönlitteratur
  • Science fiction
  • Skräck- & spökhistorier
  • Skönlitteratur: närliggande ämnen
  • Skönlitteratur: särskilda former
  • Äventyr & Krig

Om det ser annorlunda ut när du går in där, är det bara ett tecken på hur enkelt man kan ”skylta om” i en nätbokhandel. Alla genrer är heller inte representerade där. Jag noterar till exempel att feelgoodgenren saknas i Adlibris och Bokus listor, trots att det är en genre som säljer allt bättre.

Nätbokhandlar skiljer sig också från vanliga bokhandlar genom att det inte spelar någon större roll hur böckerna står rent fysiskt. Det är mycket lättare att med hjälp av en algoritm ”ställa fram” böcker som liknar den som du för tillfället tittar på, antingen baserat på försäljning (”Andra som har köpt den här boken, har också köpt de här böckerna”, ”Andra böcker i samma serie”) eller på författare som nätbokhandeln har satt samma etiketter på eller har flera böcker i samma kategori som den författare du tittar på.

5. Förlag

Förläggaren Sofia Brattselius Thunfors. Foto: Felipe Morales

Traditionella förlag tänker mycket på genrer. De flesta förlag begränsar exempelvis vilka genrer de ger ut. Några ger enbart ut feelgood och romantik, medan andra bara ger ut fantasy. Det lönar sig därför inte att skicka sin kriminalroman dit, hur bra den än är. Anledningarna till det här är många, som att det är svårt att hitta målgrupper för nya genrer och att man riskerar att vattna ur varumärket om man ger ut böcker inom för skilda genrer.

Förläggare i sig är dessutom ofta måna om att inte göra läsarna besvikna genom att låta enskilda böcker inom en genre sväva bort för långt från genren. En deckare utan en spännande lösning eller en feelgood utan ett romantiskt slut är något som förläggare säkert skulle försöka övertyga författaren om att ändra.

Hur de här genrerna ser ut varierar över tid och från förlag till förlag, men exempelvis sorteras ofta olika typer av kriminalberättelser, thrillers, äventyrsromaner, etc ofta in under rubriken spänning, medan romantik kan rymma både historiska kärleksromaner och lyxfeelgood och mer därtill. Ett bra tips kan vara att titta på förlagens webbplatser, men också att titta på vad det finns för litterära priser och tävlingar. De anordnas ofta av förlag eller andra litterära organisationer.

Mellanspel

Listan fram tills nu har varit baserad på synen på genrer som något som har pressats på litteraturen utifrån, snarare än från författaren. De återstående tre är tvärtom något som författarna själva bär med sig.

5. Som ett fackförbund eller en klubb

Ett gäng kriminalförfattare på Crimetime Gotland 2016. Foto.

Författare inom samma genre brukar lära känna varandra, eftersom man träffas på mässor, hos förlag, vid konferenser, som nominerade till samma priser, vid nyhetsreportage och liknande. De relationerna har flera praktiska fördelar, såsom att man kan hjälpa varandra med intriger eller bolla idéer. Ibland kan man samla kollegor inom samma genre för att göra studiebesök på något relevant ställe som är svårt att få besöka på egen hand.

Många som skriver inom samma genre blir vänner, även om journalister gärna vill att det ska finnas konkurrens och illvilja (det kan det förstås också göra…). Men om man istället tänker på att författare som väljer att skriva inom samma genre i regel har samma typ av intressen och att läsare som gillar en författare inom genren säkert gillar andra författare inom samma genre (och få författare klarar av att producera tillräckligt för att hålla läsarna tillfredsställda) blir det lättare att förstå varför konkurrensen inte är så blodig som vissa vill få den att verka. Om det går fantastiskt för en författare inom genren ökar alltså chansen för de andra inom samma genre att lyckas.

Vilka genrer finns det enligt den här indelningen? Här krävs det bara att det finns tillräckligt många författare för att de ska vilja organisera sig i någon slags formellt eller informellt nätverk. I Sverige har vi exempelvis länge haft olika deckarsällskap och grupper som skriver barnlitteratur. Under de senaste åren har fantasy och feelgood fått liknande sällskap, och när behovet uppstår kanske det kommer grupperingar som förespråkar historiska romaner (om det inte redan finns någon organisation jag har missat), krigsskildringar eller misery lit.

6. Som ett expertområde

S.S. Van Dine, som 1928 skrev 20 regler för hur man skriver deckare och dessutom flera väldigt uppskattade deckare. Foto.

Genrer har egna historier och egna regler. De har troper, klyschor, bra lösningar på vanliga problem, trender och flugor.

Allt det är något som nybörjare i en genre sällan känner till särskilt mycket om. Om du bara har läst din favoritförfattare inom genren är risken alltså väldigt stor att du upprepar samma grepp, fast klyschigare.

Som författare behöver du inte ha läst alla böcker inom genren (det är omöjligt), men du bör åtminstone skaffa sig någorlunda överblick över genrens historia och återkommande grepp, så att du kan ha koll på vilka idéer som redan har använts till döds.

  • Om du skriver deckare: vem är Ellery Queen? Vilken stil skrev Dashiell Hammett i?
  • Om du skriver romance: vad heter romance-författaren Danielle i efternamn? J.D. Robb är en pseudonym för vilken författare?
  • Om du skriver science fiction: vilken författare skrev tidigt om både tidsmaskinen och invasionen från rymden? Vad heter det främsta litterära priset?
  • Om du skriver barn- och ungdomsböcker: vad heter de fem huvudpersonerna i Enid Blytons böcker? Vem har skrivit Förr eller senare exploderar jag?
  • Om du skriver skönlitteratur: vilken typ av berättelser är Alice Munro känd för? Vad heter den författare som fick Nobelpriset 1978 för sina texter på jiddisch?
  • Om du skriver komedi: vad heter de mest berömda huvudpersonerna i P. G. Wodehouses böcker? Vem har skrivit Liftarens guide till galaxen?

(De här frågorna borde du verkligen kunna ändå, men särskilt om du skriver i genren.)

Dessutom skulle jag rekommendera (och här har jag jämfört mina tankar med en vän som är duktig på research i nya genrer) att man har läst omkring 15 böcker av olika författare inom genren.

7. Som ett verktyg

Den sista punkten på listan handlar om hur du kan använda genrens inbyggda element för att göra berättelsen mer tillfredsställande för läsaren. Läsaren kommer till texten med förutfattade meningar. Med hjälp av expertkunskaperna (se ovan), vet du vilka kraven är, vilka de frivilliga delarna är, vilka saker du ska undvika, etc. En komedi är exempelvis inte uppbyggd på samma sätt som en thriller, vad gäller antalet personer, spänningsmoment eller slut.

Det är det här verktyget som är mest missförstått — men det är också ett av de mest kraftfulla verktygen. För genrekunskap innebär att man förstår att genrer inte är statiska. Det har de aldrig varit. De förflyttar ständigt gränserna, allt eftersom nya författare kombinerar genrer, inkorporerar element från andra genrer, etablerar nya saker som nästan alla efterföljare kommer att ha med, eller sätter ord på sånt som tidigare har saknat beteckning.

För att bryta mot genren innebär inte att boken blir dålig, om det inte sker vårdslöst eller saboterar idén.

Så hur vet man då hur man ska göra för att boken ska följa genren lagom mycket, bryta lagom mycket och ändå falla förlagen, läsarna och kritikerna på läppen? Går det ens?

Det är ämnet för nästa inlägg. Och det inlägget kommer efter sommaren, den 19 augusti.

Lennart Guldbrandsson, författare, lektör och föreläsare

Din självbiografi – 10 råd för att skriva ditt liv

På min blogg hittar du över 200 inlägg med skrivtips.

Jag har publicerat över tjugo böcker, inklusive ett antal om att skriva. Du kan få två av mina böcker gratis. Jag gillar samarbeten och har bland annat skrivit fyra böcker tillsammans med Kim M. Kimselius och Kristina Svensson: om författares vanliga misstag, om hur man livnär sig på kreativa yrken, om hur man samarbetar och om hur man skriver sin biografi.

Om du vill ha hjälp med dina berättelser eller din fackbok, hör av dig.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *