För dig som inte skriver så ofta kanske det tar emot att skriva. Men det går att bota med träning. Det är så det låter ibland.
Men för oss som skriver ofta (och med samma liknelse kan sägas vara vältränade i att skriva) kan det vara lika svårt att skriva som för er andra. Ibland är det till och med värre. Varför? (Fråga 1.)
Och varför väljer vi att göra det det om det nu är så jobbigt? (Fråga 2.)
Fråga 1: Varför är det så svårt att skriva?
Låt mig helt kort förklara varför det kan vara svårare för oss som skriver ofta – med hjälp av en liknelse.
Tänk dig att du ska bygga ett hus. Vi struntar i byggnadslov, pengar, brist på arbetskraft och sådana saker, och tänker oss att du kan bygga vilken slags hus du vill.
Nu är det upp till dig. Helt och hållet upp till dig. Alla kommer att döma dig utifrån vilka val du gör, i många år framöver.
Och det handlar inte bara om pressen.
Varje val du gör – en våning mer eller mindre, större fönster, eftermiddagssol, altan, pelare i vardagsrummet, etc – får en massa konsekvenser som det kan vara svårt att förutsäga innan du faktiskt har byggt det. När du har byggt det finns dessutom risken att du inte orkar riva upp det och fixa det på ett annat sätt. Så du får chansa lite här och var, och hoppas att de val du gör inte råkar paja en massa saker längre fram, så att den där tjusiga eldstaden gör att du varken får plats med ett garage eller ett kök.
I det läget skulle du kanske börja leta efter någon slags råd eller regelbok, där det står hur du undviker alla de där misstagen. Då upptäcker du att det finns massor med sådana råd, men a) råden säger emot varandra och en del regelböcker kallar spikar för skruvar och skruvar för hammare, b) råden hoppar över de svåra delarna av byggandet och förklarar istället mycket noggrant i vilken del av penseln du ska hålla, och c) oroväckande många sådana råd nämner hur du bäst bygger ett garage för din gengas-bil och hur du bygger för att undvika att de boende får tuberkulos.
Nämnde jag det att mycket av arbetet med att planera måste göras i ditt huvud medan du gör annat? Oftast håller du på med flera delar av huset samtidigt: bestämmer storleken på sovrummen och om det ska vara pelare på framsidan och drar upp sträckningen för grusgången fram till dörren. Precis då, när du försöker komma ihåg den briljanta lösningen på hur kökets skåp ska undvika att vara ivägen för varandra, blir du avbruten av någon som inte alls är intresserad av ditt husbygge och ställer en helt annan fråga. Pouff! Den briljanta lösningen bleknar och du har bara minnet kvar att du hade en briljant lösning.
När du väl satt igång och blandat det tidskänsliga tvåkomponentslimmet för kakelplattorna, blir du bjuden på långlunch.
Ändå jobbar du på, och snart har du något någorlunda färdigt, men slutet på bygget tar alltid längre tid än du tror. Mycket längre tid. Det finns alltid något hörn som skulle kunna bli bättre, och en vägg som alltid kommer kännas sned – även om den enligt alla mätningar är rak, och som du därför alltid kommer att irritera dig på.
Då kommer någon jäkel som aldrig har ägnat en sekund åt att läsa de där råden och regelböckerna, och som inte bekymrar sig om varken att skåpen i köken krockar eller att den där väggen är sned, och inte har tänkt på att garagets öppning är på andra våningen, och blir helt färdig med sitt hus på en kaffekvart! Och lyckas sälja hushelvetet, trots att det är det fulaste i hela kvarteret, för 13 förbaskade miljoner!
Varpå hela släkten och alla vänner kommer och frågar dig när ditt hus är klart, så att de kan få ta del av dina 13 miljoner.
Fråga 2: Så varför fortsätter vi att skriva då, om allt är så jobbigt?
Tja, till att börja med, är inlägget skrivet med ett starkt inslag av ironi. (Jag skulle inte klara mig utan långluncherna, och de ovidkommande frågorna, eller alla frågor om när böckerna är klara. 
) Det är svårt att säga annat än att jag skriver för att jag älskar att göra det och inte kan tänka mig att sluta. Det är det som gör att jag tränar så mycket på det.
Men det finns två andra skäl:
Det ena är att jag inte vet vad jag annars skulle göra. Jag har försökt i många år att göra andra saker, och det var först när jag började att skriva på heltid som saker lossnade.
Det andra är att jag tänkte försöka få tag på några av de där 13 miljonerna…
Lennart Guldbrandsson, författare, lektör och föreläsare
På min blogg hittar du över 250 inlägg med skrivtips.
Jag har publicerat över tjugo böcker, inklusive ett antal om att skriva. Du kan få två av mina böcker gratis. Jag gillar samarbeten och har bland annat skrivit fyra böcker tillsammans med Kim M. Kimselius och Kristina Svensson: om författares vanliga misstag, om hur man livnär sig på kreativa yrken, om hur man samarbetar och om hur man skriver biografier.
Om du vill ha hjälp med dina berättelser eller din fackbok, hör av dig.