Vad är det första en lektör tittar på?

En vän hörde av sig häromdagen och frågade mig vad jag tittar först på när jag lektörsläser manus. Min vän tänkte sig nämligen att om hon visste vad det var, kunde hon förekomma mig och se till så att åtminstone det finns något i hennes manus som jag inte har några kommentarer på. Det skulle göra att hennes manus automatiskt hamnade på en högre nivå.

Jag svarade förstås vad jag brukade börja med och varför. Det hade nog min vän räknat med.

Men hon hade nog inte räknat med att jag skulle avslöja det för alla andra också…

(I den här texten, liksom mina andra skrivtips, finns det massor av praktiska länkar. Besök dem gärna.)

Innan vi kör igång

Det finns ett par saker som jag inte tittar på, men som jag vet att vissa andra lektörer granskar. Vi lektörer är ju också individer, med olika styrkor och svagheter. Och det finns dessutom saker som en del klienter funderar mycket på själva, men som jag inte fokuserar på. Några av de sakerna är:

  • språk — det ligger visserligen nära det jag gör, men eftersom jag har begränsat med tid och utrymme i mina kommentarer fokuserar jag på de områden som ger störst effekt, d.v.s. de som har med idé, struktur, rollfigurer, världsbygge och liknande att göra. Dessutom är de flesta författares språk inte något större problem
  • styckeindelning — jag brukar ofta ge rådet att bygga upp styckena så att de fokuserar på en poäng per stycke, men jag kan omöjligen gå in och fixa till vartenda stycke som döljer sin poäng
  • faktafel — jag är allmänbildad, men att faktagranska en bok kräver att man fokuserar på just fakta och inte på i vilken ordning saker ska presenteras, för att bara ta ett exempel
  • titel — att ge sitt verk en arbetstitel är normalt, och även om författaren har bestämt sig för en titel ger jag ofta rådet att fundera mer på titeln
  • formatering — så länge det går att läsa, brukar jag inte gå in närmare på det. Jag utgår ifrån att boken kommer att arbetas om, så att konstiga sidbrytningar, överdrivna radbrytningar, listor istället för citattecken kring repliker och liknande företeelser åtgärdas, men generellt är det bättre att låta bli att sätta boken innan den är färdig
  • stavfel — sådant överlåter jag med varm hand åt korrekturläsare, och de tar vid när boken börjar bli färdig; inte när innehållet fortfarande håller på att bearbetas

Så… vad börjar jag med?

Jag vill återigen betona att jag inte vet exakt hur andra lektörer arbetar, utan att det här är min process, men att jag tror att många författare kan ha nytta av det jag berättar.

Det första jag brukar göra när jag har öppnat ett nytt manus från en klient, är att försöka få överblick över dokumentet.

”Överblick”. Det kan låta enkelt. Men för mig är det nyckeln till allt som kommer därefter. Och det går inte på en kaffekvart heller.

1. Det första intrycket

För mig börjar det nästan alltid processen med ett första intryck, och det är väldigt ytligt. Jag försöker, som jag skrev ovan, bortse från format, men det finns en viktig sak i det ytliga som jag alltid återkommer till.

Hur många sidor är texten och hur många tecken/ord?

Jag återkommer strax till varför det är viktigt för mig, men jag noterar uppgifterna i mina anteckningar.

2. Hur många kapitel är det?

Navigator i LibreOffice
Navigator i LibreOffice

Antalet kapitel är nästa sak på min mentala checklista.

Om det inte finns någon innehållsförteckning (vilket det sällan gör i skönlitterära böcker), gör jag en innehållsförteckning, antingen genom att kopiera alla kapitelnamn till mitt anteckningsdokument (med sidnummer), eller genom att redigera dokumentet jag läser i och markera alla kapitelrubriker med en formatmall så att jag kan se rubrikerna i min navigator i ordbehandlaren. Oftast skriver jag också en kort beskrivning av kapitlet i mina anteckningar.

För att vara tydlig: det här betyder att jag läser igenom boken. Det kan ta ett bra tag. Även om jag läser ganska snabbt gör jag många pauser för att göra anteckningar. Nämligen när:

  • något händer
  • en ny rollfigur introduceras
  • berättelsen byter perspektiv
  • jag märker något konstigt

3. Bläddra fram och tillbaka

När jag har gått igenom hela manuset på det sättet och jag har smält det ett tag och funderat igenom det, kommer det aktiva steget i att få överblick, som går ut på att bläddra fram och tillbaka.

Varför då?

Jo, genom att bläddra fram och tillbaka, rent fysiskt genom att skrolla genom dokumentet eller bara genom att mentalt gå igenom manuset, blir det lättare att släppa ytlagret av texten:

Istället får man koll på ett par viktiga saker som ligger under ytan:

Men den stora vinsten med att göra på det sättet är att man får reda på vad som får mest utrymme, och som författaren faktiskt lägger mest vikt vid. Du anar inte vad jag har förvånat vissa författare genom att bara sätta upp en spegel och visat dem vad de egentligen har skrivit. Det är lätt att tro att man har skrivit en sak eftersom det var det som var målet, men hur blev det sedan när rollfigurerna började leva sitt eget liv, eller när nya saker dök upp och fångade intresset, eller när ett tema kändes mer aktuellt? Genom att bläddra igenom texten och kanske till och med räkna efter, går det att se facit. Eftersom jag har antecknat hur många sidor och tecken det är, kan jag enkelt se att ”den korta taxisekvensen” utgör en femtedel av storyn, medan ”den viktiga scenen vid bryggan” bara utgör en tjugondel av hela texten.

4. Överblicken klar

Efter de tre stegen har man god överblick över manuset. Sedan kommer själva arbetet med att fundera över:

  • vilka de största problemen är
  • hur man löser dem
  • vad som saknas

Men det är som sagt nästa steg, och frågan var vad det första steget är. Nu vet du.

Det här kan du lära dig

Även om du inte använder dig av mig som lektör, finns det mycket du kan lära dig av det sättet att arbeta.

Till att börja med: att bläddra igenom sitt eget manus och strunta i ytlagret och bara titta på de stora dragen är ett fantastiskt sätt att höja kvaliteten på manuset. Inte så att jag ska tycka att det är bättre, utan så att det reflekterar vad du vill berätta.

Det gör det också lättare att få bra omdömen av andra läsare. En stor del av en boks värde ligger i om den lovar en sak och sedan håller det, eller till och med överträffar det målet.

På samma sätt är det enklare att hitta saker som hänger lösa: rollfigurer som varken utvecklas eller har någon stark historia, intriger som inte leder någonstans, teman som inte utforskas och spegelscener som saknas. Vad kastar du upp för saker i luften i början som sedan bör ramla ner någonstans i slutet? Och vad kommer som en total överraskning i slutet som du skulle behöva plantera?

Jag vet att det kan vara svårt att skriva om sina texter, men den här metoden är en utmärkt inledning på den processen.

Lennart Guldbrandsson, författare, lektör och skrivcoach.

Lennart Guldbrandsson, författare, lektör och skrivcoach.

Jag har publicerat över tjugo böcker, inklusive ett antal om att skriva. Du kan få två av mina böcker gratis.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.