Undertext (Skriv dialog, del 6)

Undertext (eller subtext) är det som står mellan raderna i dialogen.

Med andra ord tvingar undertexten läsaren att bli mer uppmärksam och att anstränga sig för att förstå texten. Och finns det något som gör att en läsare gillar en text, så är det när hen har investerat sina tankar i texten.

Att skriva dialog med undertext kan därför både vara en utmaning och något av det roligaste du kan göra som författare.

Men hur skriver man dialoger med undertext?

Och vad är egentligen undertext? Finns det rentav flera sorters undertext?

I den här texten, liksom mina andra skrivtips, finns det massor av praktiska länkar. Besök dem gärna.

Vad är undertext och varför är det viktigt? [länk hit]

En blinddejt, bokstavligt talat.

Tvärtom vad många verkar tro är problemet med dialogerna i de flesta verk jag möter i mitt jobb som lektör inte att dialogerna skulle vara icke-trovärdiga. Man köper nästan alltid dialogen när man köper berättelsen och rollfigurerna. Så mitt tips är att inte bekymra dig för mycket om att dialogen ska vara mer trovärdig.

Och det brukar faktiskt finnas någon slags nivå av konflikt i dialogerna också. Inte i alla dialoger i alla verk, förstås, men tillräckligt för att jag ska kunna säga att det inte heller är det stora problemet med många dialoger.

Så vad är det stora problemet i dialogerna för de flesta författare?

Det är att dialogen bara är funktionell.

Är det inte bra med funktionell dialog då? Jo, funktionella dialoger säger precis vad som menas. De är bokstavliga.

Möjligen inser du nu vad som är problemet.

Det blir inte så nyanserat. Det finns inget mer under ytan än det som sägs.

Det saknas undertext.

Och när texten inte får läsaren att tänka någonting, då glömmer hen snabbt bort den.

Men vad är undertext?

I filmen Annie Hall finns en scen där undertexten presenteras i undertextningen. Normal stil betyder repliker medan kursiv stil är tankar.

Nu pratar vi inte om översättningsremsorna på TV, utan på det som engelska kallas subtext.

Undertext är det som inte sägs i en dialog, utan sånt som läsaren förstår ändå, eftersom hen kan läsa mellan raderna. Det kanske inte står klart och tydligt att två rollfigurer blir kära i varandra, men ändå förstår läsaren att det är det som händer.

Undertext kan förstås finnas även i de andra delarna av texten (miljöbeskrivningar, handlingar, och i större element som intrig och tematik), men här håller vi oss till undertexten i dialogen.

Motsatsen, den dialog som inte består av undertext, sägs ibland vara övertydlig eller på engelska ”on the nose”. Det kan till och med gå över till att bli kantarellteater.

Undertext är helt enkelt ett av de bästa skrivverktygen, eftersom det har så många användningsområden.

Undertext kan till exempel användas:

Sätt att skapa undertext [länk hit]

Att bara berätta om de olika användningsområdena och varför det är viktigt, utan att berätta om hur man gör, är elakt.

Så elak är jag inte.

Jag tänkte faktiskt här presentera fyra sätt att skapa undertext. Det finns fler, men de här fyra är en bra början.

1. Isbergstekniken (det outtalade) [länk hit]

Isbergstekniken är kanske främst förknippat med Ernest Hemingway, men även andra använder det, och det är ett bra sätt att få fram undertext.

Det som vanligen tas upp med isbergstekniken är att det mesta av ett isberg befinner sig under ytan och att författare kan härma det genom att bara skriva det som händer och inte beskriva det. Som Skrivguiden förklarar det: ”Den så kallade isbergstekniken handlar om att skala av sina texter och hålla sig kortfattad. Inte rakt på sak, utan det ska läsas mellan raderna. Istället för att skriva ”han hade en son på 10 år” kan du till exempel skriva ”på skrivbordet stod ett foto av en pojke”.”

Vad Hemingway syftade på var att när en författare vet i detalj vad berättelsen handlar om och skildrar det väl, kan författaren också ta bort eller låta bli att berätta om vissa saker, eftersom det ändå finns tillräckligt med ledtrådar kvar.

Genom att fokusera på de individuella träden kan du få läsaren att själv skapa skogen i sin fantasi.

Om du vill använda den här tekniken kan du exempelvis låta två rollfigurer mötas efter att en gemensam bekant nyligen har avlidit. Genom att låta rollfigurerna prata om allt annat än den döda personen, visas hur viktig den personen var för bägge två. Det outtalade skapar en spänning som läsaren vill följa till slutet. Kommer de till slut vara tvungna att prata om ämnet? Eller är ämnet för stort för att prata om?

Mycket av dem här tekniken går ut på att ta bort och låta bli. För många författare kan det betyda att först skriva en version där det viktiga finns med och sedan redigera bort det.

2. Antydningar [länk hit]

Oskyldigt eller medvetet? När det rör tabu ämnen, som sex och död, är det inte lätt att veta.

Ord eller fraser som har två eller flera betydelser kan skapa mycket intressanta scener, eftersom det kan göra att en rollfigur kan påstår något med en betydelse medan en annan rollfigur tolkar det på ett helt annat sätt. Det här kan exempelvis användas för att göra sexuella eller romantiska anspelningar, eller att låta en rollfigur omedvetet erkänna ett brott eller anmäla sig till något annat obehagligt.

I vissa fall är de här antydningarna omedvetna varpå du kan dra ut på det innan rollfigurerna upptäcker att de har olika bilder av det som händer. Vanligtvis behövs det någon ytterligare person som lyssnar och missförstår hela situationen.

Du kan också låta en av rollfigurerna trampa i klaveret eller säga saker som de andra förstår. Det kan vara ett sätt att skapa humor, men också spänning och drama, om läsaren är medveten om de två tolkningarna.

I andra fall är alla rollfigurerna vara helt medvetna om dubbeltydigheterna. Några exempel när du kan använda dig av medvetna antydningar är när rollfigurerna flörtar med varandra, eller när det finns en publik som skulle ta illa upp av det som händer.

Att skriva dubbeltydigheter är en utmaning, men en del som arbetar med komedi brukar träna på att spåna fram likheter mellan situationer. De skriver upp två situationer som verkar helt olika varandra och räknar sedan upp så många likheter de kan komma på. Fler sådana tekniker finns i Författarens idébok.

3. Lögn och förnekande [länk hit]

Jim Carrey i Liar liar.
Jim Carrey i filmen Liar liar.

Lögner är en särskild sorts undertext, eftersom den är en både medveten och falsk strategi.

Förnekande är en psykologisk försvarsmekanism, där en rollfigur försöker leva som vanligt eftersom sanningen skulle bli för plågsam. (Läs mer i länken där också andra försvarsmekanismer presenteras.)

Bägge är mycket praktiska när det gäller att skapa undertext, eftersom det finns en fasad som kan rämna när som helst.

När en rollfigur ljuger eller förnekar något som hänt, skapar det två samtidiga trådar som läsaren kan följa: sanningen och lögnen. Det skapar en konflikt, som läsaren tycker är obehaglig och därför vill se avslutad på något sätt. När ska sanningen komma fram? Och vad händer då? I berättelser blir lögner dessutom komplicerade av att rollfiguren tvingas fylla på med ännu fler, större lögner.

I fallet med förnekanden kan de vara mycket eggande för läsaren, när en rollfigur försöker minska ner sina egna reaktioner och låtsas som att det regnar.

På samma sätt som vid antydningar går det därför att arbeta mycket med vem som känner till sanningen. Vill två rollfigurer exempelvis dölja sitt kärleksförhållande för en annan? Eller en vaktmästare dölja att hen känner till vem som ligger bakom stölderna?

Om du vill skapa den här typen av undertext är det därför klokt att fundera över varför den falska verklighetsbilden inte blir avslöjad som just falsk. Hur luras de andra rollfigurerna och vad vidmakthåller den falska verkligheten?

I den här texten av Ross Hartmann delar han upp den här typen av undertext i emotionella och strategiska subtexter, och den texten är väl värd att läsa.

4. Skilj på tanke och handling [länk hit]

En variant på lögn och förnekandet är när en rollfigurs agerande skiljer sig ifrån vad rollfiguren säger. En handling säger mer än tusen ord, brukar man ju säga, och det stämmer i de flesta fall. Det är en bra utgångspunkt för den som vill arbeta mer med undertext, eftersom det gör att dialogen kontrasterar med agerandet.

Här kan du exempelvis låta en rollfigur lova att den ska umgås mer med sina barn för att genast åka iväg till jobbet, eller skapa en situation där två rollfigurer blir förbjudna att vara tillsammans men sedan smyger undan för att träffas.

Till skillnad från lögner och förnekande är det dock inte frågan om ett medvetet val, eller kanske inte ens ett omedvetet brytande mot en tidigare replik, utan oftare så att situationen förändras eller att det var en naiv sak att säga.

Ovan nämnde jag filmen Annie Hall, där tittaren hör vad rollfigurerna säger, men samtidigt kan läsa vad de tänker. Den tekniken går att använda i skönlitterärt skrivande också, till exempel genom att låta en rollfigur vara synvinkelsperson så att läsaren kan läsa hur rollfiguren tänker om sitt eget agerande.

Genom att skilja på tanke och replik skapas en dubbelhet, där läsaren vill att rollfiguren ska agera på ett sätt som stämmer överens med rollfigurens målbild. ”Kan inte rollfiguren bara säga till sin chef att hen är en skitstövel?! Och sedan fria till sitt kärleksintresse?” Ju längre det finns två olika sätt, desto större spänning för när rollfiguren äntligen ska gå från att agera undertext till att avslöja undertexten.

Dyk längre ner i undertexten

Det går alltid att dyka längre ner i undertexten och att skriva om texten så att undertexten inte blir övertydlig. Många av de som skriver om undertext rekommenderar att man börjar med rollfigurerna, och att man inte börjar med symboler och metaforer, eftersom det lätt blir tomt och platt. Det kan därför vara bra att tänka på vilka hemligheter rollfigurerna har för varandra: passioner, tabun, fobier, trauman och önskningar. Där finns ofta mycket material till undertexten.

Som avslutande övning, försök att se vad undertexten i den här texten är. Lycka till!

Jag återkommer med fler skrivtips om tre veckor.

Lennart Guldbrandsson, författare, lektör och föreläsare

Dolt förflutet av Thomas Karlsson och Lennart Guldbrandsson

På min blogg hittar du över 250 inlägg med skrivtips.

Jag har publicerat över tjugo böcker, inklusive ett antal om att skriva. Du kan få två av mina böcker gratis. En av mina senaste böcker är Dolt förflutet som nominerades till Selma-priset och finns som ljudbok, inläst av Tomas Norström, Bokus, Adlibris. Naturligtvis finns den också på Storytel, Bookbeat, Nextory och Biblio.

Om du vill ha hjälp med dina berättelser eller din fackbok, hör av dig.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *