Med tanke på hur många berättelser som använder de sju (eller hur många det nu är) dödssynderna, hur kan man använda dem utan att det blir klyschigt? Det är ämnet för dagen.
(I den här texten, liksom i mina andra, använder jag massor av förklarande länkar. Jag hoppas att du tar dig tid att besöka några av dem, för där finns mycket matnyttigt.)
I de tidigare texterna om dödssynder (del 1, del 2) beskrev jag vilka de olika dödssynderna var. Men det blir väldigt lätt plastigt. Nu finns ju redan filmen Se7en – och den känner folk till. Därmed uppstår frågan hur man undviker att göra en dålig kopia av Se7en. Här är några förslag i all enkelhet:
- Fokusera på en dödssynd. Det finns det gott om författare som redan gjort, så det räknas inte som plagiat, utan som ett tema. Det finns till och med listor över de bästa böckerna som fokuserar på en enda dödssynd, som den här eller den här. Ju mer man utforskar temat, desto mer tillfredsställd kommer läsaren att bli. Om man istället bara berör dödssynden i förbigående kommer läsaren att fundera på vad den har med saken att göra. Dödssynderna är nämligen så starka som tema att de drar till sig uppmärksamheten.
- Gör en bokserie med en bok om varje dödssynd. Som jag skrivit om tidigare är det populärt med bokserier. Det finns såklart sådana bokserier också, såsom Robin Wassermans ungdomsboksserie där varje bok har titeln efter en dödssynd. Det här har naturligtvis sina egna utmaningar, såsom att hålla berättelserna oförutsägbara, eller att fundera på vad det övergripande temat är, men sådana problem går att lösa.
- Låt olika rollfigurer representera de olika dödssynderna. Det här är ett traditionellt och enkelt sätt att få till rollfigurer som skiljer sig från varandra. Ett exempel är Edmund Spencer klassiska allegori The Faerie Queene (1590), men andra har exempelvis läst in till dödssynderna i huvudpersonerna i TV-serien Vänner eller i rollfigurerna i Jane Austens böcker. Fördelen med att göra på det här sättet är att det blir naturliga konflikter mellan de olika rollfigurerna.
- Låt olika rollfigurer representera de olika dödssynderna – men med en twist. Det här är en av grundidéerna bakom manga-serien The Seven Deadly Sins av Nakaba Suzuki. I den här serien träffar huvudpersonen först en rollfigur som representerar Vrede, men som visar sig vara en trevlig figur. Bakgrunden är att han har lärt sig att dölja sin vrede, som istället kommer ut på andra sätt. Det finns liknande berättelser om de andra dödssynderna i serien, där de är variationer på de traditionella avbildningarna av dödssynderna.
- Låt antagonistens motiv hänga ihop med en av dödssynderna. Genom att använda ett så starkt motiv för antagonisten får du ett naturligt driv i berättelsen. Till och med när antagonisten låter bli att agera (Lättja) kan det bli stark konflikt med protagonisten. Det här kan du maskera genom att låta antagonisten argumentera för frihet eller något annat begrepp.
- Hitta fördelarna med dödssynderna. Genom att vända på dödssynderna (Vrede kan leda till att man får mer gjort, Lättja kan göra att man blir mindre stressad, etc), kan man skapa en mer komplex värld, med fler bottnar.
- Hitta på egna dödssynder. Om man hittar på ett nytt samhälle eller en hel värld kan det vara mycket kraftfullt att hitta på egna dödssynderna – så länge man inte glömmer bort att tänka bort de dödssynder som finns i ens egen värld.
- Låt dödssynderna krocka med varandra. Att låta dödssynderna finnas i en och samma protagonist så att den tvingas ta itu med sig själv, och förändras, kan orsaka stora inre konflikter, något som är mycket positivt för ens berättelse.
- Låt de olika dödssynderna utgöra olika delar av samma berättelse. De olika dödssynderna kan bli delar av berättelsen, mer eller mindre subtilt. Du kan till exempel låta inledningen på berättelsen vara något som hänger ihop med Vrede, och därefter låta protagonisten genomgå de olika dödssynderna som stadier i berättelsen.
- Kritisera dödssynderna. Genom att ta upp själva ämnet för diskussion: finns dödssynderna, bör man bry sig om dem, hur kan man själv tänka i ämnet, o.s.v., går det att få till en mer filosofisk berättelse. Det här kräver att man tänker igenom ämnet ordentligt och gärna bollar idén med andra, så att man inte sparkar in några öppna dörrar, utan verkligen kommer med ett substantiellt bidrag till diskussionen.
Det finns givetvis flera sätt att arbeta med dödssynderna, men det finns en stolthet att kunna hitta egna varianter och den vill jag inte beröva dig, även om det skulle ge dig högmod.
Och för att vara tydlig: det går att göra så här med många andra tankesystem, från de sju dygderna till de tio budorden, till Jantelagen och till mer moderna regelverk. Låt dina tankar vandra till de tankesystem som ligger närmast dig och påverkar dig och dina närmaste vänner, eller för den delen dina läsare mest.
Lennart Guldbrandsson, författare, lektör och föreläsare
På min blogg hittar du över 150 inlägg med skrivtips.
Jag har publicerat över tjugo böcker, inklusive ett antal om att skriva. Du kan få två av mina böcker gratis. Min senaste bok är Dolt förflutet som nominerades till Selma-priset.
Om du vill ha hjälp med dina berättelser eller din fackbok, hör av dig.