I de senaste två inläggen (Att vilseleda utan att ljuga och En ful kurs i hur författare vilseleder läsaren) har jag gått ganska hårt åt Michael Tappers avhandling om svenska polisböcker och -filmer. Hans bok är verkligen inte den enda som vilseleder. Mina egna böcker, flera av mina vänners böcker, Fortsätt läsa
michael tapper
En ful kurs i hur författare vilseleder läsaren
I det förra inlägget (Att vilseleda utan att ljuga) skrev jag om hur Michael Tappers tjocka bok om svenska polisromaner och -filmer nästan helt saknade kvinnliga författare, vilket är märkligt med tanke på a) att boken är så tjock att de hade fått plats, och b) att det finns många Fortsätt läsa
Att vilseleda utan att ljuga
Sedan något decennium har skandinaviska deckare (särskilt av det mörkare slaget) varit i ropet i hela västvärlden. I vanlig ordning har det saknats någon bra litteratur om hela området. Det är lättare att skriva nedslag om en eller två författare. Döm därför om min glädje när jag hittade en bok Fortsätt läsa