Är kaniner eller hamstrar bättre? Hur du vet att du har en historia

Nyligen var det nyårsfest. Vad gjorde vi? Det spelar ingen roll. Det som spelar någon roll är vilka som var där. Det är personerna som gör festen. De som var där förgyllde verkligen årsväxlingen. Jag skulle vilja berätta om en av dem, Therese, och hennes kaninhistorier. Du känner inte Therese, Fortsätt läsa

Dickens, Dostojevski och ’Allå, ’allå

Vad har rubrikens Charles Dickens, Fjodor Dostojevski och 1980-tals-sitcomen ’Allå, ’allå, ’emliga armén gemensamt? De är alla klassiker? De höll på längre än de borde? De skriver om idioter? Nej, det handlar om något som har fått sitt ”svenska” namn av ett missförstånd.

Myten om vad du kan använda lektörer till

De flesta författare känner inte till att det finns gott om hjälp att få, även utanför förlagsvärlden: korrekturläsare, sättare, omslagsdesigner, agenter och naturligtvis lektörer. Att ta den hjälpen är ett av de viktigaste stegen man kan ta för att bli mer professionell som författare. Dock finns det en stor myt Fortsätt läsa

Vad du kan lära dig av Linda och Elio

Häromdagen skrev Metro om några fans till fantasyförfattaren George R.R. Martin som numera får arbeta med honom med Game of Thrones. [Metro är bara några år efter The Vulture.] Om du har en liknande dröm finns det ett par saker Elio och Linda kan lära dig.

Vad du kan lära dig av Lego filmen

När inte ens virus är något som man kan låta bli att lära sig något av, är nästa steg barnfilmer. Den här gången ska vi se vad 2014 års Lego filmen kan lära författare. Det visar sig att det är rätt bra grejer…

En ful kurs i hur författare vilseleder läsaren

I det förra inlägget (Att vilseleda utan att ljuga) skrev jag om hur Michael Tappers tjocka bok om svenska polisromaner och -filmer nästan helt saknade kvinnliga författare, vilket är märkligt med tanke på a) att boken är så tjock att de hade fått plats, och b) att det finns många Fortsätt läsa

6 sätt att gestalta i din text

Ett av de allra vanligaste skrivtipsen är ”show, don’t tell”. På svenska brukar det här kallas gestaltning. Så här beskriver Jack M Bickham det hela: Frasen ”show, don’t tell” är egentligen en sammanfattning av följande råd: ”Föreläs inte för din läsare; hon kommer inte att tro dig. Ge henne händelserna, Fortsätt läsa