Alla vill väl ta sina berättelser till nästa nivå?
Vilken tur då att det finns ett berättargrepp som handlar om nå nästa nivå.
Vissa berättargrepp kan verka så begränsade när man först hör talas om dem. ”Kan det verkligen vara så enkelt?” Eller ”Fungerar det där i den typ av berättelse som jag skriver?”
Sedan zoomar man ut lite, och då inser man hur kraftfullt det berättargreppet är.
Det här är ett sånt berättargrepp.
Det fungerar i nästan alla genrer, och går att använda flera gånger i samma berättelse. Och det får nästan alltid stor effekt.
Jag har inte sett det beskrivet någon annanstans, så jag vet inte om det finns något namn för det, men jag kallar det helt enkelt för Nästa nivå.
(I den här texten, liksom mina andra skrivtips, finns det massor av praktiska länkar. Besök dem gärna.)
Vad nästa nivå handlar om
Låt säga att du skriver en berättelse som delvis utspelar sig under en fest.
Festen i sig kan vara fylld av følelse och de scener som äger rum där kan vara uppbyggda som en sekvens, och det kan vara ett bra sätt att introducera många rollfigurer på samma gång.
Men hur gör du så att festen blir minnesvärd? Risken är att den där festen bara blir en scen bland många andra.
Det finns såklart många sätt att göra festen minnesvärd, men det jag ska berätta om här handlar om att göra festen i två nivåer.
Den första nivån är den vanliga festen — den där alla gäster befinner sig. Den kan sprida ut sig över flera rum, och de olika rummen kan ha olika stilar och lite olika typer av gäster. Det är i den här nivån huvudpersonen träder in och utforskar både omgivningarna och de andra gästerna. Efter ett tag stöter rollfiguren säkert på någon sorts konflikt, eftersom det brukar vara så i berättelser, men vi är fortfarande på nivå 1.
Den andra nivån är den del av festen som bara ett fåtal har tillträde till och huvudpersonen hör antagligen inte hemma där. Därför blir huvudpersonen tvungen att smyga eller gömma sig, eller hitta någon strategi för att ta sig in där. Den andra nivån är ibland annorlunda än den vanliga festen: kanske är det snarare en auktion eller ett hemligt möte, eller ett gömställe för något viktigt.
Genom att låta huvudpersonen gå ifrån den första nivån till den andra gör du berättelsen mycket mer spännande än om du bara låter det finnas en nivå, oavsett vilken av nivåerna du behåller. Det är alltså själva övergången mellan nivåer som skapar den förbättringen.
Andra sorters nästa nivå [länk hit]
Nu när jag skriver om nästa nivå med en fest som exempel kanske du har svårt att se vad det har att göra med din berättelse, om du inte råkar ha med en fest. Det är inte alltid lätt att ”översätta” sådana exempel till sina egna förutsättningar. Så låt mig ge ett antal andra exempel:
- huvudpersonerna går på en teaterpjäs (nivå 1) och bjuds in bakom kulisserna (nivå 2)
- under en tävling (nivå 1), slår två vänner vad om något mer personligt (nivå 2)
- huvudpersonen är på anställningsintervju (nivå 1) när den högsta chefen dyker upp och ställer ännu svårare frågor (nivå 2)
- medan huvudpersonerna undersöker en plats (nivå 1) upptäcker de en gömd del av platsen (nivå 2)
- för att undvika ett hot (nivå 1) flyr huvudpersonen in i ett annat problem (nivå 2)
- när huvudpersonen försöker införskaffa något (nivå 1) uppstår ett problem som gör att hen måste skaffa något annat (nivå 2)
- huvudpersonen letar efter någon på vinden (nivå 1), men inser att denne någon tagit sig ut på taket (nivå 2)
- efter intensiv träning (nivå 1) får huvudpersonen veta att dess mentor eller antagonist har mycket större färdigheter (nivå 2)
- två rollfigurer går i skogen (nivå 1) när de upptäcker en portal till en annan värld (nivå 2)
- under en rundtur på ett museum (nivå 1) får huvudpersonen möjligheten att titta närmare på en exklusiv del av museet (nivå 2)
- när huvudpersonen fastnar i en källare (nivå 1) upptäcker hen att det finns en lucka i golvet (nivå 2)
- huvudpersonen får sparken (nivå 1) vilket leder till att hen också måste flytta till ett sämre hem (nivå 2)
- med stor ansträngning tar sig huvudpersonen an en serie antagonister (nivå 1) bara för att omringas av ännu fler antagonister (nivå 2)
Många av de här faller under devisen ”gör det värre för protagonisten”, något som borde sitta i varje författares ryggrad.
Men nästa nivå handlar lika ofta om att visa upp en hemlig eller okänd värld. Den världen behöver inte vara magisk, men får gärna vara lite mytomspunnen eller åtminstone avskild/privat, såsom ett restaurangkök, tunnlarna under gatorna, en BDSM-klubb, en skola under loven, ett hisschakt, ett fängelse eller varför inte dåtiden?
På samma sätt kan nästa nivå också handla om att få reda på fler detaljer om hur det går till bakom kulisserna bland servicepersonal, myndighetspersoner eller andra som visar upp en offentlig persona: personalen på ett flygplan när inte resenärerna är med, läkare, tullare, musiker, etc.
Oavsett är det en slags stegring.
Hur du arbetar med nästa nivå [länk hit]
Det här med att lägga till nästa nivå i dina berättelser är något du kan göra både medan du skriver eller medan du planerar din berättelse.
Det första steget brukar vara att vänja dig vid att använda nästa nivå. Tills du känner dig bekväm med det här berättargreppet kommer du säkert glömma bort det eller låta bli det för att det känns så ovant. Kort sagt, du drar dig för att ta berättelsen till nästa steg. Det är en naturlig känsla att inte vilja gå för långt. Men i din iver att vara realistisk, glömmer du bort läsaren. Läsaren vill bli underhållen genom att läsa om någon som går längre än vad hen själv vågar/kan/vill göra i sitt eget liv. Så om inte för din skull, ta det till nästa nivå för läsarens skull. Men i själva verket tror jag att du också vill att berättelsen ska bli så spännande som den bara kan bli — hur du nu definierar spännande, beroende på genre, stil och personlighet. Så lägg det här berättargreppet i din normala verktygslåda och lär dig hur det fungerar. Det kan du göra genom att lära känna igen när andra författare använder det. Titta efter det i böcker och filmer och TV-serier och spel och seriealbum och grafiska romaner. Då kommer det också kännas mindre farligt, eftersom du inte är ensam om att använda dig av nästa nivå-greppet. Fundera sedan över hur andra författare hade kunnat gå till nästa nivå när de inte gjorde det. Och glöm inte att titta på dina gamla berättelser också. När hade du kunnat lägga till en annan nivå?
Det andra steget är att identifiera behovet av att gå till nästa nivå. En tumregel: Om det är så att du går och funderar på om du ska använda dig av nästa nivå eller inte, ska du antagligen göra det. Men det finns ställen där nästa nivå passar bättre och ställen där nästa nivå passar sämre. Hur vet du vilket du står inför? Ställen som är bra att ta till nästa nivå:
- sånt du vill ge mycket utrymme i berättelsen
- delar där du vill öka på spänningen
- i scener som i dagsläget bara innehåller det minimala för att kunna räknas som scener
- när du inte hittar något annat att skriva om
- för att skapa en mer magisk värld
- så att du kan utforska en plats mer utförligt
- i genrer där oförutsägbarhet är det viktigaste
- när du har sällsynta kunskaper eller insikter som skulle kunna intressera läsaren
Vilka ställen passar det sämre att ta berättelsen till nästa nivå?
- när du inte har utrymme eller tid att gå till nästa nivå
- i scener där du vill betona rollfigurerna snarare än intrigen eller en utvecklad värld
- om du redan har tagit berättelsen till nästa nivå nyligen
- där du inte har koll på hur nästa nivå skulle kunna se ut
I början är det här ett svårt beslut, men efter att ha börjat fundera i termer av nästa nivå kommer det bli mycket lättare att se var nästa nivå passar.
Det tredje steget handlar ofta om att bestämma dig för hur nästa nivå ska se ut.
Det är till exempel inte alltid lätt att avgöra i vilken ordning nivåerna ska komma. I mitt första exempel, med festen, fanns det några ledtrådar, såsom att det är sällan fester är privata medan auktioner eller hemliga möten kan vara det. Där är det avgörande om det kan tänkas finnas grindvakter. Men i ditt exempel kanske du kan byta ordning på de två nivåerna, därför att de bara är två olika hot eller konflikter eller miljöer.
Men det är inte bara ordningen som kan vara marig, utan vilken typ av nivå 2 du ska skapa. Du kanske redan har nivå 1 men inte vet vad du ska hitta på för nivå 2.
Några kloka saker att hålla i åtanke när du ska bestämma dig för ordning och typ är:
- hur stor risken är för huvudpersonerna — att bli upptäckt, att förlora något, att skada någon, eller liknande. Ju större risk, desto bättre är att placera den i nivå 2
- vilken av nivåerna som är mest personlig och djup för huvudpersonerna — önskningar i nivå 1 medan behov finns i nivå 2
- vilken av nivåerna som skulle vara den största överraskningen — läsaren kan förväntas gissa vissa delar av berättelsen men inte andra, och då är det smartare att inleda med de förutsägbara i nivå 1 och spara överraskningen till nivå 2
- om du använder dig av en kombination av inre intriger och yttre intriger är det oftast bättre att lägga den intrigtyp som utgör din huvudgenre i nivå 2 medan nivå 1 handlar om en ytterligare genre. Låt säga att du skriver en feelgood där du vill poängtera de komiska dragen. Då är det nästan alltid bättre att låta nivå 1 handla om de romantiska delarna (den svagare genren) medan nivå 2 handlar huvudgenren
- vad kräver mest specialistkunskaper att skriva om? Det är det du bör placera i nivå 2, medan mer allmän kunskap placeras i nivå 1.
Avslutning
När du har kommit så här långt har du redan arbetat med nästa nivå i praktiken ett bra tag. Det betyder inte att du är färdig, för det här med nästa nivå är något du självklart kan ta till nästa nivå. Men det ämnet får vänta till en annan dag.
Bonus
Nej, naturligtvis kan jag inte överge dig så där.
Och i själva verket är det där en del av tekniken att gå till nästa nivå: att låtsas som att det inte finns någonting mer. Du kan låtsas som att berättelsen är slut (som jag gjorde här), men det vanligaste är att låtsas som att det inte finns någon lucka i källargolvet eller någon avskild avdelning av festen där hemliga saker försiggår. Låt huvudpersonen upptäcka det av en slump eller i hemlighet så att läsaren inte kan ligga före huvudpersonen.
Det är förvånansvärt effektivt.
Och så länge du ger läsaren någonting som är värt att vänta på efter att du låtsats på det sättet kommer läsaren att förlåta dig.
Om du testar kommer du att se att jag har rätt.
Om du låter bli kommer mina berättelser alltid vara en nivå bättre än dina.
Valet är ditt.
Lennart Guldbrandsson, författare, lektör och föreläsare
På min blogg hittar du över 250 inlägg med skrivtips.
Jag har publicerat över tjugo böcker, inklusive ett antal om att skriva. Du kan få två av mina böcker gratis. En av mina senaste böcker är Dolt förflutet som nominerades till Selma-priset och finns som ljudbok, inläst av Tomas Norström, på Bokus, Adlibris. Naturligtvis finns den också på Storytel, Bookbeat, Nextory och Biblio.
Om du vill ha hjälp med dina berättelser eller din fackbok, hör av dig.