Statens Operett- och Lokförarskola

I Galenskaparna och After Shaves TV-serie En himla många program finns en parodi på operan Aida, där temat är smärta (i parodin är titeln följdaktligen Ajda). Sketchen avslutas med en skylt med texten ”Medverkande från Statens Operett- och Lokförarskola”. Rent formellt är det här ett exempel på en zeugma (en sammanbindning av element på ett överraskande sätt, en ordlek), och visst är det coolt att lära sig nya begrepp, men det var inte därför jag skrev det här inlägget.

Det viktiga är att överraskande sammanbindningar både är ett vanligt problem när man skriver och ett fantastiskt sätt att komma på idéer. Japp, det är båda – och det blir väldigt lätt fel. Låt mig förklara.

För en tid sedan hade jag ett lektörsuppdrag som hade flera författare med varsitt expertområde. Även om författarna tyckte att det fanns en stark koppling mellan ämnena var det ungefär lika stor skillnad som mellan operetter och lokförare. Det blev en mycket disparat bok, som skulle ha svårt att hitta sin målgrupp, något jag försökte påpeka för författarna.

Författarna ville ändå kombinera ämnena, eftersom de själva så tydligt såg likheterna. Därför fortsatte de med sin kombination, och det fanns inte mycket jag kunde säga för att övertyga dem om att göra något annat.

De där författarna är heller inte ensamma. Jag möter det här titt som tätt i de manus jag läser: favoritidéer som bara inte hänger ihop. Många författare faller i fällan att skriva om saker som aldrig ens går att få ihop.

Och visst kan det finnas poänger med att skriva på idéer som bygger på idéer som inte naturligt ligger nära varandra. Jag kan förstå det.

Det är dessutom ett mycket kraftfullt sätt att generera idéer. I Författarens idébok rekommenderade jag exempelvis att man ska plocka ihop två eller flera element och se vilka som fungerar bra ihop.

Men det finns gott om tillfällen när man inte bör kombinera element. Vilka element fungerar ihop och vilka fungerar inte ihop? Man kan naturligtvis pröva varenda element man hittar med alla andra, men det tar mycket tid. Det borde finnas något enklare sätt. Såklart gör det det, men då behöver vi bli lite teoretiska.

Skillnaden

Vad skiljer en lyckad kombination från ett zeugma? Det här är en viktig fråga om man har tänkt att ens bok ska locka några läsare, och därför vore det bra om det fanns något sätt att skilja agnarna från vetet.

Till att börja med måste man bestämma sig för att Statens Operett- och Lokförarskola är ett roligt exempel, men att det inte fungerar i mer seriösa sammanhang. Det beror inte bara på att elementen är för olika, utan att de ligger på olika nivåer: det ena praktiskt och det andra teoretiskt. Samma krockar går att få till genom att använda sig av konkret/abstrakt-skillnader, som i exemplet: ”Jag sätter mig på stolen och på tvären.” Eller så kan man göra det ena exemplet facklitteratur och det andra skönlitteratur (biografier med påhittade inslag brukar exempelvis alltid få negativ kritik). Eller komedi och tragedi (de flesta försöken slutar med att ingen av genrerna lyckas). För att kombinationerna ska gå att använda i allvarliga sammanhang måste bägge därför finnas på samma nivå.

En annan ledtråd är om de olika elementen går att se som en förändring. Om du alltså kan placera ena elementet som början på en process och det andra som slutet på samma process fungerar de ihop. Låt säga att du vill testa om de två elementen a) ett bilköp och b) en skilsmässa passar ihop, då kan du se om det går att skapa en naturlig förändring från det ena till det andra. Ja, det gör det, faktiskt åt båda hållen. Det vanliga är att det går att byta ordning på förändringen. Om det inte rör sig om aktiviteter, utan något konkret såsom en rollfigur går det också att se om det går att få till en förändring mellan dem, såsom mellan a) en blyg präst och b) en utlevande musiker. Även där går det att se förändringen, åt bägge hållen.

Du kan också undersöka om elementen tillsammans utgör en konflikt. Med samma element som kan du få fram en valsituation där en rollfigur tvingas välja mellan att köpa en bil och att då riskera en skilsmässa, eller att avstå. Det går också att få fram en konflikt mellan den blyge prästen och den utlevande musikern.

Om de olika elementen ligger på olika nivåer, inte går att se som en förändring och inte utgör en konflikt, då gör du bäst i att överväga en annan idé. Skulle exempelvis två av elementen vara rätt lika, utan att det blir någon naturlig konflikt mellan dem, vet du vad du bör göra. Om de olika elementen däremot uppfyller en eller alla tre av de kriterierna, kan du testa.

Låt oss testa!

• Är ”Romeo och Julia och vampyrer” en lyckad kombination eller inte? Ja, det kan det vara. Inte minst är det lätt att tänka sig att de unga älskade kan hamna i konflikt med vampyrerna – och att någon av dem till slut förvandlas till vampyr. Liknande exempel är Stolthet och fördom och zombies.
• Är ”Avatar och FernGulley” en lyckad kombination? Nej, troligen inte, eftersom de är för lika.
• Är ”en kokbok kring verkliga brott” en lyckad kombination? Svårt att säga, eftersom det finns många sätt att göra det, men generellt sett skulle jag gissa att de ligger på olika nivåer.

Men vänta! Det går att göra något av idéer där elementen ligger på olika nivåer, inte går att se som en förändring och inte utgör en konflikt. För att ta kombinationen komedi och tragedi exempelvis, finns det gott om exempel på svarta komedier, där tragedin ligger lika nära som skrattet. Och på tal om skratt, Kevin Williamson lyckades förnya hela skräckfilmsgenren genom att föra in humorn (Scream-filmerna). Det är inte lätt att sätta upp regler som är definitiva här, men om du är osäker är det bättre att satsa på ett säkrare kort.