Den brittiska TV-serien I mördarens spår blev på flera sätt en pionjärserie. Bland annat är det en av de första polisserierna med en kvinnlig huvudperson i ledande befattning. Men mig gav den serien en scen som jag aldrig glömmer.
(I den här texten, liksom i mina andra, använder jag massor av förklarande länkar. Jag hoppas att du tar dig tid att besöka några av dem, för där finns mycket matnyttigt.)
Scenen
Serien är skapad av Lynda La Plante och handlar om kommissarie Tennison, som ofta konfronteras med sexismen inom polisen, eftersom hon är en av de första kvinnliga kommissarierna, samtidigt som hon försöker vara en bra polis. Det här gör att hon måste bli hårdför.
Scenen jag tänker på lite då och då visar hur Tennison är frustrerad när ett av hennes fall står och stampar, vilket förvärrar hennes redan utsatta situation. Vi får se hur hon skrubbar badkaret.
Hon blir snart avbruten, men under någon sekund får vi se henne skrubba badkaret.
För mig var det i det ögonblicket som Tenisson blev något mer än en av många poliser. Jag hade sympati för henne med tanke på hur de andra poliserna behandlade henne, men jag var nog för självupptagen för att verkligen inse vidden av problemet. I början av 1990-talet när den gick på svensk TV, hade jag redan sett Cagney & Lacey och andra kvinnliga poliser, men jag hade aldrig sett någon rollfigur över huvud taget skrubba badkaret.
Jag var heller inte den ende som blev påverkad av den här scenen. Flera av mina vänner har kommenterat just den scenen som särskilt minnesvärd. Varför? Det här är bland annat ett exempel på:
- gestaltning av en känsla
- undvikande
- busyness
- fördjupande av rollfiguren
- ett avbrott i det annars mycket arbetsfokuserade händelseförloppet
- en anspelning på verkliga vardagssysslor
- världsbygge
- uttråkning
Det handlar alltså inte om det specifika (badkaret) — det är inte badkar jag råder dig att ha med i dina texter — utan att det var en så mänsklig scen.
Hur skriver man badkarsscener?
Det svåra med badkarsscener är att de så lätt blir transportsträckor för läsaren. Man vill bara ha något kort, kärnfullt, men annorlunda. När jag tittade om på det avsnittet av I mördarens spår blev det uppenbart hur kort scenen var. Två sekunder eller något liknande var allt det rörde sig om, i ett avsnitt som var drygt 100 minuter.
Ju mer badkarsscenen bryter av mot de övriga scenerna, desto tydligare blir känslan och ju mer minnesvärd blir den. Ett exempel är hur Indiana Jones efter ett stort äventyr i början av den första filmen plötsligt står och undervisar elever, vilket gör att vi förstår att han är arkeologilärare och inte äventyrare på heltid. I längre serier blir det här allt svårare, eftersom det finns allt fler saker som scenen ska bryta av ifrån. Då blir det ofta så att man då tar till desperata knep.
Det finns många rollfigurer som jag inte hade köpt att de plötsligt hade börjat just skrubba ett badkar. Med andra ord måste badkarsscenen vara anpassad efter rollfiguren. Men den behöver också vara fokuserad på vilken känsla rollfiguren har i just det ögonblicket. Att bara lägga till en badkarsscen därför att, det fungerar inte.
Att kontrastera ett yttre beteende med en helt annan känsla är ett klassiskt berättargrepp. I verkliga världen säger vi ”Jag älskar dig” och menar det, men i fiktion behövs det kontraster, så den rollfigur som säger ”Jag älskar dig” menar det inte, eller har någon hemlighet, och den rollfigur som verkligen älskar någon annan, säger något annat.
Och avslutningsvis, det räcker med en eller två badkarsscener per verk, för annars förvandlas de till vanilj. Det vill vi inte. Då kommer läsaren att välja något annat att läsa.
Om du undrar över hur badkarsscenerna i ditt manus, kontakta mig.
Lennart Guldbrandsson, författare, lektör och föreläsare
På min blogg hittar du över 150 inlägg med skrivtips.
Jag har publicerat över tjugo böcker, inklusive ett antal om att skriva. Du kan få två av mina böcker gratis. Min senaste bok är Dolt förflutet som nominerades till Selma-priset.
Om du vill ha hjälp med dina berättelser eller din fackbok, hör av dig.