Titeln på det här inlägget kan få det att verka som ett Halloween-inlägg, men det handlar om något som nästan alla huvudpersoner har, oavsett årstid, och som de flesta berättelser blir mycket sämre om de saknar.
Vi ska prata bakgrundshistoria.
Mer specifikt hur en rollfigurs bakgrundshistoria kan påverka berättelsen på ett sätt som skapar konflikt och ger fler möjligheter till nya scener.
Inget att vara rädd för, med andra ord.
(I den här texten, liksom mina andra skrivtips, finns det massor av praktiska länkar. Besök dem gärna.)
Exposition, bakgrund och världsbygge [länk hit]
Innan vi kan komma till det centrala i det här inlägget behöver vi få ett par saker ur världen. Det finns nämligen många typer av bakgrundshistoria.
Många skrivböcker rekommenderar att författare bygger upp rollfigurer så att de känner till många fakta om rollfigurerna, och i själva verket hela deras bakgrund, så att de sedan kan presentera den informationen gradvis eller klumpvis genom berättelsen. Tillsammans bildar alla rollfigurers och platsers bakgrund en stor del av världsbygget.
Om du exempelvis vill visa att en rollfigur (Rupert) föddes år 1899 kan du låta en annan av rollfigurerna (Emmanuel) säga att rollfiguren föddes 1899, eller låta Emmanuel fråga när Rupert föddes så att Rupert kan svara 1899, eller så kan det stå på ett papper, etc. Alla de här sakerna är varianter av samma sak: exposition. Till och med om rollfiguren berättar sin bakgrundshistoria kan det betraktas som exposition, vilket kan bli underligt om den delen av berättelsen är väldigt lång. (Råd om hur man gör en berättelse inuti en berättelse finns här.) Och många berättelser börjar med hur rollfigurer kommer till en plats de inte varit på förut, något som kan göra det lättare att få fram exposition. Lägg gärna expositionen långt ifrån när den behövs.
De delar av en rollfigurs bakgrundshistoria som är relevanta för berättelsen kallas ibland med en engelsk term ”backstory”. Som Dramatica förklarar det: ”Backstory is directly tied to the essential growth and development of the story’s storyform, while Background provides an environment within which the characters have individual, historical contexts as an aspect of the story’s storytelling.” Skillnaden mellan bakgrund och backstory kan illustreras med följande exempel: Låt säga att du har två rollfigurer som är kompisar. De är ungefär lika gamla, men bifiguren Emmanuel är född 1898 och huvudpersonen Rupert är född 1899. När första världskriget bryter ut försöker båda två ta värvning, men Rupert är född för sent och skickas hem medan hans kompis åker iväg till kriget. Resten av berättelsen handlar om hur Rupert har det under kriget medan han väntar på att få bli tillräckligt gammal. Där är Emmanuels födelseår bakgrund medan Ruperts födelseår backstory, eftersom den påverkar vart berättelsen tar vägen för huvudpersonen.
Och alla de här typerna av bakgrundshistoria är egentligen inte det viktiga här. Det finns många andra som skriver mer om det här, till exempel StudioBinder och TV Tropes.
Istället ska vi bli mer detaljerade när det gäller personlig bakgrund.
1. Ärr [länk hit]
Ett vanligt sätt att visa att en rollfigur har ett förflutet är att ge rollfiguren ett ärr efter en skada.
Det ärret kan vara fysiskt, såsom en lapp för ögat, en krok istället för en hand eller ett träben (vilket visar på varför pirater är så spännande; de har varit med om saker), eller kanske mer vardagligt hälta eller regelbunden hosta sedan en sjukdom i ungdomen. Några är tillfälliga, medan andra är permanenta.
Men ärren kan också vara psykiska, såsom en fobi eller ett trauma. Här kan det vara bra att tänka på att ärret förändras över tid: i början finns en reaktionsfas med chock och förnekelse. Senare oförutsägbara känslor, flashbacks, svårigheter att umgås med andra och även fysiska symptom såsom huvudvärk och yrsel. Dessutom skiljer effekterna och intensiteten mellan människor från olika bakgrunder, kulturer, klasser, utbildning, etc.
Även om många personer har ärr i verkligheten, blir det lätt överdrivet om alla rollfigurer i din berättelse har ärr, så välj gärna ärren noggrant och med måtta.
I de flesta fall presenteras ärret först i berättelsen, och därefter refereras eller skildras det som orsakade ärret. Och glöm inte att det som återberättas inte måste vara sant. Det kan lika gärna vara just den rollfigurens tolkning av vad som hände, eller ett sätt att skydda sina känslor, eller en missuppfattning. Du kan också låta någon annan rollfigur ha en felaktig tolkning av varifrån ärret kommer.
2. Skelett i garderoben [länk hit]
Ett annat sätt att ge en rollfigur en personlig bakgrund är att ge hen ett skelett i garderoben, d.v.s. något obehagligt som rollfiguren försöka gömma men inte kan glömma, och som kan bli ödesdigert när det en gång uppenbaras. Det behöver inte handla om verkliga skelett, utan kan handla om brott eller tabun eller pinsamma händelser eller missbruk eller någon annan människas hemskhet. (Skelett i garderoben kallas även lik i lasten.)
Att bära en sådan hemlighet skapar en massa stress och nervositet, vilket är guld för författare som vill skapa dramatik. Men det kan också göra att rollfiguren blir hemlighetsfull och vägrar att prata om sitt förflutna.
I berättelser dyker skeletten fram efter en stund, ofta när det finns tecken på att rollfiguren döljer något. Givetvis kommer skelettet plockas fram eller trilla ut ur garderoben (för annars är det meningslöst i berättelsen), men det går att leka mycket med ”falska avslöjanden” innan det väl avslöjas. Och det går också att avslöja det för en rollfigur i taget, så att den ursprungliga hemlighetshållaren får medkonspiratörer, som kan vara mer eller mindre samarbetsvilliga. Till slut tvingas huvudpersonen bli fullständigt ärlig, och ta konsekvenserna av det.
3. Spöke [länk hit]
Bara för att något har hänt i det förflutna, behöver det inte betyda att det håller sig där. Ibland kommer det förflutna tillbaka och jagar en rollfigur, i form av ett spöke.
Det här spöket behöver alltså inte vara ett ”verkligt” spöke, utan kan vara vilken rollfigur eller vilket föremål som helst som påminner rollfiguren om något som har hänt: en barndomsvän som får rollfiguren att tänka på när deras bästis dog eller ett ex som visar rollfiguren hur dess liv hade kunnat bli. Mötet blir känslosamt, och inte sällan fyllt av dåligt samvete eller skam.
Ofta handlar berättelsen om hur rollfiguren lever sitt vanliga liv tills spöket dyker upp, och orsakar huvudpersonen att börja ifrågasätta sitt ”nya” liv eller be om hjälp med ett uppdrag, som gör att huvudpersonen tillfälligt måste lämna sitt trygga liv.
Spöket förföljer sedan rollfiguren ända tills uppdraget är genomfört, skulden är betald, eller huvudpersonen gör sig fri från spöket på annat sätt. Nästan alltid betyder det att huvudpersonen har förändrats efteråt.
4. Poltergeist [länk hit]
Ibland drabbas huvudpersonen av oförklarliga saker som stör vardagen, likt en poltergeist eller osalig ande. Senare visar det sig att kaoset är orsakat av en person i huvudpersonens förflutna (som i de flesta fall med poltergeists).
Denna metaforiska poltergeist kan delas i två grupper:
Den ena gruppen är den välvilliga. Det kan röra sig om gamla vänner som hälsar på och passar på att utföra practical jokes eller återknyta till tidigare händelser som huvudpersonen har glömt eller tolkar på ett felaktigt sätt.
Den andra gruppen är den mer ondsinta. Här handlar det om en hämnare som långsamt lockar in huvudpersonen i en fälla, eller en dockmästare som får huvudpersonen att agera som ett sätt som kommer försätta hen i bekymmer senare.
Oavsett vilken grupp det rör sig om, kommer huvudpersonen agera som om det vore den andra gruppen (med allvar om det är på skoj, med humor om det är på allvar). Därefter inser huvudpersonen vad som är på gång, varpå den justerar sin reaktion och därefter försöker ta reda på vad den som står bakom kaoset egentligen vill.
5. Dubbelgångare [länk hit]
Vissa öden löper parallellt, och ett sätt att få fram en rollfigurs bakgrund kan därför vara att låta rollfiguren möta en person som råkar ut för samma sak som rollfiguren redan har råkat ut för, eller som på annat sätt liknar rollfiguren.
Det här öppnar för flera spännande möjligheter, såsom att vi får se hur rollfigurernas reaktioner, känslor och agerande skiljer sig åt. Om du exempelvis har en rollfigur som har varit med om en svår bilolycka för flera år sedan och nu möter en ung flicka i samma situation, då kan din huvudperson först få starka minnen och sedan komma med råd till den unga flickan. Men när den unga flickan hör råden, blir hon arg eftersom huvudpersonen inte har förstått att deras situationer skiljer sig åt. Eller så inser huvudpersonen att hen inte har tagit itu med sitt trauma på riktigt. Eller så kommer huvudpersonen faktiskt med goda råd, som de flesta andra aldrig hade tänkt på, eftersom de inte varit med om något liknande.
Ett vanligt sätt att ta fram det här är att låta de omgivande rollfigurerna vara omedvetna om att rollfiguren varit med om samma sak, och inte avslöja det förrän huvudpersonen möter offret. Det skapar osäkerhet hos både omgivningen och läsarna, varför huvudpersonen beter sig så konstigt.
Att möta en dubbelgångare innebär ofta också att rollfiguren behöver ifrågasätta sitt liv, men det kan faktiskt också betyda att dubbelgångaren riskerar att ta över rollfigurens liv. Hur det slutar, är mycket fritt, men undvik gärna tanken om en ond tvilling.
6. Zombie [länk hit]
Ett tydligt sätt som det förflutna kan komma tillbaka på är när det upprepas, såsom när huvudpersonen befinner sig i en liknande situation igen. Det förflutna lever igen, som en zombie!
Då spelar det ingen roll att den nya gången egentligen inte hänger ihop med den tidigare. För rollfiguren (och läsaren) hänger de ihop, psykologiskt.
I många fall tror sig rollfiguren ha kommit över en jobbig situation tills samma sorts situation uppstår igen, och då återupplever rollfiguren det som hände förra gången. För rollfiguren kan upprepningen både skapa obehag och dåligt självförtroende. Tänk om det agerande rollfiguren hade förra gången orsakade eller förvärrade problemen. Eller om det ena orsakade det andra. Bara genom att konfrontera det tidigare problemet går det att lösa det nuvarande.
7. Mardröm [länk hit]
Om du låter din rollfigur få återkommande mardrömmar, antingen de verkligen är mardrömmar eller de är utmaningar i vakentillstånd, säger de ofta mycket om rollfigurens bakgrund. Vi människor tenderar nämligen att reagera starkare på konflikter vi inte har bearbetat ordentligt än eller kanske till och med fortfarande har pågående, såsom en fadersgestalt som attackerar en rollfigur som har konflikt med sin pappa, eller en rollfigur som får sin dröm krossad i mardrömmen och tidigare har en oförverkligad framtidsdröm.
Därför kan läsaren tolka in vilken sorts bakgrund rollfiguren har genom att förstå mardrömmen. Inte nog med det: läsaren kan få extra mycket kött på benen genom att titta på hur rollfiguren reagerar på problemet. Reagerar rollfiguren med förnekelse eller genom att veta ungefär hur problemet ska lösas. Kontrastera gärna mot andra rollfigurer som inte har samma typ av bakgrund.
8. Nära döden-upplevelse [länk hit]
Efter att ha varit med om något ytterst farligt eller traumatiskt, söker många människor tröst i sitt förflutna. De reser tillbaka till sin uppväxtstad eller regredierar genom att återta en gammal hobby, klä sig som de gjorde när de var yngre, eller söka upp gamla vänner/släktingar. I vissa fall gör de det för att hitta någon slags förklaring på vad som hände tidigare och hitta förlåtelse eller skapa fred.
Många rollfigurer som gör denna resa upptäcker dock att det inte går att resa tillbaka hem igen: det förflutna är inte vad de trodde sig minnas och de själva har vuxit för mycket för att kunna stanna kvar.
Ibland kommer också faran efter till hembygden, och rollfiguren får se sina båda världar krocka. Det här ökar känslan av att det inte finns någon säker plats, och tvingar rollfiguren att agera för att ta hand om problemet.
9. Aphand [länk hit]
Ett annorlunda sätt att visa på en rollfigurs bakgrund är att visa vad den önskar sig för något. Om du ger rollfiguren en aphand (som i berättelsen av W. W. Jacobs) eller låter hen möta Mefistofeles (från tysk folklore) eller en magisk lampa (som i Tusen och en natt) kan önskningarna dessutom bli verklighet. På samma sätt som i mardrömmarna ovan låter önskningarna läsaren ”se in i huvudet” på rollfiguren och kan därför ana varför önskningen finns där.
För rollfiguren betyder de förverkligade önskningarna en period av lycka och känsla av makt. Ofta får dock önskningarna oförutsedda konsekvenser för rollfiguren eller andra i dess närhet, och rollfiguren tvingas inse (antingen på egen hand eller av någon annan rollfigur) att det inte är så bra att gå omkring och önska saker istället för att lägga märke till vad man redan har, eller kan få om man använder det man redan har.
Vänta, det finns mer! [länk hit]
I texten har jag presenterat nio sätt att presentera personlig bakgrundshistoria: ärr, skelett i garderoben, spöke, poltergeist, dubbelgångare, zombie, mardröm, nära döden-upplevelse, och aphand, och jag upprepar att de här alltså inte behöver vara kopplade till Halloween eller till något hemskt över huvud taget. De är bara formade så för att de ska vara lätta att komma ihåg, och för att påminna dig om att inte göra bakgrunderna så himla vanilj.
Men det finns två saker till jag skulle vilja ge dig innan vi skiljs åt för den här gången.
Det ena är att det här bara är början. Jag har gjort en lång lista över bakgrunder som du kan använda dig av i ditt skrivande. Jag har nämligen lagt märke till att många författare har svårt att komma på unika bakgrunder, och i den listan finns många av de vanligaste, men också instruktioner för hur du kan konstruera passande bakgrunder för dina rollfigurer.
Det andra är att jag redan har flera Patreons som stöttar mig varje månad, och att jag arbetar på flera texter som enbart kommer finnas tillgängliga för mina Patreons. Om du har haft nytta av de här skrivtipsen och vill läsa ännu fler, stötta mig redan idag. Det kostar mindre än en kopp kaffe och hjälper mig att fortsätta skriva fler skrivtips. Tack på förhand!
Lennart Guldbrandsson, författare, lektör och skrivcoach.
Jag ger gratis skrivtips, men du får gärna stödja mig på Patreon. Det betyder mer än du kan tro.
Jag har publicerat över tjugo böcker, inklusive ett antal om att skriva. Du kan få två av mina böcker gratis.