Slit inte på skolädret

Så här slitna vill du ju inte att läsarens skor ska se ut.

Finns det några skrivtips som gäller både för skönlitteratur och facklitteratur? Ja, många. De flesta, skulle jag faktiskt säga. Jag har tidigare berättat om syltsnittar och hur man undviker att läsarna listar ut vad som ska komma (så att de inte slutar att läsa).

Idag tänkte jag tipsa om hur du ger läsaren färre transportsträckor i dina texter.

Skoläder

Det drag som jag oftast ser hos de manus jag lektörsläser, men som nästan
aldrig fungerar, är vad vi skulle kunna kalla att slita på skolädret, eller transportsträckor. (Uttrycket kommer egentligen härifrån.)

Om du har en sekvens där du presenterar hur du fick ditt första jobb då är det lätt att skriva ner hela processen från det att du först fick reda på att jobbet fanns tills det att du gjorde din första dag. I de flesta fall är många av stegen däremellan så lika hur det gick till när alla andra människor fick sitt första jobb att det blir att skriva läsaren på näsan. Du beskriver ju inte hur det går till när du tar på dig kläderna på morgonen eller hur du borstar tänderna. Ändå är det nästan sådana saker som verkar fresta många som skriver om sina liv att ta upp. Varför? Min gissning är det beror på att de flesta som skriver om sina liv inte är riktigt säkra på vad läsaren kan förväntas känna till eller att de känner att de ljuger om de inte tar med varenda sak som händer. Men som Voltaire skrev: ”Konsten att tråka ut är att berätta allt.”

Samma sak gäller om du skriver skönlitterärt. Vi behöver inte veta exakt hur din huvudperson ägnade sin morgon innan berättelsen börjar eller varenda rollfigur som huvudpersonen möter under sitt stora äventyr.

Vad kan du ta bort?

Hur vet du vilka saker som är transportsträckor och som du således kan ta bort utan att förlora något? Mitt förslag: testa. Klipp ut ett stycke och klistra in det i ett annat dokument och läs om originalet för att se om man förstår vad som händer ändå. I betydligt fler fall än du tror går det alldeles utmärkt.

Det finns några kännetecken på avsnitt som mest sliter på skolädret och inte gör så mycket annat:

  • läsaren får vara med någon som följer ganska enkla instruktioner
  • det dyker inte upp några större oförutsedda utmaningar
  • personen kanske tycker att det är jobbigt, men det utvecklar inte personen – den lär sig inget, varken positivt eller negativt
  • det återkommer aldrig
  • det får ingen poäng senare i texten

Lägg märke till att jag inte tycker att du ska ta bort alla transportsträckor. Ibland kan sådana avsnitt vara effektiva för att visa något särskilt, såsom hur tråkigt något var just där och då, eller för att det blir viktigare senare i texten, eller för att det ger kontrast mot andra händelser.

”Jag skulle vilja inleda texten med en 50 sidor lång presentation av alla mina klädesplagg. Tror du att det kan vara något?

Om du läser om den förra meningen inser du kanske att de sakerna jag räknade upp kräver någon slags överblick över texten och förståelse för hur läsaren resonerar. De flesta nybörjare har varken överblick eller förståelse för hur läsaren resonerar, eftersom det tar tid att utveckla. Men man kan träna sig själv genom att ta hjälp av någon annan – och ställa frågor till den personen. Här är frågor som du kan använda:

  • förstår läsaren det här eller behöver jag beskriva det närmare?
  • går det för långsamt?
  • är det för enkelt?
  • behövs det här för att leda berättelsen framåt?
  • finns det något som överraskar dig i det här avsnittet?

Därefter kan du gå igenom din egen text på jakt efter ledtrådar till om det avsnittet du arbetar med behöver vara extra tråkigt för att framhäva något annat, eller om det du beskriver blir viktigt senare i texten, eller om det ger kontrast mot annat i texten.

Var bara försiktig. Många läsare hoppar över transportsträckorna på jakt efter något mer spännande längre fram. Och till slut hoppar de fram till nästa bok.

(Det här inlägget har lånat en hel del från en av mina texter i boken Din självbiografi, se bild nedan. Där finns många andra tips om hur du vet vad du ska ta med och vad du ska ta bort.)

Lennart Guldbrandsson, författare, lektör och föreläsare

Din självbiografi – 10 råd för att skriva ditt liv

På min blogg hittar du över 200 inlägg med skrivtips.

Jag har publicerat över tjugo böcker, inklusive ett antal om att skriva. Du kan få två av mina böcker gratis. Jag gillar samarbeten och har bland annat skrivit fyra böcker tillsammans med Kim M. Kimselius och Kristina Svensson: om författares vanliga misstag, om hur man livnär sig på kreativa yrken, om hur man samarbetar och om hur man skriver sin biografi.

Om du vill ha hjälp med dina berättelser eller din fackbok, hör av dig.

2 svar på ”Slit inte på skolädret

  1. Mitt problem är det motsatta. Jag har inga transportsträckor, utan behöver fylla ut texten för att läsaren ska hinna andas mellan actionscenerna. Försöker fylla ut texten med gestaltningar, dialoger och miljöbeskrivningar. Då brukar testläsarna tycka om det jag skriver. Har upptäckt att om jag låter texten vila, kommer jag på fler saker jag kan fylla ut texterna med.

Lämna ett svar till Lennart Guldbrandsson Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *