Skriver du om X eller anti-X?

Scully försöker locka till sig X i Arkiv X.

Av alla saker du kan skriva om – zombier, rika arvtagare, pirater och tokar – finns det två saker som du ska passa dig för att skriva om: X och anti-X. Så illa är det att skriva om X och anti-X att du löper mycket större risk att få avslag på dina texter om du har med dem. Jag kan inte nog betona hur mycket det riskerar att sänka dig.

(I den här texten, liksom i mina andra, använder jag massor av förklarande länkar. Jag hoppas att du tar dig tid att besöka några av dem, för där finns mycket matnyttigt.)

Min vän får bara X och anti-X

En av mina absolut bästa vänner är med på en dejtingsida. Eftersom min vän är en hon och dessutom tillhör de mer attraktiva, får hon massor av svar. Jag blir dock lite besviken på mina med-män och deras strategier för att få kontakt med henne. Nästan alla kommenterar hennes utseende, snarare än att svara på något av det hon beskrivit om sig själv: hennes intressen, vad hon varit med om och vad hon söker. Som jag har förstått det var inledningen i nästan alla svar en variant av “Hej snygging”.

Till slut skrev hon om sin presentation så att den inkluderade en instruktion om att inte skriva “Hej snygging”.

Här skulle man vilja hoppas att männen som blev intresserade av min vän skulle ta vinken och skriva något annat, men även fortsättningsvis fick hon förvånansvärt många “Hej snygging”. Möjligen tänkte de här männen att just deras “Hej snygging” på något sätt skulle skilja sig från de andra männens “Hej snygging”. Men för min vän fanns det kanske en ännu mer irriterande variant. För snart började några av männen skriva olika varianter av “Hej fuling”.

Det här är X och anti-X in action.

X är alltså “Hej snygging”, det enklaste, mest tanklösa alternativet.

Anti-X är “Hej fuling”, det enklaste, mest tanklösa “rebelliska” alternativet.

Inget av det är unikt, påhittigt, eller smart, och det är knappt mänskligt. Ett datorprogram skulle kunnat ha hittat på samma svar.

I själva verket är det inte konstigt. Vi människor, generellt sett, är inte så sugna på att tänka efter. (Vissa av oss tar hellre elchocker än tänker.) Och i min väns situation är det kanske ett enkelt sätt att sortera bort folk som inte anstränger sig utan bara svarar det första de kommer att tänka på.

Men saken är den att alla förlag, alla som håller novelltävlingar, alla agenter, alla samarbetspartners, alla författarkollegor, alla läsare, och till och med alla vänner, anhöriga och bekanta, också använder X och anti-X som urvalskriterier. Och de är oerhört känsliga för om det du skriver är X eller anti-X. De märker direkt, även om du inte gör det.

Så hur undviker man X och anti-X?

Det finns flera sätt att undvika X och anti-X, men det är fortfarande lätt att hamna i dess gravitationsfält. Och även om jag beskriver mycket av processen i Författarens idébok, är det dags att bli mer konkret.

En lektörsklient till mig skriver på en hämndberättelse. I mitt utlåtande skrev jag ungefär så här:

Eftersom det här är en hämndberättelse finns det två tänkbara slut: a) huvudpersonen genomför hämnden och tas med konsekvenserna [det här är X] eller b) han låter bli att genomföra hämnden och förlåter gärningsmännen [det här är anti-X]. Det är svagheten med hämndberättelser i allmänhet. För att göra dem spännande får man göra det alternativet som man tänker avsluta med så osannolikt som möjligt, eller, om man kan, hitta på ett tredje alternativ. Här kommer du att behöva bestämma dig för vilken slags berättelse du vill berätta eller vilken undergenre den här berättelsen tillhör. I en kuppfilm eller en komisk film skulle slutet kunna vara att skurken faller på eget grepp, och i en tragisk film skulle det kunna handla om att vår huvudperson går under samtidigt som skurken. Men i den här berättelsen skulle… ja, vad?

(Ett framgångsrikt exempel på hur man arbetar med undergenrer är Marvels superhjältefilmer. Marvel kombinerar genrer, så att en film kan vara en komedi, en annan en konspirationsthriller, en tredje en gudasaga, och så vidare. Det är en styrka att tolka om grundmaterialet på det sättet, framför allt när man gör längre serier. Men att använda genren för att undvika både X och anti-X är ännu bättre. Som sagt, X och anti-X dödar läsarnas intresse.)

Att tänka är alltså en del av lösningen. Men hur gör man det? Särskilt, med hänsyn till det jag länkade ovan, om att vissa människor hellre får elchocker än tänker?

Det finns i grunden två olika sätt att tänka.

Det ena är att vara logisk: att gå igenom möjligheter en efter en och avfärda de enklaste.

Det andra är att låta tankarna vandra och se vart de tar vägen.

Bägge har sina fördelar. Och bägge tar tid. Men om du struntar i det och hellre bara skriver på precis som du vill kommer du att sluta som de där långa raderna av män som skriver “Hej snygging”: du kommer att bli bortswajpad till förmån för någon som tänker steget längre. Någon som kanske rentav har kontakt med vad målgruppen letar efter. Och här är en hemlighet: målgruppen berättar gärna vad de är ute efter. Du behöver bara lyssna. Precis som när du dejtar.

Dolt förflutet av Thomas Karlsson och Lennart Guldbrandsson

Lennart Guldbrandsson, författare, lektör och föreläsare

På min blogg hittar du över 150 inlägg med skrivtips.

Jag har publicerat över tjugo böcker, inklusive ett antal om att skriva. Du kan få två av mina böcker gratis. Min senaste bok är Dolt förflutet som nominerades till Selma-priset.

Om du vill ha hjälp med dina berättelser eller din fackbok, hör av dig.

Märkt med: , , , , , , , , , ,

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*