Skriv dialog, del 1

– Vill du bli bättre på dialoger?
Vad tror du?

Förra veckan, efter att jag hade skrivit mitt andra blogginlägg på kort tid om dialoger, ställde min sambo Matilda en enkel fråga: ”Så, i det där inlägget får man lära sig hur man skriver kortare dialoger då?”

Tja, ja… nja… inte riktigt.

Jag försökte förklara hur man… äsch… det var nog kanske lite för teoretiskt för de flesta som bara vill ha svar på hur man skriver dialoger.

Men jag måste inte skriva så teoretiskt. Det finns gott om bra praktiska saker med att skriva dialoger att ta upp också.

Du vet ju hur man skriver dialoger!

De flesta kan sätta sig och skriva en dialog utan större bekymmer. Det är bara att låta två rollfigurer prata. Dialoger brukar till och med vara en av de första skönlitterära saker man lär sig skriva, efter sagor.

En av orsakerna till att det är så lätt att skriva dialog är att vi hör folk prata hela tiden. Vänner, kollegor, föräldrar, rollfigurer på TV och film och i böcker, och såklart vår egna fantasi där vi funderar på vad vi borde ha sagt.

Eller låtit bli att säga.

Så vi börjar konstruera våra egna dialoger.

Därför blir det lite konstigt med de som ska visa hur man skriver dialoger, som om man aldrig hade gjort det. I de flesta fall är det inte dialogens grunder som man behöver oroa sig för, eller språket.

Men att göra dialogen läsvärd är något helt annat.

Och att knyta ihop dialogen med rollfigurerna är också något annat.

Och att se till så att dialogen passar in i en berättelse är ytterligare något annat.

Och att göra dialogen realistisk är en utmaning som… inte alls ser ut som du tror att den gör. I själva verket, vi börjar med det, eftersom det är grunden för många av missförstånden med dialog.

Att skriva realistisk dialog

Om du vill att din dialog ska verka realistisk, försök inte vara vara realistisk, för det blir bara tråkigt eller konstigt. Bra dialog påminner bara om verklig dialog.

Låter det otroligt? Låt mig utveckla det där.

Avbryt inte

I en vanlig, verklig konversation (se bilden) avbryter personerna varandra gång på gång utan att någon tar illa upp: man hjälper till att avsluta meningar och hummar för att visa att man förstår. Du tänker antagligen inte på det, för i talad form är det schysst. När man däremot ser det i skriven form blir det svårläst och känns otrevligt. Låt rollfigurerna få avsluta sina repliker innan nästa rollfigur tar vid, om det inte är så att du vill betona att en rollfigur avbryter de andra eller att två rollfigurer avslutar varandras meningar för att de känner varandra så väl.

Byt inte spår

Normala människor byter spår mitt i en mening, gör pauser och tar om delar av eller hela meningar, för att man hittar ett bättre sätt att uttrycka sig, för att hjärnan inte riktigt hinner med, eller för att man lägger märke till något. Vanligtvis sorterar lyssnarens hjärna bort allt sånt och fokuserar på innehållet. Om du skriver likadant i ett fiktivt samtal, kommer läsaren tro att rollfiguren är väldigt osäker eller kanske till och med galen. Det är därför nästan alltid bättre att låta rollfigurerna säga hela meningar. De är alltså mer vältaliga än människor i allmänhet.

Prata inte om oväsentligheter

Mycket av det som sägs i ett vanligt samtal består av hälsningsfraser, förstärkning av relationen, kallprat, skvaller, reaktioner på omgivning och situation, och upprepning av tidigare diskussioner. Det lämnar väldigt lite utrymme för personernas mål och önskningar. Vänd på de proportionerna, så att dina rollfigurer pratar mycket om det viktiga och låter det andra passera i förbigående. Undvik särskilt upprepningar, om du inte lyckas variera upprepningen eller om den ger något nytt.

Var inte så tydlig

De flesta vanliga människor säger sina poänger på ett så tydligt sätt de kan, snarare än att försöka antyda vad de menar. När sådana dialoger finns med i romaner och noveller, betraktas de som kantarellteater, d.v.s. övertydliga och plastiga.

Du kan givetvis ha med rollfigurer som pratar på det sättet, men gör i så fall en sak av det, till exempel genom att låta de andra rollfigurerna reagera. För det mesta är det bättre att skriva så att rollfigurerna ljuger, säger för mycket eller för lite, uttrycker sig på ett udda sätt eller tar upp oväsentligheter.

Var inte så stillasittande

Vanligen räcker samtalet och små gester för att hålla intresset uppe för de som deltar i samtalet. Ibland kanske personerna byter sittplats eller gör någonting fysiskt som att ta en promenad under samtalet, men om du skriver det i en skönlitterär text, riskerar det snart att bli tjatigt, om du inte är mycket skicklig på att konstruera en dialog som ständigt går framåt eller fördjupas.

I fiktion brukar man därför förvandla dialoger till aktiviteter. Det här finns det inte mycket skrivet om, men jag kan rekommendera den här artikeln som går igenom olika sätt att undvika att det bara blir två personer som sitter och pratar.

Del 2: Att göra dialogen läsvärd

I nästa inlägg kommer jag presentera hur du kan gå ifrån att skriva dialoger till att göra dem läsvärda. Välkommen tillbaka då!

Lennart Guldbrandsson, författare, lektör och föreläsare

Dolt förflutet av Thomas Karlsson och Lennart Guldbrandsson

På min blogg hittar du över 250 inlägg med skrivtips.

Jag har publicerat över tjugo böcker, inklusive ett antal om att skriva. Du kan få två av mina böcker gratis. En av mina senaste böcker är Dolt förflutet som nominerades till Selma-priset och finns som ljudbok, inläst av Tomas Norström, på Bokus, Adlibris. Naturligtvis finns den också på Storytel, Bookbeat, Nextory och Biblio.

Om du vill ha hjälp med dina berättelser eller din fackbok, hör av dig.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *