Rolig eller orolig?

Vad är det svåraste att skriva? Rollfigurer? Dialog? Spänning? Gestaltning? Baksidestexten? Stipendieansökningar? Allt det där bleknar fullständigt i jämförelse med att skriva humor. Att vara rolig på beställning — efter att man har meddelat att man ska vara rolig — är lika svårt som att försöka bli analfabet.

Samtidigt, finns det något tristare än komedier som inte är roliga? För läsarna är det viktigare än att thrillers får dem att känna spänning och romance får dem att känna sig romantiska, och att historiska romaner får dem att sakna skörbjugg.

Sedan finns det de som menar att humor är något man antingen har eller inte har. Att komedi går sönder om man försöker analysera den. Eftersom humor bara måste vara så himla annorlunda musik, konst och litteratur…

Så den stora frågan är om det går att lära sig att vara rolig. Eller om man kan lära sig att bli roligare.

(I den här texten, liksom i mina andra, använder jag massor av förklarande länkar. Jag hoppas att du tar dig tid att besöka några av dem, för där finns mycket matnyttigt.)

En liten varning innan vi börjar: de exempel jag tar upp är inte särskilt roliga. Det beror på att de är placerade i en text om humor. Jag vet inte om du känner till det, men det finns regler kring att man inte får skriva roligt i texter om humor.

– Jag älskar att få folk att skratta. För mig är humor som medicin.
– Jag gissar att vi är i placebogruppen.
(ur Frasier)

En fråga leder till en annan

Pavlov hade hundar som sitt beting.

Svaret är nästan alltid: ”Visst, det går jättebra att lära sig att bli rolig eller roligare!” Det finns kurser i ståuppkomedi, det finns böcker om att skriva korta eller långa skämt, det finns videoserier om hur man får andra att skratta, och så vidare. Det handlar om att lägga manken till.

Men så kommer vi till en svårighet: det okända okända. Och det är ingen upprepning. Det okända okända är det vi inte känner till att vi inte känner till. I det här fallet handlar det om att den som inte är rolig antagligen är den siste som förstår att den inte är rolig.

Och om du inte blev orolig för att vara i den gruppen, då är du kanske i den gruppen.

Och om du inte blev orolig nu för att vara med i gruppen, då är du definitivt med i den gruppen.

Därmed kanske vi kan gå in på det som är kärnfrågan i det här inlägget.

Hur är man rolig?

Om vi hoppar över alternativet att vara omedvetet rolig, är det bra att känna till litegrand om hur man gör när man är rolig. Låt oss först ta grunderna, så kan vi gå vidare till mer avancerade saker sen.

Det finns inga definitiva regler inom humor — men om det fanns en skulle den troligtvis lyda någonting sånt här:

– Tecknade serier gör mig galen. De är ju meningslösa.
– Hur länge har det här stört dig?
Cantaloupe.
(av Piraro)

Förlåt, jag menade förstås så här:

Överraska läsaren.

Så fort läsaren tror sig veta vad du tänker skriva, behöver du göra något annat. Om det förväntade svaret är ”Ja”, skriv ”Nej” — eller ”Masugn”. Om läsarna förväntar sig ”cykel”, skriv ”grävling”. Om de tror att du ska skriva ”30 miljoner”, skriv ”30 kronor”.

Det finns några vanliga komedi-grepp för att överraska läsaren som det kan vara bra att lära sig :

1. Upplägg-smash

Du förbereder läsaren på ett slags svar via ett villospår, varpå du avslöjar vad det egentligen handlar om. Ett exempel: ”Jag har haft en fantastisk kväll. Tyvärr var det här inte den.”

2. Listor

Här kommer ”regeln om tre” in. Det första exemplet används för att ta upp ett ämne, det andra för att etablera mönstret och det tredje för att vända upp och ner på allting. Ett exempel: ”Jag har haft många farliga jobb. Jag har varit kommandosoldat, astronaut och förskolefröken.”

Man måste inte ha tre, men om man har fler är det bra att göra en lista av det, med åtminstone fem.

3. Jämförelser

Två saker kan vara väldigt lika varandra — eller så kan du ta fram deras likheter. Ett exempel: ”Bilen såg ut som en rovfågel. Tyvärr en rovfågel som hade krockat med en fönsterruta.”

4. Upprepning

Saker som är roliga går att bygga på genom att upprepa dem, antingen genom att bara nämna dem eller genom att öka på dem ännu mer. Om du har nämnt hur det går dåligt för en rollfigur tidigare, kan den rollfiguren passera förbi senare i berättelsen, då det har hunnit bli ännu värre eller där vi anar att det har hänt massor. Och eftersom läsare reagerar negativt på upprepningar är det något som behöver ske med försiktighet och mycket kort.

”Oroa er inte… Han är helt ofarlig så vida inget överraskande händer.” (Gary Larson)

5. Låt läsaren dra egna slutsatser

Du behöver inte avsluta skämtet för att det ska bli roligt. Läsaren kan få hjälpa till och föreställa sig konsekvenserna av något som har börjat. Den här tekniken (som alltså är motsatsen till ”Show, don’t tell”) fungerar eftersom läsarens fantasi alltid överträffar vad du kan skriva och eftersom läsaren vill känna sig smart. Teckningen till höger hade till exempel inte varit lika rolig om läsaren hade fått se konsekvenserna.


Hur är man rolig? (fortsättning)

En av de mest populära satirtidningarna är The Onion. En av ägarna till The Onion heter Scott Dikkers. Efter att ha skrivit skämtartiklar för The Onion i många år har han sorterat in humor i 11 olika ”filter”, eller kategorier. Den här listan har hängt med ett tag, så till skillnad från många andra listor över olika typer av skämt är den beprövad.

1. Ironi

Ironi är när den avsedda betydelsen är motsatt mot eller skiljer sig gravt från den bokstavliga betydelsen — och inte när det regnar på ens födelsedag, Alanis. (Aktuella exempel är A och O för en komiker.)

Om det här är vagt som beror det på att ironi är ett väldigt brett begrepp, men ett vanligt grepp är att låta någon ha ett mål men att den på grund av sina handlingar nå någon annanstans. Ett exempel är när de två prästerna har fått en bil som de ska lotta ut, ser en liten buckla i lacken och ska fixa till det.

2. Karaktärsegenskap

Rollfigurer som agerar såsom vi förväntar oss att de ska göra är ett ofta förekommande grepp inom humor. Det här bygger på att vi förstår vilken sorts rollfigur det är, antingen därför att vi känner en sådan människa — en slarver, en skrytmåns — eller för att vi har sett den typen av rollfigur tidigare, eller för att mönstret är etablerat sedan tidigare. Att hitta på den här typen av saker går ganska enkelt och ofta går de olika exemplen att byta ut som legobitar.

Risken är att man hamnar i stereotyper om man förlitar sig för mycket på den här sortens humor. För att låta bli det kan det vara bra att tänka på att varje rollfigur har åtminstone två skilda egenskaper som du kan ha som grund för deras humor, låt säga: sur men med ett hjärta av guld eller idiot men med ett specialintresse.

3. Chock

Om man vill överraska kan man prata om ”förbjudna” ämnen öppet: sex, våld, droger, äckliga saker och religion, ofta med svordomar eller en vanvördig ton. Eftersom gränserna flyttas fram hela tiden (eller?) behöver också komiker ta i mer för att få någon effekt. 1972, när komikern George Carlin listade de sju ord som man inte får säga på TV, var de: shit, piss, fuck, cunt, cocksucker, motherfucker, och tits. Idag känns de orden inte lika laddade, åtminstone inte till vardags, även om de inte passar sig i finare sammanhang. Den kontrasten kan man alltså fortfarande arbeta med.

4. Överdrift (och underdrift)

– Jaha, vad är ditt problem, herr Tentakel?
– Det började med att jag föddes.
(ur SvampBob Fyrkant)

Om en överdrift ska bli rolig behöver den vara så tydlig att den inte missas. En rollfigur som är uttråkad är alltså inte lite uttråkad, utan så uttråkad som det bara går. Det här är också ett sätt att bryta mot de sociala reglerna. De flesta människor kan hålla inne känslorna eller sätta saker i perspektiv, och därför blir det roligt med rollfigurer och situationer där de normala reglerna inte gäller.

På samma sätt är det med underdrifter, där läsaren får se någon som inte reagerar på något som de flesta andra av oss skulle reagera på.

5. Ordlekar

Här ryms sådant som ordvitsar, rim och dubbelsyftningar. Den typen av humor bygger på kvickhet och planering, något som visar upp att författaren har en särskild förmåga och inte kommer på de bästa replikerna när situationen redan har passerat.

Genom att använda sig av ordlekar i dialog kan man få till orddueller, något som brukar vara väldigt uppskattat ända sedan Shakespeares tid.

Klicka här för ett exempel på en sådan ordduell.

6. Referens

Att ta upp saker som läsaren kan känna igen och sätta ord på dem är en av komikerns främsta grepp, särskilt om det är något som läsaren har känslor för, såsom skäms för eller har stör sig på. Det här kräver kunskap om läsaren, eller att man tar upp allmänmänskliga problem och situationer. I det senare fallet finns det risk att det är något som många andra tidigare har observerat, så det kräver att man försöker hitta något nytt.

7. Tokighet

Ju galnare, desto roligare. I The Onion presenterades exempelvis hur rullstolsbasketspelare blev förvånade när en av dem lyckades dunka. Folk som gör saker som ingen människa brukar göra orsakar en känsla hos läsaren att allt är möjligt och det kittlande i att bryta mot de sociala konventionerna. Samma sak gäller när djur bär kläder eller robotar agerar som människor.

8. Parodi

Återanvändning av kända rollfigurer, berättargrepp eller verkliga personer fast i nya situationer är något som både kittlar fantasin och skapar en känsla av igenkänning. Det här är också grunden för meme-kulturen, där bland annat filmen Undergången fått en framträdande roll.

Men det går att parodiera så många saker att det vore begränsande att enbart tänka på det som meme. Här ingår imitationer och folk som beter sig enligt kända mönster.

9. Liknelse

Som jag skrev ovan finns det mycket humor att hämta i att likna två väldigt olika saker med varandra.

En viktig aspekt av det är parallellen, där två personer gör i stort sett samma sak ungefär samtidigt, men med väldigt olika resultat.

10. Fel fokus

Typiskt sett är det här en rollfigur som missförstår saker genom att fokusera på fel sak.

– Du vet, det är väldigt enkelt att kritisera.
– Roligt också!
(ur Simpsons)

Genom att rollfiguren är så naiv eller blind för de faktiska omständigheterna får läsaren känslan av att vara smartare än rollfiguren, men också en återkommande utmaning i att försöka lista ut hur rollfiguren kan missförstå nästa sak som dyker upp.

11. Metahumor

Får man skämta om att man skämtar? Ja, det här är den typen av humor där man driver antingen med humorn i sig eller med formatet. I en bok kan rollfigurerna exempelvis vara medvetna om att de är rollfigurer, något som kan ge upphov till många roliga situationer.

Källor och vidare läsning

Här finns de viktigaste av de källor jag har använt och andra intressanta texter:

För en svensk indelning finns såklart en av Povel Ramels låtar:

Texten finns här.

Dolt förflutet av Thomas Karlsson och Lennart Guldbrandsson

Lennart Guldbrandsson, författare, lektör och föreläsare

På min blogg hittar du över 200 inlägg med skrivtips.

Jag har publicerat över tjugo böcker, inklusive ett antal om att skriva. Du kan få två av mina böcker gratis. Min senaste bok är Dolt förflutet som nominerades till Selma-priset.

Om du vill ha hjälp med dina berättelser eller din fackbok, hör av dig.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *