Research inför en fackbok

[Varning: det här inlägget är något vassare än de övriga. Läs det på egen risk.]

Som lektör läser jag en del facklitterära böcker innan de är färdiga. Det är både roligt och lärorikt. Ibland.

Andra gånger är det inte alls lika roligt. För en del författare skriver facklitteratur utan att veta vad de pratar om. Ibland vet jag mer om ett ämne än vad författaren verkar kunna.

Då hamnar jag i ett dilemma: om jag ska gå in och rekommendera att författaren ändrar materialet eller om jag enbart ska göra boken så bra utifrån författarens målbild.

Så hur gör jag då?

Varför?

Det är svårt att skriva facklitteratur. Jag vet det, eftersom jag har skrivit flera fackböcker själv. Och jag skriver den här bloggen och diskuterar den på Facebook. Det har jag lärt mig mycket på.

Men en sak har jag svårt att förstå, och det är fackboksförfattare som inte gör research innan de skriver, och som därför fyller sina böcker med fördomar, myter, utdaterad information, gissningar och rena hjärnspöken.

Risken med det är inte att det blir ett fel i en bok, eller oftare ganska många fel i en bok. För finns det ett fel brukar det finnas många.

Och risken är inte författarens prestige, heller.

Nej, risken är mycket större. Risken är att det här felet fortplantar sig. En läsare uppfattar det författaren skriver som korrekt och berättar det för sina vänner. Några av dem för det vidare till sina vänner. Därefter blir det här en etablerad historia, och för många betraktas den som kunskap. Säkert har några av de saker du ”känner till” kommit till på just det sättet. Till slut bidrar den informationen till att göra samhället sämre, eftersom sådant som inte stämmer gör det svårare att hitta verklig fakta.

För många författare är det här ett oavsiktligt val. Man avser inte att lura någon eller att göra samhället sämre. Men genom att inte kontrollera fakta, är det det som blir resultatet.

Jag talar här inte om de författare som gör sitt bästa för att det ska bli rätt, och råkar få ett eller annat faktafel i sina böcker. Det är mycket svårt, eller praktiskt taget omöjligt, att undvika det. I alla fall om man inte gör som journalisten Seth Abramson och anställer ett team professionella faktakontrollanter i ett halvår för att gå igenom allt som står i boken. Vem har råd med det, om det inte är så att man vet att boken kommer bli så kontroversiell att man behöver se till att vara skottsäker? De kraven, att en faktabok ska innehålla noll faktafel är alltså nästan alltid för högt ställda. Men det är å andra sidan inte det jag pratar om här. Jag pratar om betydligt lägre krav. Krav som de flesta författare, utan både pengar och högre utbildning borde kunna uppnå. Men jag tycker att det är något som alla som skriver facktexter borde sträva efter.

Så, med andra ord: hur gör man research inför en fackbok? Börjar man med att läsa en massa böcker? Eller intervjua folk?

Det är klart att det är bra med bakgrundsfakta, men jag skulle säga att det är bättre att börja med att vara allmänbildad och nyfiken. Jag lovar att vi kommer till böckerna och intervjuerna så småningom.

Steg 1: Vad vet folk? [länk hit]

Så här skrev jag för länge sedan i en annan text om att skriva facklitteratur:

”Det finns en riktigt stor anledning till att man gör den här typen av research: för att man ska ha gjort sitt jobb. Orsaken till att man skriver facklitteratur är nämligen att man tror att man vet något som andra inte vet. Om man bara skriver det första man kommer på är risken ganska stor att folk har åtminstone en aning om det man vet. Och folk är beredda att betala ganska mycket för att läsa folk som har tänkt steget längre. Eller gjort research.”

Jag läser många fackböcker där jag vet att författaren inte ens har kommit till det här steget, eftersom det finns så många förutfattade meningar om vad som är den allmänna uppfattningen. Varje gång författaren bygger upp sin bok på att särskilja sig från den stora massan, och sedan bygger upp en halmgubbe av vad folk känner till, då blir jag trött. Det är ett billigt och dåligt sätt att låtsas veta mer.

Att ta reda på vad folk redan vet om ett ämne är inte så svårt som det kan låta. Kolla i vilket forum som helst på nätet, någon grupp på Facebook, eller på Twitter, eller på Instagram, eller fråga dina vänner, släktingar och kollegor. Fördelen med nätet är att du kan gå tillbaka i tiden och få reda på vad andra har haft för frågor.

”Ett enkelt sätt att kolla ifall du har gjort tillräcklig research är det här med att prata med folk. Istället för att be dem läsa din text, fråga dem vad de redan vet om ämnet. Det de säger måste du åtminstone nämna i din text – och sedan måste du gå ännu längre. Om folk vet tre orsaker till den industriella revolutionen, måste du presentera en till (som är rimlig och intressant), och dessutom gärna ännu en effekt av de fyra orsakerna som de du pratat med inte tänkt på.”

Under det här arbetet kommer du naturligt hitta ett antal frågor och näraliggande idéer. Skriv ner allt sånt, så att du har dem samlade någonstans.

Steg 2: Begränsa vad du behöver ta reda på [länk hit]

En del författare tror att de kan skriva om allt i en och samma bok. Det resulterar bara i att de slår åt alla håll i full panik, eller att de behandlar allt nonchalant. Oftast är det därför bättre att de ägnar sig åt ett välavgränsat område.

I många manus jag läser, finns det dessutom stora hål i materialet, eftersom författaren har försökt att berätta allting och glömt att hålla koll på vad som är de nödvändiga sakerna. Mitt tips är att sortera ämnet i:

• sånt som är centralt för boken och man absolut inte får glömma bort
• sånt som man verkligen borde ha med, eftersom folk förväntar sig det
• sånt som det vore kul att ha med
• sånt som man kan ta med om det finns plats
• sånt som man borde undvika

Vilken av de där tror du att det är bäst att du lägger mycket tid på?

Steg 3: Leta efter dina egna luckor [länk hit]

Nästa steg är att försöka undvika att falla i de stora fällorna.

Hur ser det ut när författare bryter mot det här i sina manus? Jo, de glömmer bort att ta upp motståndarsidans argument. Det finns alltid en motståndarsida. Ofta flera. Och de har alltid motargument. Det författare tycker är självklart, är alltså bara en åsikt, ett perspektiv. Med andra ord faller hela boken så fort någon som kan ämnet ens litegrand läser den.

Ingen kan inte veta allt. Inte ens om man skulle vara en verklig expert. Och det här är det luriga. För kunskap finns i fyra typer (delvis baserat på Joharifönstret, delvis på Donald Rumsfelds citat):

Vad vi vet att vi vet = vår medvetna kunskap (1)	Vad vi inte vet att vi vet = vår omedvetna kunskap (2)
Vad vi vet att vi inte vet = vår medvetna okunskap (3)	Vad vi inte vet att vi inte vet = vår omedvetna okunskap (4)

Rutorna 1-3 är i regel positiva, men ruta 4 är svår att hantera. Hur tar man reda på vad man inte vet?

Det enklaste är att man pratar med en större expert. Det är ett av skälen till att jag har den här affischen strax bredvid mitt skrivbord, för att påminna mig om att det bara är de som är de i den absoluta toppen av ett ämnesområde som inte kan fråga någon större expert.

Men till och med om man är en internationellt erkänd expert kan man få hjälp, antingen av folk som ligger på ungefär samma nivå, eller av folk som är experter inom ett helt annat område. Eller av folk som inte är experter. Det är ju många som inte vill annat än att visa på hur experterna har fel.

Fortsätt att anteckna frågor och tankar du får under det här arbetet.

Steg 4: Formulera en vettig hypotes [länk hit]

En hypotes är ett påstående som går att testa. Typ ”du mår bättre om du använder den här metoden” eller ”Tyskland förlorade andra världskriget”. Nu är båda de här påståendena inte särskilt bra skrivna. Bägge behöver bli mer exakta. Ju mer exakt hypotesen är, desto lättare är det att testa den.

Behöver man då krångla till det med en hypotes? Du kanske bara vill skriva en underhållande biografi, eller en bok om hur banker fungerar. Saken är den att böcker behöver något som håller ihop dem, och det är hypotesen. Tänk på det som bokens röda tråd. Det mesta av innehållet i boken är de olika testerna av hypotesen.

De flesta fackböcker jag lektörsläser har problem med sin hypotes. Effekten av det är att boken aldrig blir intressant, för att författaren egentligen vet att den inte har något att komma med. Ofta är hypotesen så vag att det inte går att testa den. Det var därför jag formulerade hypoteserna ovan så vagt. För att man ska kunna testa den första (”du mår bättre om du använder den här metoden”) behöver du:

a) bestämma vad ”bättre” betyder. Är det bara litegrand? (Meh! Vem bryr sig?) Vilka mått använder du? (Ett eller flera?)

b) hitta något att jämföra med. Är det i jämförelse med de metoder som alla andra använder? (Hmm, nu börjar vi snacka något.)

c) vara tydlig med dina test. Hur undviker du att något annat påverkar än det du hade tänkt? (Kan det vara placeboeffekten?)

Den andra hypotesen (”Tyskland förlorade andra världskriget”) är en så grov förenkling att det är svårt att veta var man ska börja med att fixa till den. Tyskland var ju exempelvis inte ensamma på förlorarsidan.

Både möjliga hypoteser och frågor som du kommer på under resan är bra att notera på något ställe där du lätt kommer åt dem, eftersom du säkert kommer att få nytta av dem.

Steg 5: Ta reda på grejer [länk hit]

Det är egentligen inte förrän nu som det är vettigt att börja göra den del av arbetet som man vanligen förknippar med research. Om du sätter igång innan nu, finns nämligen en risk att du försöker täcka upp ett för brett område.

Men även här finns det stora problem som jag upptäcker i de böcker som skickas till mig. Det främsta problemet är inte bristande källkritik, som man kanske skulle kunna tro, utan att personen har läst en bok eller ett perspektiv, och sedan apar efter det, utan att göra något eget. Det här gäller oavsett om författaren skriver om någon självhjälpsmetod eller gör en handbok. För att motverka det behöver man försöka titta så brett man kan inom det området man har valt. Läsa böcker som kanske bara angränsar till ämnet (och eftersom man har koll på ämnet vet man vad som hör till saken och vad som inte gör det), titta på dokumentärer som tar upp en helt annan tolkning, intervjua personer som ger olika synvinklar, ta fram bildmaterial som bara finns i arkiv, etc.

Ett trick som tar lite tid men som ger mycket bättre resultat är att göra researchen offline. Som två uppmärksammade videoessäister formulerade det:

”A huge percentage of the Internet is the same information, repeated over and over again. This is especially apparent on film websites; they call it aggregation but it’s really just a nicer way to say regurgitation.

So go to the library. Read books. We cannot emphasize this enough: read books, read books, read books. Your work is only as good as your research, and the best research tool we have is the public library (or a film archive/research library if you’re lucky).

It’s very tempting to use Google because it’s so quick and it’s right there, but that’s exactly why you shouldn’t go straight to it. By taking your research to the library, you’re immediately breaking out of the online cycle of repetition, and your work will improve immediately.”

Källkritik är en del av processen här. Ju närmare förstahandskällan och ju mer fristående, desto bättre, och så vidare. Men glöm inte bort att fundera över vad som inte står i böckerna. Vilka personer tas inte upp, och vad beror det på? Vad förtigs? Vad får minst utrymme? Vad kritiseras och vad blir hyllat? Är det rimliga förhållanden mellan kritik och vad som kritiseras?

Och prata med folk som kan saker. Allt står inte i böckerna.

Steg 6: Dra slutsatser [länk hit]

Varken hypoteserna eller forskningen betyder något om du inte drar några slutsatser. Vad betyder det du har fått fram? Och vad blir effekten av det?

Sådana slutsatser är inte helt enkla att dra, men du är återigen inte ensam om att tänka på de här frågorna. Prata med andra om vad sakerna betyder, och vad man kan lära sig av det.

Samtidigt är det en träningssak. Ta därför för vana att börja försöka dra slutsatser från det du får veta. Tänk till exempel på följande situation:

I Japan har man höghastighetståg så att man kan ta sig från ena änden av ön till andra på några timmar. Det här påverkar förstås folks resor. Folk kunde pendla längre. Men hur tror du att höghastighetstågen påverkar matvanorna? Jo, helt plötsligt började färskvaror som vanligen bara åts lokalt fraktas till andra kusten. Det här ledde till nya restauranger. Den utvecklingen var kanske inte helt förutsägbar när de började lägga spåren, men i efterhand kan man förstå varför det gick till så. Så vad tror du hände när de nya restaurangerna öppnades? Vad fick det för effekter? [Tack till Joakim Jardenbergs #ensakidag för inspiration till det här exemplet.]

De flesta böcker jag läser drar inte särskilt mycket sådana här slutsatser utifrån materialet, vilket är synd, för det är en av de sakerna där du verkligen kan se till så att boken inte bara rapporterar sådant som har hänt utan ligger i framkant.

När du arbetar är det A och O att du särskiljer tydligt vad som är fakta och vad som är dina spekulationer, så att du sedan slipper gå tillbaka och försöka hitta en källa till något som bara finns i din fantasi.

Steg 7: Spara allt [länk hit]

Jag garanterar att du kommer att behöva gå tillbaka ett par gånger för att dubbelkolla saker. Då är det en förutsättning att du har koll på vad du har använt för källor. Gör skärmdumpar, ta fotografier, gör bokmärken, lägg i mappar, skriv upp telefonnummer, anteckna personers namn vid deras intervjuer, spela in intervjuer, se till så att Internet Archive sparar det i sin Wayback Machine, för anteckningar, spara dessa anteckningar, och se till att du har ett välsorterat system för materialet så att du kan hitta det när du behöver det. Och säkerhetsspara det.

Låter det här som ett jobb? Det är det. Läs mer om hur man gör research av en person som vet hur man gör här.

Får man göra på något annat sätt?

Tja, jag kommer inte hindra dig från att göra på något annat sätt. Det här är välvilliga råd, inget mer. Men heller inget mindre.

Lennart Guldbrandsson, författare, lektör och föreläsare

På min blogg hittar du över 200 inlägg med skrivtips.

Jag har publicerat över tjugo böcker, inklusive ett antal om att skriva. Du kan få två av mina böcker gratis. Jag gillar samarbeten och har bland annat skrivit fyra böcker tillsammans med Kim M. Kimselius och Kristina Svensson: om författares vanliga misstag, om hur man livnär sig på kreativa yrken, om hur man samarbetar och om hur man skriver sin biografi.

Om du vill ha hjälp med dina berättelser eller din fackbok, hör av dig.