Oroar du dig för språket i ditt manus?

Oroar du dig för ditt språk?

När jag lektörsläser möter jag många som oroar sig för sitt språk. De är rädda att de inte ska bli antagna av något förlag eftersom deras text inte är lika vacker som någon annan författares de beundrar. De fokuserar på ordval, synonymer och flyt i meningarna, för att inte tala om språkliga fel, ofta för att det är sådant deras lärare har kritiserat. Andra är stolta över det beröm de fått av lärare eller skrivkursledare för just sitt språk, och blir förvånade när de sedan inte blir antagna av sitt favoritförlag.

Jag brukar kommentera att det nästan alltid finns större frågor (och har skrivit ett blogginlägg om det). Men låt oss prata om språk, på ett sätt som jag inte tror att de flesta gör. Låt oss exempelvis hoppa över hur man varierar meningarna, hur man skapar syltsnittar och hur man betonar allvaret och istället fokusera på att särskilja sånt du behöver oroa dig för och vad du inte behöver oroa dig för.

Varför du inte behöver oroa dig för språket

(I den här texten, liksom i mina andra, använder jag massor av förklarande länkar. Jag hoppas att du tar dig tid att besöka några av dem, för där finns mycket matnyttigt.)

Det finns ett par olika nivåer på språkbehandling:

  • Barn i 9-10-årsåldern kan alla bokstäver och stava någorlunda
  • Ungdomar i 13-15-årsåldern kan ett stort antal ord och dess betydelser
  • Personer i 18-20-årsåldern som inte har undvikit att läsa och skriva har tillägnat sig en ganska bra språkdräkt – om än kanske något styltig
Definitionen av ironi: en smutsig tvål.

Fram hit är det som man på arbetsplatser brukar kalla för ”hygienfaktorer” (grundläggande för ett arbete men ger inte en ökad grad av tillfredsställelse).

När folk oroar sig för sitt språk, tänker jag på listan ovan. För de allra flesta manus jag läser når upp till hygienfaktor-nivå. De är helt okej språkligt. Men författarna har fastnat i en bild av att språket är det allra, allra viktigaste, i en sådan grad att de glömmer allt annat.

Men när språket är okej är nästa sak på att göra-listan själva berättelsen, och rollfigurerna, och världsbygget. (Ja, det tar tid att skriva!) Att ägna tid åt att förbättra språket innan berättelsen och rollfigurerna och världsbygget finns där är som att polera golvet med en tandborste dagen innan du ska riva badrummet.

Du kommer ändå få göra om arbetet.

Ta sakerna i rätt ordning så kommer du att spara tid.

Hur gör man när det är dags att oroa sig för språket?

Men sen då, när man är färdig med berättelsen, rollfigurerna och världsbygget och det är dags att förbättra sitt språk, vad gör man då, för att komma upp till nivåerna över hygienfaktornivån?

Några snabba tips:

Lycka till!

Selma-prisnominerade Dolt förflutet av Thomas Karlsson och Lennart Guldbrandsson

Lennart Guldbrandsson, författare, lektör och föreläsare

På min blogg hittar du över 150 inlägg med skrivtips.

Jag har publicerat över tjugo böcker, inklusive ett antal om att skriva. Du kan få två av mina böcker gratis. Min senaste bok är Dolt förflutet som är nominerad till Selma-priset.

Om du vill ha hjälp med dina berättelser eller din fackbok, hör av dig.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *