Offret, en rollfigur som påverkar berättelsen efter sin död

Nästan alla berättelser har någon rollfigur som råkar illa ut, eller kanske till och med dör.

Den typen av rollfigurer hjälper till med både den centrala konflikten och de andra rollfigurernas känslor. Den karaktärsfunktionen kallas offer.

Men hur gör man ett offer som får stor effekt på berättelsen? Finns det vissa offer som är bättre än andra?

(I den här texten, liksom mina andra skrivtips, finns det massor av praktiska länkar. Besök dem gärna.)

Varför har man med offer? [länk hit]

De flesta berättelser handlar om olika sätt att plåga sina rollfigurer, från protagonist till de personer som befolkar världen som berättelsen utspelar sig i. I själva verket är offren så vanliga och så viktiga för berättelser, att de utgör ett klockrent sätt att kläcka idéer till berättelser. Det är dessutom utmärkta att döpa hela berättelsen efter.

Som författare behöver man därför stålsätta sig inför sin naturliga tendens att hålla tillbaka.

Det är värt att upprepa att ett offer inte måste dö. Det är betydligt vanligare att offret utsätts för alla möjliga typer av andra fysiska prövningar eller till och med mer sociala eller symboliska vedermödor. Att bli en paria, eller bli föremål för intensivt skvaller, eller få sina utmärkelser tillbakadragna, eller att bli bedragen av sin partner kan vara olika sätt att vara ett offer.

Det finns många skäl att ha med offer i berättelser. Här är några av dem:

  1. För att starta berättelsen — en person som dör eller på annat sätt råkar illa ut är en fängslande inledande händelse, med mycket dramatisk potential. Det är dessutom automatiskt ett tillfälle där det inte längre finns någon återvändo
  2. För att visa fara — genom att visa att någon annan råkar illa ut, visar vi att det också är farligt för protagonisten. Läsaren vet inte om det är en plantering eller ett villospår
  3. För att visa på osäkerhet — när man använder en joker eller låter berättelsen äga rum i en värld där vad som helst kan hända
  4. För att motivera protagonisten — att döda eller sätta någon i fara kan vara ett sätt att tvinga protagonisten att göra något eller att skapa känslor inom protagonisten. Ett exempel är när man dödar mentorn
  5. För att man vill bli av med en rollfigur — till exempel om en rollfigur blir för kraftfull, eller om dess kunskaper ställer till med för stora problem för författaren
  6. För att det ska bli roligt — smärta och död är källor till mycket humor. Som Mel Brooks sa: ”Tragedi är när jag får ett skärsår. Komedi är när du trillar ner i en öppen avloppsbrunn och dör.”
  7. För att rollfiguren ska kunna göra en triumfatorisk återkomst — uppståndelseberättelser är både oväntade och känslomässigt tillfredsställande, eftersom de bryter mot allt vad vi vet från verkliga livet

I mer komplexa berättelser kan författaren leka med sympatin för offret, till exempel genom att låta protagonisten göra sin plikt trots att offret är vedervärdig, eller att få fram en oväntad sida hos en i övrigt negativ rollfigur.

Vem är det bästa offret? [länk hit]

Nästan alla författare lägger ner mycket tid på att hitta en bra protagonist (särskilt om berättelsen kan få en uppföljare eller två). Antagonisten får ofta något mindre uppmärksamhet, åtminstone från de författare som inte har insett hur viktiga de är för berättelsens kvalitet. Men få verkar lägga lika mycket energi på att hitta rätt offer. Det är lätt att bara råka välja en rollfigur som offer, enligt någon slags tradition eller gammal ohejdad vana.

Men som författare är det bra att känna till att vissa typer av personer används betydligt oftare som offer än andra, och att läsaren därför inte reagerar som om berättelsen är ny.

Här är därför en översikt över vilka som är de vanligaste och ovanligaste offren i västerländska berättelser. [Översikten baseras på denna artikel i TV Tropes.]

Orsakerna till att just vissa typer av personer besparas rollen som offer medan andra kastas till vargarna är många och komplexa, men några författare arbetar medvetet med att bryta mönstret. Hur du gör, är upp till dig och just din berättelses behov.

Rollfigurerna som lever i störst fara [länk hit]

  • Mentor eller annan vis person
  • Slampa, bisexuell eller naiv oskuld
  • Bortskämd krösus
  • Skurk, ansiktslös medhjälpare, person som tillhör ond organisation, stor/tuff kille, fejkad huvudperson, rödskjorta
  • Svart, personer från flera minoritetsgrupper samtidigt
  • Tuff tjej, icke-binär eller dubbeltydigt kön
  • Ful
  • Nihilist, tokig prepper
  • Oskyldig ängel
  • För dum för att överleva, skeptiker
  • Genreblind, fegis, girigbuk
  • Skenhelig, nyfiken, pragmatisk, ambitiös
  • Robotar (icke-levande), odöda, ormar, insekter/spindlar
  • Polis som ska pensioneras, lycklig pappa, kompetent underordnad kvinna
  • Person med hosta som inte släpper

Rollfigurerna som troligen kommer dö [länk hit]

  • Förälder, naiv eller elak tonåring
  • Homosexuell
  • Vänlig prostituerad, tillfälligt kärleksintresse
  • Ensling, komisk bifigur, bifigur med mycket utrymme, hjältens svaga punkt, den smarta typen, mentor
  • Mexikan, arab
  • Feminin man
  • Fet
  • Mobbare, klant, otrevligt geni
  • Vän som gick den mörka vägen, missbrukare, mobboffer, besserwisser
  • Tystlåten typ
  • Katt, klon, mekanisk livsform
  • Militär befälhavare, namnlös medhjälpare, chaufför, hjältens bästa vän, dödsdömd, tapper soldat som räddar andra
  • Den som blöder ymnigt, den som lider av en såpopera-sjukdom

Rollfigurerna som har 50 / 50-chans att överleva [länk hit]

  • Vuxen singel
  • Heterosexuell
  • Ytligt kärleksintresse
  • Hjältens bästa vän, hjälte i en annan berättelse, medhjälpare, irriterande vän
  • Asiat
  • Medelmåttigt snygg
  • Nörd, elaking som visar sig vara snäll
  • Har glasögon
  • Smart, förstår genren
  • Människa, människolik utomjording
  • Oetisk forskare, oskyldig åskådare
  • Person som har vendetta, person som dödförklaras, person som är fastbunden vid tidsinställd bomb, skräckeffekt
  • Enveten slagskämpe, överdrivet skadad, söt barnpatient

Rollfigurerna som troligen kommer överleva [länk hit]

  • Tonåring i huvudroll
  • Motvillig till sex, asexuell
  • Blyg viol
  • Ignorerad expert, kompisar, den enda kvinnan, biträdande protagonist
  • Urinvånare
  • Inkvoterad tjej
  • Tufft ärrad
  • Högsta chefen, Watson
  • Väldigt fobisk
  • Beslutsam
  • Snygg utomjording
  • Äventyrare, arkeolog, lärare
  • Underskattad av skurk, person som tar rimlig risk
  • Övermänsklig tålighet, sjuk tjej

Rollfigurerna som definitivt kommer överleva [länk hit]

  • Barn
  • Celibat
  • Dam i nöd
  • Hjälte, författarens favorit, Mary Sue
  • Vit
  • Tuff tjej, sista tjejen
  • Sötnos
  • Kärleksfull hjälte, vän till hela naturen
  • Mentalt handikappad
  • Blåögd idealist, dåre
  • Hund
  • Superhjälte, nunna
  • Tuffing med smeknamn, osannolik överlevare, den som får dödshot
  • Närapå osårbar, har läkekrafter, har obotlig sjukdom

Är det så enkelt? [länk hit]

Naturligtvis är det inte så enkelt.

Till att börja med måste inte ett offer vara ett offer under hela berättelsen. Rollfigurer kan byta funktion under berättelsen. En protagonist kan förvandlas till ett offer. En komisk bifigur kan bli ett offer. Och en joker kan bli ett offer. Som nämndes ovan kan mentorn bli ett offer. Mest vanligt är det dock att en av modifierarna förvandlas till ett offer.

Det beror på hur mycket information som läsaren får om offret. Ju mer vi känner till om offret, desto större sympati och nyfikenhet får läsaren, och dessutom blir viljan att få den katarsis som kommer av berättelsens slut starkare. Att skapa en stark, tydlig rollfigur på kort tid genom en intressant scen eller sekvens är med andra ord en förutsättning för att läsaren ska vilja läsa vidare. Å andra sidan kan ett offer som är ett mysterium också skapa stor nyfikenhet, så länge som det finns ett svar som är värt att vänta på.

Det beror mycket på rollfigurens egna åsikter och vanor. Vissa personliga egenskaper gör att läsaren åsidosätter sympatin, medan andra gör att läsaren redan ser rollfiguren som ett offer.

Det beror på genren. I vissa genrer dödas eller skadas rollfigurer utan någon urskiljning.

Det beror på vad effekten blir. Om offret som rollfiguren gör enbart blir en motivation för protagonisten att handla och dess känslor snart passerar blir det väldigt lätt ytligt, så att författaren känner sig tvungen att öka effekten genom att vara mer våldsam eller spekulativ.

Det beror på skildringen. Frossar du i detaljerna eller är situationen bara överskådligt förklarad? Skildras olika offers situationer olika? Skildras deras hemskaste stund i livet snaskigt eller som bondeoffer? Och hur beskrivs offret efteråt?

Det beror också på offrets reaktion. Om reaktionen blir för mänsklig, till exempel så att det framkallar för mycket sympati, blir läsaren förvirrad kring var dess känslor ska ligga. Samtidigt kan det vara det som är avsikten, att skaka om läsaren.

Det beror därtill på gärningsmannen. Vi ser på offret olika beroende på om vi känner igen oss i gärningsmannen eller inte, om det verkar som att rollfiguren har ett tydligt och bra skäl.

Men framför allt beror det på åt vilket håll man sparkar: uppåt eller neråt. På samma sätt som det är skillnad på att skoja om folk som är längre upp på samhällsstegen (satir) och folk som är längre ner (lyteskomik), behöver man som författare tänka på att valet av offer bara är ett av sätten som man kan sparka neråt. Utsatta grupper respektive privilegierade grupper utsätts för olika typer av situationer. Det är ett vanligt påstående att kvinnor utsätts för mer våld, och det ligger säkert mycket i det, men det är antagligen så att de framför allt utsätts för ett annat slags våld. Man kan åtminstone hålla koll på sig själv. Sedan 2018 delas The Staunch Book Prize ut, där juryn premierar böcker som undviker våld mot kvinnor.

Men de olika grupperna behandlas också olika efteråt, och deras reaktioner uppfattas olika: en person som är missnöjd med något som den har utsatts för kan ha varierade möjligheter att gå vidare med sina klagomål beroende på sin bakgrund. Tas deras klagomål på allvar eller inte? Får de hjälp av många eller ingen? Och det går att skriva mer känsligt om det.

Ett annat sätt som man kan sparka neråt är att enbart behandla offret som ett offer. D.v.s. får offret vara en aktiv rollfigur? Ur vems synvinkel berättas situationen som gör rollfiguren till ett offer? Görs det med sympati eller som något som läsaren bara betraktar på avstånd via någon annan? Är de andra rollfigurerna förstående?

Så hur väljer man ett offer? [länk hit]

Det går inte att ge en enkel checklista för hur man väljer sitt offer, hur gärna jag än hade velat. Men en sak som jag skulle vilja slå ett slag för är att fundera över vilken slags berättelse offret för med sig. Om berättelsen bara är att ”det här är ett offer”, då är det inte en särskilt intressant berättelse. Om du däremot hittar ett offer som ärvde en urgammal skatt och har ägnat all sin vakna tid åt att försöka diskutera med den rättmätiga ägaren, och nu, dagen innan hen ska lämna över skatten, blir mördad, då finns det trådar att dra i (i det fallet ett intressant förflutet och en personlighet). Likadant om du har ett offer som hittas i en dykardräkt uppe i ett träd (då mysteriet skapar intresset), eller om du har flera offer och inte vet vem av dem som är det verkliga offret och vilka som bara är villospår (då dilemmat ligger bakom spänningen). Och naturligtvis finns det stora vinster med att inkludera några av de egenskaper som skapar stora löpsedlar.

Med andra ord, vilket offer skapar mest konflikt i just din värld, med dina rollfigurer, och med ditt tema?

Avslutning

Du har säkert minnen från ditt eget liv när du blev utsatt för något hemskt. Dem kan du använda i ditt skrivande, men det är också nödvändigt att du särskiljer dig från offret i din berättelse. Kanske finns det saker som du behöver utsätta offret för som du inte själv varit med om, och kanske behöver du kunna se helheten för att skapa ett effektivt offer som möjligt.

Den obehagliga följden av det är att du också kan tvingas bli en förövare mot offren i din berättelse.

Och det blir värre.

För du har säkert redan varit lika elak mot någon i verkligheten och gjort den till ett offer. Kanske utan att märka det.

Om den tanken fastnar hos dig och får dig att må dåligt ber jag om ursäkt. Men i gengäld tror jag att dina berättelser blir bättre av det.


Lennart Guldbrandsson, författare, lektör och skrivcoach.

Lennart Guldbrandsson, författare, lektör och skrivcoach.

Jag ger gratis skrivtips, men du får gärna stödja mig på Patreon. Det betyder mer än du kan tro.

Jag har publicerat över tjugo böcker, inklusive ett antal om att skriva. Du kan få två av mina böcker gratis.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.