När är det dags att sluta skriva om din text?

Att skriva om sin text är en av de viktigaste sakerna man kan göra för att göra sin text bättre, men en del författare fastnar i att skriva om sin text gång på gång.

Det är nästan lika illa som att inte skriva alls, eftersom texten inte blir färdig, och det bara är färdiga texter som går att ge ut och det bara är färdiga texter som man lär sig något på som författare.

Hur kan man då avgöra när det är dags att sluta skriva om sin text?

(I den här texten, liksom i mina andra, använder jag massor av förklarande länkar. Jag hoppas att du tar dig tid att besöka några av dem, för där finns mycket matnyttigt.)

I en av mina böcker som du kan få gratis skriver jag om hur du kan träna dig i att skriva så att du behöver färre versioner innan det blir bra. Men oavsett hur tränad du är, kan det vara svårt att avgöra om texten är färdig eller inte.

Det finns ett par sätt att veta när det är dags att gå vidare i processen.

1. Klockan K

För dig som har en dröm om att ge ut din bok och tänker dig att boken ska bli klar till ett särskilt datum har jag skrivit två texter som kan hjälpa dig:

Den ena texten heter Vill du ha en bok färdig till bokmässan? och handlar om hur du räknar baklänges från det att du vill ha boken färdig tills nu.

Den andra texten heter Hur lång tid tar det att skriva en bok? och går igenom de faktorer som avgör hur länge det tar för just dig att göra de olika delarna av processen.

2. N eller M?

Att skriva om handlar om att fatta beslut kring alltifrån struktur och rollfigurer till världsbygge och gestaltning – och tusen saker till.

Det finns ett otal sätt att fatta beslut, men det viktigaste beslutet du fattar handlar om vilka beslut du lägger mest tid på och vilka du ignorerar. Tänker du mer på vilket typsnitt det ska vara än på hur bra din idé är? Lägger du mer tid på att hitta rätt namn till rollfigurerna än på att göra din text spännande? Många författare fastnar i de oväsentliga besluten och glömmer bort de viktiga. För att undvika det kan du fundera över vilka som är de viktigaste — för dig och för din målgrupp — och sedan påminna dig så att du håller ögonen på rätt boll.

3. Fem små grisar

Siffran fem är litegrand tagen ur luften, men jag tror att det är bra att ta hjälp av ett antal personer under skrivprocessen: ett bollplank för att se om idén är fantastisk, någon som kan läsa texten under tiden (en alfaläsare eller skrivcoach), en lektör, en redaktör och en korrekturläsare, till exempel.

De finns inte bara där för att göra texten bättre, eller för att ge dig support, även om det är två viktiga funktioner, utan för att följa dig genom skrivprocessen. När du har interagerat med en av de funktionerna vet du att du kan gå vidare i processen.

4. Korten på bordet

Om du fortfarande är osäker trots att du har gått igenom de fem grisarna ovan kanske det beror på att du saknar självförtroende. Låter du exempelvis ditt självförtroende hänga på vad du tror att andra tänker om texten? Eller jämför du dina förstaversioner med andras bearbetade texter? I så fall har jag skrivit en text om hur du kommer över det och kan gå vidare.

Poängen är att du förr eller senare måste släppa ifrån dig texten om det ska bli något av den. Om du vill att det ska bli något av den, förstås. Det måste det inte bli, utan är upp till dig. Men om det är vad du vill, då behöver du komma över din framgångsfobi.

Och du, du behöver antagligen inte oroa dig för språket! Det mesta går att fixa med en bra korrekturläsare.

5. Varför frågade de inte Zenon?

Bild: XKCD av Randall Munroe

På 400-talet f.Kr. levde en filosof som hette Zenon. Han är numera mest känd för paradoxer av den här typen:

[Det pågår] en tävling mellan [en sköldpadda och en hare]. Sköldpaddan är av naturen långsammare men man ger den ett försprång gentemot haren. Men kommer då haren verkligen ikapp sin motståndare? Under den tiden som det tar för haren att komma till det läget som sköldpaddan utgick ifrån har ju sköldpaddan förflyttat sig ytterligare en sträcka. Den tiden som det tar för haren att lägga sig under även denna sträcka har sköldpaddan flyttat sig ytterligare en bit. Så kan man fortsätta att resonera utan att nå ett slut på resonemangskedjan. Kan då haren någonsin komma i kapp sköldpaddan?

(Källa: Zenons paradoxer, svenskspråkiga Wikipedia)

Varför berättar jag om Zenon och hans paradox? Jo, när man skriver om en text hamnar man till slut i samma situation som haren i paradoxen ovan: varje steg framåt blir så litet att det inte ger särskilt mycket. Om du upplever att du bara flyttar kommatecken fram och tillbaka är det dags att gå vidare.

6. Döden till mötes

Franz Reichelt, som hoppade från Eiffeltornet med en egentillverkad fallskärm. Det gick sådär.

Om du fortfarande inte är känner dig redo att gå vidare, då har du ett svårt beslut framför dig, nämligen om du borde avsluta projektet eller inte. Det beslutet är det bara du som kan fatta. Jag förstår om det tar emot att erkänna att du satsat på fel häst, misslyckats, kört i diket, eller vad du nu vill kalla det. Det är aldrig roligt att förlora.

Men vad som är ännu jobbigare är att titta tillbaka på den här tiden från ett antal år i framtiden och se hur du hade kunnat sluta, men envist bet dig fast i ett dödsdömt projekt. Och ärligt talat, finns det inte roligare saker du skulle kunna hålla på med? Som Marie Kondo brukar säga: ”Skänker det dig glädje?”

Avslutning

(Ja, kapitelrubrikerna är lånade från titlar av Agatha Christies böcker.)

Jag vet hur svårt det kan vara att avsluta sitt redigerande. Det är ofarligt. Texten har all potential, allt framtidshopp. Allt efter det är osäkert. Men det finns mycket mer styrka i att gå vidare än att drömma. Det är då du kan möta läsare som gillar dina texter så mycket att de frågar när nästa bok kommer, eller som blivit inspirerade att åka någonstans för att du skrev så bra om det, eller som började researcha något ämne som du tog upp, eller som bara log nöjt när de slog ihop boken. Din bok har sådan kraft att det vore synd att låta den förbli ofärdig.

Valet är ditt. Men jag tror på dig.

Vill du ha kontakt med en lektör, får du gärna tänka på mig.

Dolt förflutet av Thomas Karlsson och Lennart Guldbrandsson

Lennart Guldbrandsson, författare, lektör och föreläsare

På min blogg hittar du över 200 inlägg med skrivtips.

Jag har publicerat över tjugo böcker, inklusive ett antal om att skriva. Du kan få två av mina böcker gratis. Min senaste bok är Dolt förflutet som nominerades till Selma-priset.

Om du vill ha hjälp med dina berättelser eller din fackbok, hör av dig.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *