Det här är del 31 i min genomgång av ämnet struktur. Den förra delen finns här. Läs alla delar här.
1988 kom nästa filmmanusdoktor med en bok om att skriva, Writing Screenplays That Sell. Han heter Michael Hauge [uttalas ’Hejg’] och har två gemensamma egenskaper med de andra nutida personerna på den här listan: dels finns han fortfarande tillgänglig att fråga om förtydliganden, dels, vilket hänger ihop med det förra, har han svarat på den ibland lite orättvisa kritiken om att han uttrycker sig för programmatiskt. Han anger nämligen procentsatser när han diskuterar struktur. Procentsatser kan verkligen få det att verka som att det inte finns någon frihet att vara kreativ, men som Hauge förklarar:
I get a lot of heat for those – for declaring that every turning point occurs at exactly the same moment in a story. But the six-stage structure isn’t a set of hard and fast rules, it’s a guide. It’s based on the consistent elements of a thousand successful movies. So I usually say, the closer you are to those percentages, the stronger your story structure is going to be.
Det finns en fördel till med att ange procentsatser: varje gång någon anger ungefärliga sidantal hänger det ihop starkt med vilket format man skriver i. Filmmanus är starkt formatstyrda för att varje sida ska motsvara ungefär en minut färdig film, men de flesta skriver inte filmmanus. Dessvärre skriver alldeles för få om hur romaner är strukturerade och därför blir resultatet att det som finns att läsa om struktur oftast kommer från filmmanusbranschen. Hauge är på det sättet något bättre än exempelvis Syd Field.
Hauges beskrivning av struktur bygger som sagt på sex element och däremellan fem vändpunkter. Den ser ut så här:
Akt 1
1. Presentation:Hjälten i vardagssituation
Vändpunkt 1: Ny möjlighet för hjälten (10%)
2. Ny situation, något hjälten inte varit med om tidigare
Vändpunkt 2: Ny plan och nytt mål (25%)
Akt 2
3. Framsteg: planen verkar fungera
Vändpunkt 3: Inte längre någon återvändo (50%)
4. Komplikationer och större insatser
Vändpunkt 4: Större bakslag (75%)
5. Kort vila och sedan sista insatsen
Akt 3
Vändpunkt 5: Klimax (90-99%)
6. Efterdyning
Hauge har senare fortsatt att utveckla både sin mest sålda bok och kurser, mm. En av de sakerna han har diskuterat har med struktur att göra, nämligen att hjälten nästan alltid har två resor: en yttre och en inre. Den yttre resan är den som presenteras ovan. Den inre resan har med den känslomässiga utvecklingen att göra. Han har bland annat presenterat följande struktur för den inre resan:
1. Önskan eller behov
2. Ärr från rollfigurens bakgrund
3. Vad rollfiguren tror på grund av ärret
4. Rädsla – något som får rollfiguren att återuppleva det hemska från sin bakgrund
5. Identiteten som rollfiguren visar upp
6. Den verkliga essensen av rollfiguren
Det betyder att den inre resan ofta handlar om att konfrontera sin rädsla för att agera enligt ens verkliga jag. Eller som jag beskrev det, man tar bort det sista lagret ljug. Man kan i den traditionella treaktsstrukturen lägga upp det så här:
1. Inledande händelse, där rollfiguren misslyckas med att få fram sitt verkliga jag
2. Klimax i akt 1, där rollfiguren misslyckas igen, men vi får en glimt av rollfigurens verkliga jag
3. Mittpunkt, där rollfiguren försöker ta fram sitt verkliga jag, vilket inte går bra, men vi har sett det verkliga jaget
4. Klimax i akt 2, där rädsla för att misslyckas får rollfiguren att undvika sitt verkliga jag istället för att ta fram det som vid mittpunkten
5. Klimaxen, där rollfiguren gräver fram den sista styrkan, tar fram sin verkliga identitet och vinner
Senast någon diskuterade den sortens struktur av den inre utvecklingen, var Lajos Egri på 1940-talet.
Hauge är kanske inte så känd utanför filmbranschen, eftersom det är där han lagt sitt fokus, men jag tycker att han har en del poänger som även författare som inte tänkt skriva för film kan ta till sig.
Nästa gång kommer vi utforska något som de flesta inte ens känner till existerar, Hjältinnans resa. Återkom gärna.
Ett svar på ”Michael Hauge – Struktur del 31”