Mardrömmar om omskrivning

Skriver du, så har du säkert stött på det problem som brukar kunna ge till och med erfarna författare mardrömmar, nämligen tanken att ens förstaversion inte är perfekt och (svälj) kan… behöva… skrivas om.

Men mardrömmar brukar få mindre kraft när man tittar på dem. Så låt oss göra just det.

De två automatiska strategierna

Som vanligt när folk möter något hemskt börjar de agera automatiskt, ungefär som flykt- och kampresponsen (som har en tredje komponent). Det är mycket svårt att låta bli de automatiska reaktionerna. Att lära sig göra något annat börjar med att förstå sitt eget beteende.

Det automatiska beteendet när det gäller att skriva går att dela upp i två olika strategier.

Strategi 1: Putsa på ord

Den ena strategin författare har när de funderar på hur de ska skriva om sina texter är att putsa på orden. Det här kan jämföras med att leka med synonymer eller korrekturläsa.

Om man använder sig av den här strategin kan man få en känsla av att man har gått igenom texten ordentligt och i allmänhet gjort varenda del av texten bättre. Till exempel kanske man tar bort alla slaggord och ser till att det inte finns några tokiga perspektivbyten som inte borde vara där.

Problemet med den här strategin är att man missar allting som man borde ha haft med. Man fastnar på den språkliga nivån när det finns viktigare saker att ägna sig åt först. Jag kan nästan alltid pricka in om mina klienter har använt sig av den här strategin, eftersom språket är polerat, men det är trist och allt annat är opolerat.

Strategi 2: Skriv om allt från början till slut

Den andra strategin författare har för att skriva om sina texter är att i stort sett slänga ut förstaversionen och skriva en ny version.

Att skriva om manuset från grunden är förstås väldigt jobbigt, och det är därför väldigt få författare som faktiskt använder sig av den här strategin.

I själva verket presenterar jag mestadels den här strategin för att många författare verkar tror att det är på det här sättet jag skulle vilja att de gjorde med sina manus, snarare än som ett verkligt alternativ. Typ: ”Släng allt. Allt suger. Skriv om från början.” (Så skulle jag aldrig säga.)

Om man bara har de här två ytterligheterna framför sig när man ska skriva om sin text — och definitivt inte vill lägga så mycket tid som det skulle ta att skriva om vartenda ord — då återstår bara en strategi. På något sätt har man resonerat sig fram till att lite puts på orden räcker för att det ska räknas som en omskrivning.

Finns det någon annan väg?

Men går det att undvika två automatiska strategierna? Och hur gör man istället?

Ja, är svaret på den första frågan.

Den andra frågan kräver lite mer utrymme att besvara, men jag tror att du kommer att tycka att det är intressant.

Den första kärnpunkten: rädsla

Vi behöver börja med en av kärnpunkterna för att komma bort från det automatiska beteendet: rädsla. Om man är rädd när man ska skriva om sin text blir det genast mycket svårare. För faktum är att omskrivningar kräver lika mycket påhittighet som att skriva förstaversionen. Och rädsla ligger i vägen för påhittighet.

Du kanske inte känner rädsla. I så fall är det utmärkt. Då kan du hoppa vidare till nästa rubrik. Men jag satsar på att du åtminstone har lite rädsla.

Det är inte lätt att få bort rädsla. Framför är det svårt om man inte känner det motiverat att sluta vara rädd. Om hotet fortfarande är kvar finns det ingen orsak att släppa ner garden.

Därför behöver du ställa dig frågan hur stort hotet är, speciellt i kontrast med alla andra hot, inklusive de som du först inte tänker på. Det finns många tänkbara risker och problem också med att låta bli att skriva om. (Att du inte blir klar. Att du inte hinner med din deadline. Att det inte blir bättre. Att du inte får ett förlagsavtal. Etc.)

Vilket av hoten är störst? För att kunna veta det behöver du veta vad du är rädd för, egentligen. Kritik? Att folk inte ska gilla dig? Arbetsinsatsen? Hur stort är det hotet, om du skulle försöka se nyktert på det?

När du hittar svaren på de här frågorna, brukar det bli enklare. Kanske upptäcker du att det finns värre saker än att skriva om texten. Å andra sidan, om din rädsla är befogad, då är det inte längre något vagt och skrämmande, utan något du kan börja skissa på en lösning till.

Den andra kärnpunkten: träning

För att komma bort från det automatiska beteendet när du ska skriva om, behöver du träna in ett nytt beteende.

Antagligen har du aldrig lärt dig att arbeta i versioner. Därför kan du inte klandras för att du inte har lärt dig att vara bekväm med det. Du behöver vänja dig och det kan du bara göra genom att utsätta dig för det, gång på gång.

Från början kanske det blir lite svajigt och osäkert, och efter hand blir det mer mekaniskt. Till slut kommer det bli ett nytt beteende.

Men hur skriver man om?

Men hur skriver man då om? Det kommer jag berätta mer om i nästa inlägg. Tills vidare får du gärna tänka på hur stort hotet egentligen är och träna på att skriva om.

Lennart Guldbrandsson, författare, lektör och föreläsare

På min blogg hittar du över 200 inlägg med skrivtips.

Jag har publicerat över tjugo böcker, inklusive ett antal om att skriva. Du kan få två av mina böcker gratis. Jag gillar samarbeten och har bland annat skrivit fyra böcker tillsammans med Kim M. Kimselius och Kristina Svensson: om författares vanliga misstag, om hur man livnär sig på kreativa yrken, om hur man samarbetar och om hur man skriver sin biografi.

Om du vill ha hjälp med dina berättelser eller din fackbok, hör av dig.