Ludovico Ariosto och Torquato Tasso – Struktur del 9

Det här är del 9 i min genomgång av ämnet struktur. Den förra delen finns här. Läs alla delar här.

Epiken (som hade sin grund i bland annat Gilgamesh-eposet) fortsatte trots de mer didaktiska strukturerna under medeltiden från Homeros och Vergilius tid och fick en storhetstid i och med Den rasande Roland (komplett form 1562). Den stora skillnaden från antikens epos (och den stora likheten med moraliteterna) var, bortsett från karaktärisering och tiden då verken utspelar sig, strukturen: under antiken bestod eposen av en rad händelser, till exempel Odysseus olika äventyr på väg hem från Troja i Odysséen. Den rasande Roland blev visserligen berömd, men den anklagades av flera kritiker för att sakna en enhetlig intrig enligt aristoteliskt snitt. I själva verket kunde verkets författare Ludovico Ariosto avbryta ett spännande skeende för att berätta om något annat och senare återkomma till den första tråden. Det känner vi idag som cliffhangers.

En av dem som kritiserade detta var Torquato Tasso. Tasso kontrade med ett eget epos, Det befriade Jerusalem (1581) där intrigen följde den aristoteliska en-intrigs-regeln. De bägge eposen fick båda beundrare, och även om man rent formellt kanske inte måste välja, fick Tasso och Ariosto förespråkare för sina respektive strukturer. Några av Ariostos förespråkare menade att han skrev i en helt ny genre och att Aristoteles regler därför inte gällde. Det här kom att bli ett allt vanligare argument och början på en mer medveten frigörelse från Aristoteles tankar.

Nästa gång fortsätter vi med en kort, men viktig spansk utvikning. Återkom gärna.

Märkt med: , , , , , , , ,
0 kommentarer på “Ludovico Ariosto och Torquato Tasso – Struktur del 9
    1 Pings/Trackbacks för ”Ludovico Ariosto och Torquato Tasso – Struktur del 9”
    1. […] här är del 10 i min genomgång av ämnet struktur. Den förra delen finns här. Läs alla delar […]

    Lämna ett svar

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

    *