Oavsett om du skriver facklitteratur eller skönlitteratur behöver du läsarnas tillit. I själva verket, om du inte fångar läsarnas tillit snabbt är risken att du förlorar läsaren helt. Hur gör man för att slippa det? Det finns flera sätt: en riktigt bra idé, fantastiskt språk, och en solid struktur. Men ett sätt som jag inte har diskuterat hittills är ett av de bästa, nämligen ethos. Hur kan en gammal retorikterm hjälpa dig? Läs på, så får du veta.
(I den här texten, liksom i mina andra, använder jag massor av förklarande länkar. Jag hoppas att du tar dig tid att besöka några av dem, för där finns mycket matnyttigt.)
Vad är ethos?
Först lite bakgrund. Ethos är just det som ger läsaren eller lyssnare tillit till författaren eller talaren.
Ethos syns ofta ihop med uttrycken logos och pathos, retorikens tre grundläggande medel för att övertyga, vilka tillsammans utgör förutsättningen för ett bra tal.
Enligt Aristoteles är det tre saker som väcker tillit till en talare och gör att denne verkar övertygande:[1]
* Förnuft (fronesis)
Man framstår som en intellektuell person.
* Dygd (arete)
Man framstår som en moraliskt god person.
* Välvilja (eunoia)
Man framstår som en person med god tanke gentemot sina medmänniskor.
(Wikipedia)
Ethos i praktiken
Jag tänkte visa sju olika sätt att använda ethos i praktiken:
1. Använd fackspråk
Fackspråk är experternas sätt att uttrycka sig. För att ta ett enkelt exempel: en sjöman säger inte golv på en båt, utan däck eller durk. När du visar att du kan fackspråket, blir du sedd som expert — på gott och ont. Överanvänd inte det här, eftersom läsaren ofta inte är ute efter att plugga in en examen. Framför allt, om du har lärt dig några termer är det lätt att du tror att du förstår ämnet. Det är det inte alls säkert att du har gjort. Världen är komplex, och för att bli expert på riktigt krävs det ofta lång tid. Men att skriva durk och gippa och lovart kan snabbt skapa intrycket av att du vet vad du pratar om. (Det är därför det ofta finns en scen tidigt i filmer där någon eller några rollfigurer är experter och pratar fackspråk.)
2. Visa att världen är mångfacetterad
Det är enkelt att hitta motsatser och låta det bli en maktkamp mellan de två parterna, och för någon som nyligen stött på ett ämne kan det verka som att det är det enda intressanta, eller till och med det enda möjliga att berätta om. Men oftast finns det betydligt fler sidor och fler som drabbas. Genom att ta upp några av de bortglömda offren, eller genom att visa att det finns andra sätt att se konflikten, visar du att du har ansträngt dig för att se situationen på ett nyktert sätt, snarare än att bara följa mönstret.
3. Punktera myter
Om du kan hjälpa läsaren att navigera förbi några av de missförstånd som finns inuti ett område, då kommer läsaren att förstå att du har gjort din research. ”Många tror att humlor enligt fysikens lagar egentligen inte borde kunna flyga, men att de, eftersom de inte känner till fysikens lagar, flyger ändå. Det här missförståndet bygger på forskare under 1930-talet som mätte aerodynamiken hos humlorna, men missade att mäta humlornas vingrörelser och -form.”
Om du inte kan ett ämnesområde väl, är det lätt att blanda ihop saker som verkar höra ihop, men som i själva verket inte hör ihop. Som man brukar säga: Korrelation innebär inte kausalitet. Förutsatt att du inte skriver argumenterade texter för att avslöja någon annan som sprider myter behöver du inte göra någon utförlig förklaring, utan enbart konstatera att det är en myt, göra en översiktlig förklaring och sedan gå in på vad som är den verkliga förklaringen.
4. Hoppa över dåliga idéer
Ett näraliggande sätt att arbeta är att ge en vink om att du skulle kunna ta upp någonting specifikt, men därefter visa att det inte är det mest dramatiska, utan att du tänker på viktigare saker. I facklitterära sammanhang kan det handla om att ge korta översikter över näraliggande ämnen och sedan visa hur det du har tänkt skriva om är mycket viktigare. Inom skönlitteratur kan du istället bygga upp en scen så att det ser ut som att något specifikt ska hända, men sedan låta rollfigurerna vara medvetna om det och enkelt lösa den saken, medan det finns en allvarligare fråga som de inte löser lika enkelt.
5. Undvik att göra misstag
Det här kan verka enkelt, men det försäkrar jag att det inte är. Att undvika att göra fel handlar om allt ifrån att korrekturläsa texten och läsa igenom den högt för att se till så att det inte finns konstiga formuleringar till att använda faktagranskare och lektörer, och ända till att försöka förstöra för sig själv genom att ifrågasätta varenda sak man tar upp. (Ja, det tar tid att skriva.)
6. Visa att du förstår hur läsaren resonerar
Ett alldeles utmärkt sätt att få läsarens tillit är att visa att du kan förutse vad läsaren tänker. Läsaren tolkar det som att ni resonerar på samma sätt och tycker om samma saker, vilket betyder att ni hör ihop.
Det här betyder inte att du måste vara precis som läsaren. Tvärtom är det bra att du skiljer dig från läsaren, eftersom det betyder att du har någonstans att leda läsaren. Men ju mer du kan visa att du kan sätta dig in i hur läsaren resonerar, desto starkare blir er relation. Med andra ord: vilka frågor har läsaren innan den börjat läsa? Vilka förkunskaper? Vilka saker oroar läsaren?
7. Ge din tillit
Det främsta sättet att få tillit är att ge tillit. Genom att presentera dina egna tillkortakommanden, dina egna misstag och dina problem med att förstå ämnet blir det lättare för läsaren att identifiera sig med dig. Men du kan gå mycket längre än så, och i själva verket skulle jag säga att det mest kraftfulla du kan göra är att visa hur du plockar av dig mask efter mask tills du står naken inför läsaren. Det är oerhört svårt som läsare att låta bli att ta avstånd från någon som ger av sitt förtroende på det sättet.
Lennart Guldbrandsson, författare, lektör och föreläsare
På min blogg hittar du över 200 inlägg med skrivtips.
Jag har publicerat över tjugo böcker, inklusive ett antal om att skriva. Du kan få två av mina böcker gratis. Min senaste bok är Dolt förflutet som nominerades till Selma-priset.
Om du vill ha hjälp med dina berättelser eller din fackbok, hör av dig.