Kommentaren bakom kommentaren

För de flesta författare är den kritik de får på sina texter en av de viktigaste och samtidigt jobbigaste saker de är med om. Kritik är i själva verket en av de saker som gör att många författare undviker att skriva.

Men efter att ha arbetat som lektör i över ett decennium finns det en sak som står allt klarare för mig: hur mycket jag än anstränger mig för att vara tydlig med var jag upplever att problemen i en text är, återkommer två problem gång på gång.

Det ena problemet är att författaren har fått en slags kritik tidigare och har därför gjort precis allt i sin makt för att undvika den typen av kritik — och just därför har den glömt bort att man kan få andra sorters problem.

Det andra problemet är lite svårare, men det handlar om kommentaren bakom kommentaren. Låt mig förklara.

(I den här texten, liksom i mina andra, använder jag massor av förklarande länkar. Jag hoppas att du tar dig tid att besöka några av dem, för där finns mycket matnyttigt.)

Varför är det här viktigt?

Att kunna läsa kommentaren bakom kommentaren är en nyckel för att få ut mycket mer av dina lektörsutlåtanden.

Men saken är den att det inte bara gäller när du läser lektörsutlåtanden, utan i kommentarer från förlag, eller från recensenter, eller från betaläsare, eller från skrivgrupper, och så vidare.

Den här förmågan är med andra ord essentiell för att kunna få ut det mesta möjliga ur alla kommentarer om dina texter.

Ditt val

Tänk dig att du har skrivit ”färdigt” en roman som handlar om hur en kvinna upptäcker att den syster hon trodde var död är vid liv. Du skickar manuset till en lektör och får tillbaka massor med bra idéer om hur du kan vässa texten. Bland annat får du följande kommentar:

Om du ger mamma Isabelle en hemlighet kan det hjälpa till att skapa mer dramatik i scenerna med dottern.

I den här situationen har du som författare tre alternativ:

  1. Strunta i kommentaren, till exempel eftersom du inte vill ha någon hemlighet, eller för att du inte vet riktigt hur du ska göra, eller för att det är jobbigt
  2. Utföra ändringen och ge Isabelle en hemlighet, till exempel eftersom lektören antagligen vet bäst
  3. Försöka se kommentaren bakom kommentaren

Vem som helst kan strunta i de kommentarer de får. Det kräver lite mer arbete att låta sig ledas vidare, men förutom att det kan ta tid att göra det faktiska arbetet med att skriva in en hemlighet, är det inte särskilt svårt. Att försöka se kommentaren bakom kommentaren är det svåraste alternativet, men det är också det alternativ jag alltid hoppas att mina lektörsklienter ska välja. Jag som lektör vill inte att du som författare bara ska genomföra mina förslag på rättningar, som vore det en rad med order eller en lista att pricka av. (Det framkallar bara en känsla hos författare att vilja göra revolt, och det är lika illa att tänka så om sin lektör som det är att göra det när man har tillkallat elektriker för att fråga den om råd om hur man fixar belysningen i badrummet.) Och jag vill framför allt inte ha en ursäkt i efterhand om att du inte har genomfört varenda ändring som jag har föreslagit.

Varför är det inte så enkelt som att bara genomföra kommentaren?

Jag lekte med tanken att försöka sätta ihop en omvandlingstabell, så att det skulle vara enkelt för dig, att bara lära dig att kommentaren A alltid betyder att du borde göra B eller ändra till C. Men det är inte så enkelt. Det går inte att göra en sådan omvandlingstabell, hur gärna jag än skulle ha velat.

Varför är det inte så enkelt som att bara genomföra kommentaren?

Till att börja med är ingen lektör perfekt. Vi missuppfattar, eller tillhör inte riktigt målgruppen, eller har våra egna inre bilder av hur det borde vara, eller har nyligen läst någon bra bok som har gjort på ett helt annat sätt, och så vidare. Vi är människor som gör så gott vi kan. Dramaturgiskt kunniga, och med åratal av erfarenhet, men ändå människor.

Dessutom är språk och berättelser så komplicerade att det nästan inte är möjligt att vara helt tydlig i sina utlåtanden.

Slutligen behövs det sägas att skrivande är en personlig process. Du har mål med berättelsen som du antagligen inte själv är medveten om, och som påverkar vad som är rimlig kritik.

Hur gör man för att se kommentaren bakom kommentaren?

Att hitta kommentaren bakom kommentaren innebär att du behöver tänka. Jag vet att det kan vara jobbigt och svårt att tänka (och det säger jag inte för att vara elak, utan för att våra hjärnor gör vad de kan för att slippa tänka och göra så mycket som möjligt på autopilot), men jag ska hjälpa dig en liten bit igenom processen.

Den viktiga frågan jag vill att du ska ställa dig är följande:

Vad handlar kommentaren egentligen om?

Så låt oss därför gå igenom exemplet lite noggrannare. I fallet ovan såg kommentaren ut så här:

Om du ger mamma Isabelle en hemlighet kan det hjälpa till att skapa mer dramatik i scenerna med dottern.

Hade det varit jag som hade fått den kommentaren hade min tankegång varit så här:

  • en hemlighet är en intressant möjlighet…
  • varför behövs det en hemlighet?
  • jag kanske inte har utvecklat mamman tillräckligt…
  • vänta här, det som saknas är kanske lite mer dramatik i scenerna mellan mamman och dottern…
  • hur kan jag skapa mer dramatik i de scenerna?
  • jag får titta igenom de scenerna för att se var de utspelar sig, hur de utvecklar sig, och vad de betyder för dottern som är huvudpersonen
  • samtidigt kan jag inte utöka längden på scenerna eftersom de distraherar från den verkliga frågan, nämligen systern som de trodde var död
  • nyckeln kanske istället ligger i att korta ner mammans roll ytterligare, snarare än att ge de scenerna mer stuns
  • om jag skildrar hur dålig relation dottern har med sin mamma då stämmer det bättre med tonen i resten av berättelsen, och ju kortare och mer känslolösa scener det blir mellan dem, desto tydligare blir det

Istället för att fastna på det första steget, med förslaget om att lägga till en hemlighet, försöker jag se vad som är det verkliga problemet, och hur jag ska kunna lösa det problemet.

I det här exemplet fanns det verkliga problemet utskrivet i kommentaren (”mer dramatik i scenerna”), men det är inte alltid så. Som författare behöver du träna dig i att läsa mellan raderna i kommentarer. Den träningen får man efter hand, men det är en klen tröst om du nyligen har börjat skriva.

Om du vill träna upp den här förmågan kan det vara till viss hjälp om du studerar problemlösning. En sådan teknik som vissa använder är att ställa frågan ”varför?” fem gånger. När du får ett svar undersöker du vad orsaken till det är, för att så småningom komma till den verkliga orsaken. Ofta finns det flera orsaker, och det är inte säkert att det finns en enda rotorsak, men bara det att gå igenom den processen kan hjälpa till.

En helt annan metod är att diskutera igenom problemet med sin lektör. De flesta lektörer svarar på följdfrågor, och vissa kan också tänka sig att samtala per telefon för att ytterligare hjälpa till med att klargöra var de verkliga problemen ligger.

Hur gör du?

Dolt förflutet av Thomas Karlsson och Lennart Guldbrandsson

Lennart Guldbrandsson, författare, lektör och föreläsare

På min blogg hittar du över 200 inlägg med skrivtips.

Jag har publicerat över tjugo böcker, inklusive ett antal om att skriva. Du kan få två av mina böcker gratis. Min senaste bok är Dolt förflutet som nominerades till Selma-priset.

Om du vill ha hjälp med dina berättelser eller din fackbok, hör av dig.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *