Vill du lära dig en teknik för att stärka temat, fördjupa rollfigurerna, hitta bra avslutningar på scener, skapa dynamik i dina texter, få läsarreaktioner, ge andrum för läsaren och skapa oförglömliga bifigurer? En teknik som gör allt det samtidigt? En teknik som dessutom användes av Shakespeare och många andra författare?
Här är den: Var rolig. I förbigående.
Vad heter det och vad är det?
Tekniken jag ska berätta om är mer avancerad än att bara vara rolig, men låt oss börja med vad tekniken heter och vad den går ut på.
Den här berättartekniken har tyvärr inget svenskt namn, vad jag känner till. Om du tittar i engelskspråkiga böcker om att skriva eller till och med i ordböcker (Dictionary.com eller Oxford Reference, eller någon annan) kallas den här tekniken för comic relief. Ordagrant betyder det att läsaren eller publiken får tillfälle att slappna av genom komedi. Något får läsaren att skratta eller le, vilket får en ytterligare effekt, avslappning.
Men betydelsen comic relief är bredare än så. Genom något som kallas synekdoke (när en del får representera helheten eller tvärtom, till exempel som i ”per skalle” som då syftar på ”hela personer och inte bara skallarna”) kallas ibland en rollfigur som skapar denna effekt också för comic relief. Då tänker man att just den rollfiguren främst finns där för att skapa komik. Det blir en av karaktärsfunktionerna.
Det finns en massa andra försök att hitta bra översättningar av begreppet men de flesta fungerar sämre för en av de här båda betydelserna. Mitt förslag på svensk översättning för båda de här sakerna är komiska avbrott. Vi har ju synekdoke på svenska också. En person kan alltså vara ett komiskt avbrott, liksom en scen kan vara det.
Hur använder man komiska avbrott?
Det traditionella sättet att använda komiska avbrott är att i ett seriöst eller till och med tragiskt verk låta en scen innehålla något komiskt.
Ta till exempel Hamlet. Den är inte känd som ett muntert stycke teater. Jag menar, nästan alla dör i slutet. Men när Hamlets kärleksintresse Ofelia begår självmord och allt ser ut att vara förlorat för Hamlet i Akt V, får vi träffa två dödgrävare som skämtar medan de gräver Ofelias grav. Den ena ifrågasätter exempelvis att Ofelia borde begravas eftersom hon begick självmord, såvida hon inte dränkte sig i nödvärn. Fundera på den, du.
Var det nödvändigt att ge dödgrävarna repliker? Var den scenen ens nödvändig? Nja, man kan nog argumentera för båda sidor. En sträng (och dålig) manusredaktör skulle nog säga att berättelsen byter ton och genre under just den scenen. En bättre vinkel tror jag är att den här scenen balanserar upp en pjäs som annars kanske hade blivit för tung.
Men det här gäller inte enbart i tunga verk. Det är som i komedin Fyra bröllop och en begravning (som jag skrivit mer om här), när det är dags för begravningen, en scen som tittaren redan från början vet om kommer bli sorgsen, får några skratt redan i inledningen:
”För att förbereda det här talet, ringde jag några personer, för att få en allmän bild av hur Gareth sågs av de som träffade honom. ’Fet’ verkar ha varit ett ord som de flesta tyckte passade. ’Fruktansvärt otrevlig’ fick också många att känna igen sig. Så, väldigt fet och väldigt otrevlig tycks ha varit den bild de flesta främlingar hade.” (Källa)
Effekten av sådana komiska avbrott är alltså att få läsaren att slappna av efter en period av anspänning, ungefär som efter den stora klimaxen i slutet av berättelsen. Och som sagt, för att ge balans i känslorna. Jag tror väldigt starkt på att hitta balans mellan genrer och toner.
Men som vi ska se finns det fler effekter av komiska avbrott.
Metoder [Länk hit]
Det finns många sätt att rent praktiskt skapa komiska avbrott. Här tänkte jag presentera några sådana tekniker. Gemensamt för de här teknikerna är att författaren har börjat med att bygga upp en rejäl spänning innan. Det kan du exempelvis göra genom att använda dig av någon av de konflikter jag har berättat om här eller de intriger jag presenterat här. Ju större kontrast det är mellan verkets normala ton och det komiska avbrottet, desto lättare är det att få till effekten att läsaren slappnar av.
Efter olyckan — efter en större katastrof kan du få till ett komiskt avbrott enbart genom att låta rollfigurerna slappna av själva och i tacksamma ordalag diskutera sin tur att komma undan. Rollfigurernas avslappning skapar avslappning hos läsaren.
Avslutningskommentaren — en liknande sak är om du låter en rollfigur sammanfatta vad som hände på ett träffsäkert sätt. Här kan du låta protagonisten vara cool och hitta en passande replik för när den stoppar ett hot, eller en bifigur reagera på ett överdrivet sätt.
Den oväntade reaktionen — rollfigurer som bryter mot antingen det förväntade beteendet i en situation eller sin egen etablerade personlighet kan utgöra ett alldeles utmärkt sätt att skapa komiska avbrott. Det här behöver en bra motivation, men det brukar sällan vara det svåra i sammanhanget. Utmaningen är istället att skapa ett bra sätt att återgå till det vanliga sättet att agera, eller att hitta den nya personligheten.
Det avbrutna grälet — när rollfigurer har en maktkamp kan ett enkelt störningsmoment göra att konflikten (tillfälligt) stannar av. Som i filmen Kill Bill när Uma Thurmans rollfigur slåss med en kvinna och kvinnans dotter dyker upp. Då avbryter de genast fajten och gömmer sina vapen.
Det för tidiga firandet — när läsaren slappnat av efter en olycka, se ovan, eftersom rollfigurerna slappnar av, återkommer hotet: seriemördaren visar sig ha låtsats vara död, en av skurkarna har kommit undan, branden blossar upp igen, etc. Här blir det komiska avbrottet ett trick för att invagga läsaren i en falsk säkerhet.
Begravningsklanten — ju allvarligare tillfälle, desto mindre behövs för att få läsaren att skratta. Om du därför placerar in en klantig rollfigur eller ett mindre missöde på ett ställe där folk förväntas vara både seriösa och ordentliga, kan det skapa något unikt, snarare än att bara bli en begravning som alla andra.
Efter pinsamheten — om protagonisten har råkat göra saken värre eller har misslyckats offentligt kan en scen där rollfiguren försöker gå in i sitt misslyckande och må dåligt, men misslyckas även med det, på grund av störningar eller sin egen personlighet, skapas en härlig kontrast.
Återkommande kommentarer — precis som i fallet med spegelscener finns det något tröstande och intellektuellt stimulerande med repliker som återkommer, särskilt om de får en ny betydelse andra gången de används.
Avslutning?
Som du kanske märkte har jag nästan inte alls tagit upp de rollfigurer som utgör komiska avbrotten. Det beror på att jag tänker skriva om dem nästa vecka. Återkom gärna då.
Lennart Guldbrandsson, författare, lektör och föreläsare
På min blogg hittar du över 250 inlägg med skrivtips.
Jag har publicerat över tjugo böcker, inklusive ett antal om att skriva. Du kan få två av mina böcker gratis. En av mina senaste böcker är Dolt förflutet som nominerades till Selma-priset och finns som ljudbok, inläst av Tomas Norström, på Bokus, Adlibris. Naturligtvis finns den också på Storytel, Bookbeat, Nextory och Biblio.
Om du vill ha hjälp med dina berättelser eller din fackbok, hör av dig.