K.M. Weiland – Struktur del 48

Det här är del 48 i min genomgång av ämnet struktur. Den förra delen finns här. Läs alla delar här.

En av de mest populära författarbloggarna är K.M. Weilands blogg Helping Writers Become Authors, som hon startade 2007. Hon har sedan skrivit flera böcker om hur man strukturerar och skissar upp sin berättelse. En av hennes framgångsfaktorer är att hon har tagit det som tidigare varit känt inom filmindustrin och gjort det känt för romanförfattare. Med inspiration från Syd Field och John Truby propagerar hon för en treaktsstruktur.

2013 kom hennes bok Structuring your novel, som inleder med fem skäl till att författare bör bry sig mer om struktur:

• all konst bygger på struktur. För att en berättelse ska nå sin fulla potential måste författaren förstå formatets begränsningar och hur man placerar dess många delar i rätt ordning för att få maximal effekt
• struktur begränsar inte kreativiteten, utan innebär bara en kontur som är viktig för romanens framgångar, så att författaren kan vara säker på att berättelsen alltid har perfekt form
• struktur är inte en formel. På samma sätt som balett bygger på några få rörelser men ändå blir många olika föreställningar och presenterpapper som ser likadant ut men innehåller olika presenter kan berättelser som bygger på samma struktur bli väldigt olika.
• struktur är en checklista över element som måste vara med. Genom att läsa om struktur upptäcker och kommer författare ihåg alla element som krävs för en framgångsrik berättelse.
• struktur gör att författare blir mästerberättare. Genom att lära sig de tekniker man redan använt omedvetet på ett medvetet plan kan författare bygga upp sin förståelse och bli en bättre berättare.

Weiland presenterar följande struktur på sin blogg:

1. Hook – en fråga som fångar läsaren

2. Akt 1, del 1 – introducerar rollfigurerna, tillsammans med akt 1, del 2 motsvarar det de första 20-25% av boken

3. Akt 1, del 2 – introducerar insatsen och miljön

4. Vändpunkt 1- händelse som förändrar allting, vilket får huvudpersonen att reagera

5. Inledande händelse och nyckelhändelse – kan äga rum vid flera av de tidigare händelserna, kan vara samma sak eller skiljas åt av hela första akten. Den inledande händelsen sätter igång händelsekedjan, medan nyckelhändelsen är det som historien handlar om, när huvudpersonen blir engagerad

6. Akt 2, del 1 – reaktioner på första vändpunkten

7. Mittpunkt – nästan som en andra inledande händelse, är placerad omkring 50% in i berättelsen

8. Akt 2, del 2 – huvudpersonen bestämmer sig för att agera istället för att reagera

9. Akt 3 – börjar med en smäll omkring 75% in i berättelsen, släpper inte taget om läsaren

10. Klimax – läsaren har en generell idé om vad som komma skall, men det finns tvivel

11. Avslutning – tar hand om eventuella obesvarade frågor och anger vilken känsla läsaren ska ha i slutet

Men i sin bok ser det lite annorlunda ut, och hon har en bild på sin blogg där hon också nämner ”pinch points” (en term som myntades av Syd Field).

Weiland är, trots att jag generellt sett gillar hennes blogg och hennes insatser för att sprida viktig kunskap för alla författare, rörig. Hon gör det onödigt svårt för läsaren genom att ge flera olika svar och presenterar dessutom sina rön så att det är svårt att veta vilka delar som hör ihop. Exempelvis heter hennes kapitel i boken inte samma sak som delarna på hennes blogg, nyckelhändelse och inledande händelse är inbakad i vändpunkt 1, och det finns olika många delar i hennes struktur.

Trots det tillhör Weiland en av de bästa strukturskribenterna. Hon tar upp många av de poänger jag själv ofta trycker på och tar upp en av Syd Fields mindre spridda tankar, nämligen om att skilja nyckelscener och inledande händelser åt, något som gör att berättelser kan bli mer mångfacetterade.

Dessutom går hon vidare och pratar om hur man strukturerar upp scener, något som de flesta andra hoppar över. Enbart det är en del som är väl värd att köpa hennes bok för. Hade jag känt till hennes bok när jag skrev Skriv som ett proffs hade den boken blivit bättre.

Nästa gång återkommer vi till en tanke som vi inte besökt sedan 1990. Återkom gärna.