Hur ser dina sidor ut?

En röra – fast med lite dekorationer ser den mer smaskig ut.

På samma sätt som de som ska äta mat blir mer sugna om det finns någon tanke med hur maten ser ut, blir läsare påverkade av hur sidor ser ut. Faktiskt blir de mycket mer påverkade än de flesta tror.

Med andra ord kan du göra så att din text ser aptitligare ut. Vill du veta hur man gör?

(I den här texten, liksom i mina andra, använder jag massor av förklarande länkar. Jag hoppas att du tar dig tid att besöka några av dem, för där finns mycket matnyttigt.)

Oaptitliga texter

Blir din text tungrodd? Eller för glättig? Eller flaxar den mellan de två ytterligheterna?

Jag läser många texter, som lektör, som skrivcoach och som spökförfattare, men också som vanlig läsare, och det finns vissa texter som känns lättare att ta sig in i än andra. Andra texter… tja, det kan kännas avsevärt mindre lockande.

Och det har alltså inte alltid bara med språket eller stilen att göra, utan med hur det ser ut på sidan.

Mitt tips är att du ibland skriver ut en sida och sätter dig med den på armlängds avstånd – och kisar mot texten.

Den vetenskapliga texten

Även de som skriver skönlitteratur, kan få sina texter att se ut som vetenskapliga texter.

Sådana texter har väldigt få nya stycken, vilket betyder att sidorna är alldeles fullskrivna med text. Det ger ingen luft på sidan och därför blir det oerhört jobbigt att läsa, nästan oavsett hur vackert eller spännande det som står i texten är.

Det stora problemet med den sortens sidor är att allt blir en stor gröt och att man inte förstår vad som är det viktiga. Hela texten blir långsam.


Den andlösa texten

Det finns de författare som gör tvärtom och har så lite text på sina sidor att man läser igenom texten på ett par minuter. Ögat bara rinner ner för sidan, eftersom nästan varje ny rad är ett nytt stycke.

Sådana sidor är inte bara idealiska när man skriver actionberättelser, utan de är också fantastiska när man skriver pingpong-dialog, som i komedier. I Perry Mason-böckerna som jag och en vän gett ut på förlaget Deckarhyllan ser ganska många av sidorna ut så där.

Det finns åtminstone två stora nackdelar med att låta sidorna ha så korta stycken:

  • det går för fort. Läsaren riskerar att missa en del av innehållet.
  • det finns ingen plats för mer utvecklade tankar, vilket gör att texten känns som en barnbok.

Lagomtexten

Ligger idealet någonstans mittemellan, med två-tre rader per stycke och en avvägning mellan vitt och svart på sidan?

Den här typen av sida blir ganska snabbt tjatig för läsaren. Här saknas utrymmet att utveckla tankegångar och detaljer, så det blir en grund text, utan några fängslande miljöer, med platta rollfigurer. Inget sticker ut. Det blir vanilj.


Den blandade texten

Nu när jag har sågat alla andra format, måste väl svaret vara att texten ska blanda korta och långa stycken?

Här finns ju möjligheten att ha snabba replikväxlingar och att resonera lite djupare.

Tja, det kan vara en lösning…

Men… nu är det så att jag har förvillat dig lite.


Den större bilden

Hur har jag förvillat dig?

Jag har visat dig en sida i taget. Det är bara det att en text sällan blir bedömd enbart på en sida. (Undantaget kan vara början, som är extra känslig, och som inte är så enkel att man bara kan låta en bomb smälla, även om den är metaforisk.) Man behöver titta på helheten. Det är det som påverkar läsarens upplevelse.

Det är min egentliga poäng, att det är lätt att fastna på hur enskilda sidor ser ut, och att inte anpassa sidornas utseende efter vad just den specifika delen av boken handlar om. I vissa fall kan det vara befogat med långa stycken och fulla sidor, som till exempel när man beskriver platser eller personer eller resonemang, och ibland kan det vara helt rätt att ha korta stycken och mycket vitt på sidorna, eftersom man vill att läsaren ska läsa snabbt.

Är det bara att använda retur-knappen?

Så hur gör man då? Är det bara att använda retur-knappen vid rätt tillfälle?

Nej, inte riktigt, även om det är viktigt att kunna använda retur-knappen vid rätt tillfälle.

Det handlar om hur man bygger upp stycken. Och det ska vi prata om nästa vecka.

Dolt förflutet av Thomas Karlsson och Lennart Guldbrandsson

Lennart Guldbrandsson, författare, lektör och föreläsare

På min blogg hittar du över 150 inlägg med skrivtips.

Jag har publicerat över tjugo böcker, inklusive ett antal om att skriva. Du kan få två av mina böcker gratis. Min senaste bok är Dolt förflutet som nominerades till Selma-priset.

Om du vill ha hjälp med dina berättelser eller din fackbok, hör av dig.

Publicerad i Gestaltning, Misstag, Skrivproblem, Skrivtips, Språk och stil

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*