I förra inlägget: Sju olika sätt att se på genre. Nu den spännande fortsättningen.
Författare i allmänhet verkar gilla att bryta mot regler, inklusive vad man kan göra inom en genre. Men finns det genreregler som man inte ”får” bryta mot, och som så att säga utgör litteraturens dödssynder? Var går i så fall gränsen för hur mycket man kan göra innan man bryter mot en genre?
Och en viktigare fråga: hur kan du använda genren för att göra din berättelse bättre?
Risken
Om du skriver en berättelse som bryter för mycket mot en genres ”regler” riskerar du att göra läsaren besviken. En besviken läsare kommer inte att fortsätta läsa, köpa nästa bok, rekommendera den till sina vänner eller starta din fan club. Det kanske inte gör något om din läsare är vem som helst, men det kan ju också vara så att din läsare råkar vara en betydelsefull recensent, arbetar på BTJ, sitter i en tävlingsjury, eller arbetar på ett förlag. Har du skrivit något som gör många besvikna skjuter du din författarkarriär i sank redan innan den har börjat.
Möjligheten
Det kan också bli så att du blir nästa Mary Shelley eller Edgar Allan Poe, d.v.s. att ditt brott mot en genre skapar en helt ny genre. För en kort förklaring av Shelleys insats, se här:
Det du skriver kan alltså bli starten på en multimiljonerindustri och tusentals böcker, filmer och avhandlingar.
Eller, vilket är betydligt troligare, så blir du föregångare inom en ny undergenre. Ungefär som John Grisham var tidig med att skriva thrillers med advokater i huvudrollerna eller Gabriel García Márquez skrev framgångsrika böcker i undergenren magisk realism. Det finns hur många undergenrer som helst, men det finns alltid plats för fler.
Sättet som nya undergenrer och nya genrer kommer till är väldigt lika hur man bryter mot genrernas ”regler”. Därför behöver vi prata om genrer på ett djupare sätt.
Vilka delar av en genre kan man bryta mot?
En genre består inte av en enda sak, utan av flera lager med saker. Vissa av de här sakerna är lättare att bryta mot utan att läsaren reagerar, medan andra gör läsaren besviken.
I det följande kommer jag att använda science fiction som exempel. Anledningen är inte att det är en av mina favoritgenrer, utan bara för att jag behövde välja någon genre som var tydlig nog att vara pedagogisk. Jag hoppas därför att du ”översätter” de här exemplen till den eller genrer du själv arbetar inom. Jag kommer hjälpa till litegrand genom att ge några fler exempel från andra genrer, men jag kan omöjligen nämna alla genrer.
1. Yta
Vi börjar med ytan. Här ligger det som är specifikt för nästan varje unikt verk. I Stjärnornas krig finns det lasersvärd. Det gör det inte i Världarnas krig av HG Wells eller Kallocain av Karin Boye.
Att använda sig av samma yta är alltså närmast att plagiera ett annat verk, snarare än att bryta mot en genres regler. Ofta bedöms en författare bland allmänheten efter hur väl man kommer på nya eller varianter på existerande detaljer till ytan. Hur man bygger upp den ytan handlar delvis om världsbygge, men också om gestaltning och karaktäristika.
2. Motiv
Nivån innanför ytan består av motiv. Till skillnad från ytan finns det många berättelser som delar samma typ av värld, typ av rollfigurer, typ av berättelser, etc. Det finns exempelvis många science fictionberättelser som handlar om rymdskepp, från 2001 till Liftarens guide till galaxen.
Motiven är också ”fria” att välja och vraka mellan inom en genre, och det kan till och med vara mycket kraftfullt att begagna sig av motiv från en undergenre i en helt annan undergenre. Ett exempel från en annan genre är när Kazuo Ishiguro i dramat Återstoden av dagen använder sig av några av den klassiska deckarens motiv, inklusive stereotypen ”butlern gjorde det”. Arbetet med motiv bygger bland annat på intriger, stereotyper och tema.
3. Universum
Djupare inuti genren finns dess universum (som också är en del av världsbygget), d.v.s. vilka regler som gäller. Många science fictionberättelser utspelar sig exempelvis i framtiden, såsom Jag, Robot och 1984, fast då med smått olika regler (finns robotar? Ja respektive nej).
Att sätta upp reglerna kan vara så omfattande som att räkna upp vad som finns och inte finns. Men det kan också underlättas av att använda något av genrens ”standard”-universa, något som man kan lära sig efter att ha blivit mer bekant med genren.
Det är svårare att bryta mot universum-nivån på genren, men det är möjligt. Ett exempel är Seth Grahame-Smiths roman Pride and Prejudice and Zombies, där Jane Austens lantliga herrgårdsintrig utökats med såväl zombies som ninjor. Ofta får sådana brott mot universumet följden att berättelsen blir mer komisk, men inte alltid.
4. Förutsättningar
Innanför universumet finns berättelsens förutsättningar, d.v.s. vad som ligger bakom berättelsen. I fallet med science fiction är svaret väldigt ofta teknik. I exempelvis Jules Vernes och Arthur C Clarkes berättelser är det tekniken som möjliggör och styr berättelserna.
Inom undergenren lyxig feelgood påverkar inkomst, inom romantisk komedi kan könsroller och sociala kontrakt vara det viktiga, och inom deckare finns ofta klasskillnader eller synd som motivering för det som händer. Om du tycker att de förutsättningar jag presenterar här inte alls stämmer är det fullständigt förståeligt. Just förutsättningarna är det område där det finns mest utrymme för tolkning och oenighet.
Trots det är förutsättningarna så ”naturliga” eller omedvetna för många författare att det är svårt att frångå dem, och för läsarna också. Just därför kan det vara oerhört uppskattat med författare som hittar någonting annat eller ifrågasätter de etablerade förutsättningarna. Det är bland annat sådana utvecklingar som leder till nya undergenrer och stilar.
5. Essens
I centrum av genren finns dess essens. Det är det här genrens berättelser handlar om. Allihop. Science fictiongenrens essens är ”tänk om…”. Det är mer centralt för genren än teknik, framtid, rymdskepp och lasersvärd.
Romantiska berättelser handlar på samma sätt om kärlek, skräckberättelser om rädsla, thrillers om spänning, och komedier om humor. Det här är den egenskap i en genre som borde komma med en stor, fet varningsskylt.
Avslutning?
Nej, det här är bara andra delen i en trilogi! Den tredje delen kommer om en vecka och handlar om hur du kan arbeta med genrer i praktiken.
Tack till Stefan Högberg för inspiration och goda idéer.
Lennart Guldbrandsson, författare, lektör och föreläsare
På min blogg hittar du över 200 inlägg med skrivtips.
Jag har publicerat över tjugo böcker, inklusive ett antal om att skriva. Du kan få två av mina böcker gratis. Jag gillar samarbeten och har bland annat skrivit fyra böcker tillsammans med Kim M. Kimselius och Kristina Svensson: om författares vanliga misstag, om hur man livnär sig på kreativa yrken, om hur man samarbetar och om hur man skriver sin biografi.
Om du vill ha hjälp med dina berättelser eller din fackbok, hör av dig.