Hur klipper du din roman?

Klippning är någonting som vanligtvis förknippas med film.

Som när den där apan kastar upp ett ben i luften och det ”förvandlas” till en rymdfarkost med liknande utseende i filmen 2001. Eller när en tändsticka byts ut mot solen i Lawrence av Arabien. Det finns hur många sådana berömda klipp som helst.

Men att klippa sin roman är en konst som de flesta inte diskuterar. Ändå är det något som påverkar både läsaren och berättelsen.

Låt oss därför dyka ner lite djupare i hur du kan klippa din berättelse.

(I den här texten, liksom mina andra skrivtips, finns det massor av praktiska länkar. Besök dem gärna.)

Två typer av klipp [länk hit]

Vad är ett klipp? Det är när en scen eller en sekvens eller ett kapitel övergår till något annat.

Men vi struntar i det rent formmässiga, d.v.s. hur det ser ut på en sida i en roman när man klipper, eftersom det utgörs av olika varianter av blankrader: en blankrad, flera blankrader, sidbrytning, eller till och med blank sida och kapitelrubrik.

[I film motsvaras det av när bilden tonas ner till svart och sedan upp till något annat. För den som klipper film finns det några andra varianter, såsom när en tagning tonas över i en annan (vilket i bokvärlden motsvaras av att man låter bli att göra blankrader och bara ”glider över” i nästa scen) eller det så kallade ”raka klippet”, när en tagning ersätts hårt av nästa tagning. Om du inte har studerat det här närmare kan jag tipsa dig om att läsa Wikipedias översikt över filmklippning. Det tar bara fem minuter. Om du är mer visuellt intresserad finns en bra introduktion till olika typer av klipp här.]

Istället fokuserar vi på det innehållsmässiga, d.v.s. hur klippet har med berättelsen att göra.

Det finns då grovt sett två typer av klipp:

1. Förloppsklipp [länk hit]

När du skildrar en berättelse, följer vi oftast rollfigurer som först gör en sak och sedan en annan. De möter hinder, andra rollfigurer, konflikter uppstår och så vidare. Det här är ett förlopp eller en orsakskedja. Så länge vi följer samma orsakskedja men flyttar oss framåt i tiden använder vi oss av Förloppsklipp.

Till exempel: din huvudperson är med om något traumatiskt i sin ungdom i början av berättelsen, och sedan hoppar vi framåt tills när huvudpersonen är vuxen och rollfiguren lever sitt vanliga liv. Däremellan finns ett Förloppsklipp.

Ett annat exempel: din ena huvudperson är kär i den andra, men misslyckas med att förklara varför den betedde sig så dumt och tvingas gå hem ensam. Lite senare träffas de här rollfigurerna igen och då har båda hunnit tänka efter. Däremellan finns också ett Förloppsklipp.

Några bra tips för att få till bra Förloppsklipp är att:

Om du har ett större skeende, låt säga en mordutredning eller en fest, går det att klippa från en del av förloppet till en annan del, egentligen utan att bryta själva förloppet.

2. Berättarens klipp [länk hit]

Den andra typen av klipp är betydligt svårare, både att förklara och att genomföra på ett bra sätt. Men tänk dig gärna att berättelsen kan tjäna på att det finns andra saker än ett enda händelseförlopp. Det betyder att du som författare kan behöva berätta om någonting annat än vad som händer sedan.

Wordplayer förklarar det bra:

Med Berättarens klipp, tar du publiken dit du vill att de ska gå, där du behöver dem för att berättelsen ska fungera, snarare än att bygga på vad de redan känner till. I början kanske publiken inte förstår varför du har placerat dem där, varför de ser vad de ser. De måste lita på dig — berättaren — att scenen och sekvensen så småningom ska visa sig relevant för berättelsen som helhet.

Terry Rossio, The Storyteller Cut

Några tillfällen då det fungerar att göra Berättarens klipp:

  • bihistorier/biintriger
  • när vi går över till vad antagonisten sysslar med
  • när vi introducerar en jokerfigur
  • för att visa effekten av ett tidigare beslut
  • vid flashbacks
  • för att visa på att det finns något gemensamt mellan olika rollfigurer eller olika situationer
  • för att skapa ett mysterium

Ett exempel: din huvudperson är vuxen men agerar konstigt. Vi får sedan veta att huvudpersonen varit med om något traumatiskt i sin ungdom. Däremellan finns ett Berättarens klipp. Sedan hoppar vi framåt i tiden igen.

Ett annat exempel: din ena huvudperson är kär i den andra, men misslyckas med att förklara varför den betedde sig så dumt och tvingas gå hem ensam. Strax därefter kommer en mystisk person som vi inte träffat tidigare till huvudpersonernas arbetsplats. Däremellan finns också ett Berättarens klipp.

Svårigheten med Berättarens klipp [länk hit]

Svårigheten med att göra Berättarens klipp är att det egentligen inte finns någonting att vila sig mot. Hur använder man det? Till skillnad från Förloppsklipp finns det ingen händelsekedja som inte ”får” brytas. Så vad är tumreglerna och tipsen?

Det finns en tankegång jag brukar använda själv för att veta när jag ska göra ett Berättarens klipp, och det är ett annat begrepp jag lärt mig av Wordplayer: The Off-Screen Movie.

The Off-Screen Movie handlar om det som inte berättas, men som ändå påverkar storyn. Nyckelordet här är ”påverkar”. Du kan klippa till en annan scen, sekvens eller rollfigur förutsatt att det påverkar storyn på något sätt.

Och det konstiga är att en berättelse inte bara blir bedömd på hur bra det material som du faktiskt berättar är, utan på vad man låter bli att berätta:

  • om det du låter bli att berätta är tråkigt, till exempel att rollfigurerna sover, gör långa resor och liknande, tenderar hela berättelsen att vara tråkig.
  • om det du låter bli att berätta är spännande, ger det skjuts åt berättelsen.

Så se till att det finns några spännande saker i luckorna mellan scenerna, till exempel att antagonisten får reda på vad huvudpersonen har för mål så att den kan komma på en genial motattack.

Ju mer något påverkar, desto mer kan du använda Berättarens klipp. Om det inte påverkar storyn alls, bör du låta bli.

Avslutning och en ledtråd

Det här är årets sista blogginlägg, men i det finns en ledtråd till det första inlägget nästa år. Det kommer bli ett omfattande inlägg som jag har varit på gång att skriva under lång tid, men som jag har väntat med för att verkligen göra det rättvisa. Vad är det för inlägg? Det är ett begrepp som jag använt flera gånger tidigare, men som här faktiskt inte är länkat, trots att det säkert är lite svårt att förstå. Tills dess, här kommer klippet som avslu–

Lennart Guldbrandsson, författare, lektör och föreläsare

10 sätt samarbete lyfter din kreativa karriär

På min blogg hittar du över 250 inlägg med skrivtips.

Jag har publicerat över tjugo böcker, inklusive ett antal om att skriva. Du kan få två av mina böcker gratis. Jag gillar samarbeten och har bland annat skrivit fyra böcker tillsammans med Kim M. Kimselius och Kristina Svensson: om författares vanliga misstag, om hur man livnär sig på kreativa yrken, om hur man samarbetar och om hur man skriver biografier.

Om du vill ha hjälp med dina berättelser eller din fackbok, hör av dig.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.