Häromdagen fick jag en fråga från en vän som lyssnar på Skrivpepp-podden om hur man hittar sin egen stil. Vad innebär det att ha en egen stil? Och vad gör man om man inte gillar den stil man har?
En enda stil?
Innan vi pratar om hur man kan hitta sin stil behöver vi diskutera den tid tidigt i varje författares karriär när det bara känns som att det finns en enda stil, eller ett enda sätt att skriva.
Jag har själv varit där.
Den stilen byggde på de författare jag läste, och som jag på något sätt trodde eller tyckte att alla borde läsa — eller hade läst. Det är lätt att bli hemmablind.
Jag säger inte att det är lätt, men vägen bort från att se sin egen stil som fullständigt naturlig är att läsa varierat.
Det finns garanterat författare som har fått stora framgångar som skriver på ett helt annat sätt än du gör.
Och det är helt okej. Det är så det ska vara. Det finns alldeles för många läsare där ute för att det bara ska finnas en stil.
Om du inte redan har gjort det, testa att läsa författare som leker med ordbilder, använder mycket gestaltning, kör med isbergstekniken, skapar putslustigheter i varje rad, är väldigt precisa, skriver långt, skriver kort, och så vidare. Ju fler stilar du har läst, desto lättare blir resten av resan. Annars kommer du bara kunna säga om du tillhör det ena av två fotbollslag (det bra eller det dåliga), och det är inte så det fungerar.
Är du överklädd?
För att fortsätta på samma tema finns det många olika tillfällen då varje stil passar och inte passar. Olika genrer och olika stilar hänger exempelvis ihop.
I ett tidigare inlägg har jag citerat Tage Danielsson från en text när Harry Martinsson spökskriver Ingos memoarer. Det är lätt att skoja om hur överklätt det blir, men det är minst lika vanligt att texter jag läser har en stil som är underklädda för syftet. De har inte problem med språket, utan de saknar känslan för vilket tempo eller vilken genre boken har.
Det här är ett annat problem än att tro att det bara finns en stil, nämligen att ta reda på vilken stil som passar och sedan anta den stilen. Eller att göra tvärtom, se vilken stil man har eller vill skriva i, och därefter hitta en berättelse som passar till den stilen. För att kunna göra det behöver man känna till lite mer om vad stil är och hur man kan använda det.
Vad ingår i en stil?
Stil är ett så vagt begrepp att jag sällan använder det. Jag försöker snarare att precisera vad jag menar, genom att referera antingen till någon av de åtta storheterna, eller till språkliga begrepp. Men om jag ska försöka mig på att sammanfatta vad som ingår i en stil kommer här en lång lista (och den är inte alls fullständig):
- ämnesval
- ordval, inklusive val av namn på rollfigurer och titel
- frasering (såsom betoning)
- längd på meningar — och deras form och deras variation (använder du många frågor?)
- vad som gestaltas
- stilfigurer (symbolik, metaforer, liknelser, etc)
- språkliga egenheter, såsom dialekter, slaggord, favoritord och svärord
- vilka saker som har företräde (ska det framför allt vara vackert, eller ekonomiskt, eller minnesvärt?)
- vems eller vilkas perspektiv texten tar
- val av rollfigurer, deras relationer och deras funktioner
- attityd (som hänger ihop med textens tema)
- kontext (vilken kultur äger det rum i? vad anses vara dåligt? vad skämtas med?)
- längd på stycken
- tempo
- proportion mellan typer av stycken (dialog, scenanvisningar, beskrivningar)
- vilka typer av scener som finns med
- hur sidorna ser ut
- vilka delar av berättelsen som får mest utrymme
- längd på kapitel och antal kapitel
- genre
- längd på hela texten
Vad innebär det att ha en egen stil?
Med tanke på hur många faktorer som ingår i en stil vore det konstigt om två författare skulle använda sig av samma stil, men som läsare kan vi ändå tycka att två författare liknar varandra. Deras sätt att beskriva saker kanske har vissa likheter, även om de skriver om helt olika saker. Det här ligger delvis i läsaren, vilket betyder att en läsare kan se likheter mellan författare som en annan läsare tycker är oviktiga och därför inte kan anses göra författarna lika. Betyder det här att två författare aldrig har liknande stil? Nej, men det betyder att man som läsare behöver bli noggrann med vad man menar.
Men ur författarens perspektiv då?
En del fraser återkommer definitivt i mina texter, liksom en del typer av situationer. Jag har nog en modell i huvudet för vad som är min stil, oavsett om jag är medveten om det eller inte. Kanske är det något för litteraturvetare att analysera mer noggrant.
Men samtidigt: jag spökskriver ibland. Det betyder att jag tar på mig någon annans kläder och låtsas att jag är den personen för ett tag. Jag försöker sätta mig in i hur det var att vara den personen i ett antal situationer, och sedan skriva ner det. Antar jag den personens språkbruk? Det är mitt mål. Men alla som har sett när en skådespelare spelar en verklig person, vet att det alltid finns vissa skillnader i frasering och tusen små detaljer, som tillsammans gör att man vet att det inte är samma sak. Man kan imitera, och göra det mer eller mindre skickligt, men det blir aldrig 100 % samma sak.
Det beror bland annat på att en författares stil, liksom vems som helst annan, varierar!
Ingen människa har samma stil hela tiden. Jämför bara de tidiga låtarna som Beatles spelade in med de sista. Eller J.K. Rowlings första bok om Harry Potter med hennes sista.
Med andra ord: gör ditt bästa för att anpassa ditt skrivande till bokens idé och genre, och din personlighet, så löser sig stilen säkert till slut. När du har skrivit om texten.
Avslutning
Jag vill också påminna om den digitala skrivkonferensen den 16-17 maj 2020, där jag och flera andra pratar om allt ifrån intriger till enneagrammet och hur man marknadsför sig som författare. Köp biljetter nu.
P.S. Min vän som ställde frågan heter Therese van Barneveld, vars noveller du kan läsa här.
Lennart Guldbrandsson, författare, lektör och föreläsare
På min blogg hittar du över 250 inlägg med skrivtips.
Jag har publicerat över tjugo böcker, inklusive ett antal om att skriva. Du kan få två av mina böcker gratis. En av mina senaste böcker är Dolt förflutet som nominerades till Selma-priset och finns som ljudbok, inläst av Tomas Norström, på Bokus, Adlibris. Naturligtvis finns den också på Storytel, Bookbeat, Nextory och Biblio.
Om du vill ha hjälp med dina berättelser eller din fackbok, hör av dig.