Om det skulle vara så att du har följt råden i de tidigare två texterna och din text ändå saknar det där Något, som gör att läsaren vill läsa vidare, vad gör du då? Du gör som jag och sparar det bästa till sist.
Det bästa till sist
När jag skriver att du ska spara det bästa till sist, tror du säkert att jag pratar om berättelsens klimax, och visst, den är viktig, men läsaren struntar fullkomligt i klimaxen om texten innan dess är ointressant.
Istället finns det tre andra saker (förutom några viktiga frågor och de sju typerna av konflikter) som du kan använda för att skjuta läsaren framåt i texten.
Låt bomben explodera [länk hit]
Så fort läsaren tror att den vet precis vad som ska hända kommer dess intresse att svikta. Ett sätt som du kan få tillbaka det intresset är genom att skaka om allt det som läsaren trodde sig veta, oavsett om berättelsen framför allt är en inre eller en yttre intrig. Här är några exempel på vad du kan göra:
- låt bomben explodera
- låt hemligheten komma ut
- låt huvudpersonen göra ett misstag
- låt paret separera
- ge huvudpersonen sparken
- låt föräldern kasta ut huvudpersonen
- förflytta huvudpersonen till en helt annan plats
- låt huvudpersonen nå sitt mål
- låt en bifigur dö
- låt huvudpersonens kärleksintresse dö
- döda mentorn
- döda huvudpersonen
Det är det här som Game of Thrones ägnar sig åt, att osentimentalt ta kål på folk, så att det aldrig går att förutsäga vem som ska överleva till nästa avsnitt. Att död används så ofta, är för att det symboliserar en dörr som det bara går att passera åt ena hållet, och att det ofta kommer så plötsligt att det finns mycket osagt och ogjort. Men även i andra typer av texter kan du låta metaforiska bomber explodera, så länge du tänker på att det är enkelriktade gator huvudpersonen färdas på.
För att använda det här greppet i ditt eget skrivande kan du behöva lägga ifrån dig texten och säga till dig själv att du behöver skaka om läsaren, och sedan fundera på vad som verkligen skulle få den effekten. Eller så kan du använda dig av någon annan som står utanför texten. Eller så kan du använda dig av någon slumpfunktion för att avgöra vad som ska hända, och vem. Ju mer du tänker ”nej, inte den personen!” eller ”nej, vad som helst, men inte det!”, då har du kommit rätt.
Rasera vägen [länk hit]
Du kan också göra tvärtom, genom att låta någonting vara helt omöjligt. Här pratar vi inte ett hinder, utan att stänga ner alla möjligheter att ta sig fram åt ett särskilt håll eller till och med tvinga huvudpersonen att byta mål. Även här är det bra att tänka på att det går att använda det här i både yttre och inre intriger. Här är några exempel på vad du kan göra:
- placera ett oöverstigligt hinder i vägen
- ge huvudpersonen en fysisk åkomma
- ge huvudpersonen en distraktion
- låt motståndet bli för stort
- låt deadlinen vara för tajt
- låt reglerna vara orättvisa
- låt någon annan medvetet sabotera huvudpersonens arbete
- låt någon annan råka förstöra huvudpersonens arbete
- ta bort alla verktyg som behövs för att nå målet
Du kan fortfarande göra så att huvudpersonen är imponerande, men genom att låta huvudpersonen förlora, tvingar du hen att fundera över om målet verkligen är så eftersträvansvärt, eller om det finns andra saker som är viktigare.
Göm berättelsen inuti rollfigurerna [Länk hit]
Jag hoppas att du som författare tycker att inget är mer spännande än det som finns inuti andra människor: deras psykologi, deras minnen, deras vanor, deras drömmar, deras motivationer och deras mål. Alla de sakerna är alldeles utmärkta ställen att gömma resten av berättelsen, så att läsaren bara måste läsa vidare. Här är några exempel på vad du kan göra:
- varför gör en rollfigur på det sättet?
- varför verkar en rollfigur agera emot sina egna intressen?
- hur kommer en rollfigur att reagera?
- vad har hänt som göra att en rollfigur agerar annorlunda?
- varför låter en rollfigur bli att agera?
- kommer en rollfigur att ändra sig?
- när avslöjas en rollfigurs verkliga tankar?
- vilka argument biter på olika rollfigurer?
- vilken hemlighet har en särskild rollfigur?
- varför håller rollfiguren det hemligt?
Att bygga in delar av berättelsen i rollfigurerna och sedan låta de andra rollfigurerna vara osäkra på de andras tankar, motiv och mål, och sedan steg för steg upptäcka dem, har alltså stora intrigmässiga fördelar. Men dessutom får du en mer psykologiskt trovärdig berättelse. Det är så vi människor är, och det är också sådana texter vi vill läsa. (Inte bara, men det är en väldigt bra grund.)
Avslutning
Därmed är just den här serien färdig, men nästa vecka kommer ett nytt spännande inlägg, om något helt annat. Välkommen tillbaka då.
Lennart Guldbrandsson, författare, lektör och föreläsare
På min blogg hittar du över 200 inlägg med skrivtips.
Jag har publicerat över tjugo böcker, inklusive ett antal om att skriva. Du kan få två av mina böcker gratis. Jag gillar samarbeten och har bland annat skrivit fyra böcker tillsammans med Kim M. Kimselius och Kristina Svensson: om författares vanliga misstag, om hur man livnär sig på kreativa yrken, om hur man samarbetar och om hur man skriver sin biografi.
Om du vill ha hjälp med dina berättelser eller din fackbok, hör av dig.