Gustav Freytag – Struktur del 12

Det här är del 12 i min genomgång av ämnet struktur. Den förra delen finns här. Läs alla delar här.

1863 skrev den tyske författaren och dramatikern Gustav Freytag boken Die Technik des Dramas (engelsk version här, pdf här), där han beskrev hur både Aristoteles och senare analyser behövs, eftersom vi har drygt 2000 års litteraturhistoria efter Aristoteles analys. I texten har han delat in dramat i fem delar:

1. Exposition – introduktion av viktig bakgrund till rollfigurer, arena och intrig

2. Ökande intensitet – serie relaterade händelser på väg mot historiens höjdpunkt

3. Klimax – vändpunkt för protagonisten

4. Minskande intensitet – konflikten mellan protagonisten och antagonisten börjar redas ut, ofta efter ett par ögonblicks osäker utgång

5. Avslutning – konflikten är över, vilket skapar katharsis för läsaren

Freytags modell tecknas ofta upp såsom en pyramid, såsom bilden till höger. Med det utseendet har den spritts över hela världen. (På svenska kallas klimaxen ofta peripeti, trots att begreppet inte förekommer hos Freytag eller i stora delar av engelskspråkig litteratur.)

Senare har Freytags pyramid har senare kritiserats för att inte vara anpassad för modernt drama, exempelvis Henrik Ibsen, som experimenterade med olika antal akter (i betydelsen ”avsnitt mellan ridåfall”) och gärna byggde samman expositionsdelen (1) med den ökande intensitetsdelen (2).

En större svaghet med modellen är att den visuellt/stegmässigt placerar en historias klimax i mitten av texten. Det är få texter i verkligheten som har den uppbyggnaden och att lära ut den i skolan riskerar att göra nybörjares texter onödigt tråkiga, särskilt i slutet.

Nästa gång ska vi diskutera begreppet obligatorisk scen och en fransk litteraturkritiker med mycket makt. Återkom gärna.