Fyra fel som gör dina dialoger bättre

Ibland måste man bara bryta mot reglerna.

Idag ska vi bryta mot reglerna.

Alla regler?

Nej, bara de fyra maximer som filosofen P.H. Grice myntade på 1960-talet, om vilka saker en talare och en lyssnare tar för givet i ett samtal, och som jag skrev om förra veckan.

Varför ska vi bryta mot just de maximerna?

Jo, för att om man vill skriva dialoger som ska verka naturliga behöver dialogerna bryta mot reglerna eftersom det är så de flesta mänskliga dialoger ser ut. Som författare kan det alltså vara bra att tänka på att bryta mot Grice maximer och inte alltid ”säga hela sanningen och intet förtiga, tillägga eller förändra”.

Kvantitet

Låt käften glappa. Eller låt den vara stängd.

En av de fyra maximerna handlar om kvantitet (d.v.s. rätt mängd information). Det betyder att du samarbetar genom att bara ge så mycket information som lyssnaren vill ha, men heller inte för lite.

Det här är naturligtvis mycket opraktiskt om du skriver skönlitteratur, med rollfigurer som säger precis rätt mängd.

Det är mycket bättre med rollfigurer som inte har någon koll på hur mycket de ska prata och hur mycket information de ska lämna ut. Tänk till exempel på rollfigurer som skvallrar eller är sjukligt tystlåtna. Eller de som inte kan hålla hemligheter. Eller de som är bakbundna av att de har sekretessavtal.

Du kan också arbeta med rollfigurer som bryter mot kvantitetsmaximen på innehållsnivå. Istället för att de pratar för mycket eller för lite, säger de för mycket eller för lite. Det betyder att de överdriver eller underdriver. De kan exempelvis säga att det bara är en kort väg till bensinmacken när det i själva verket är en kilometer bort. Inte tillräckligt långt bort för att det ska vara en lögn, men i underkant av vad de flesta andra skulle säga.

Särskilt praktiskt är det med folk som uttrycker sig ironiskt i underdrifter eller överdrifter. Så länge de som lyssnar förstår att det verkligen är en överdrift eller underdrift, är ingen skada skedd. Samtidigt blir det mycket mer naturligt för en konstgjord dialog.

Men vad säger att man måste hålla sig till sanningen? Att medvetet inkludera meningslösa detaljer för att distrahera eller dölja sanningen är ett alldeles utmärkt sätt för rollfigurer att skapa naturlig dialog. Likaså är det mycket effektivt att låta en rollfigur underlåta att berätta viktiga saker. I exemplet med bensinstationen kan de låta bli att berätta att bensinstationen är stängd. Sådant beteende skapar nästan garanterat konsekvenser.

Relevans

En annan av maximerna är relevans, d.v.s att säga saker som hör till saken. Den som vill samarbeta i ett samtal berättar med andra ord inte oväsentligheter.

Som lyssnare kommer du arbeta hårt för att tolka saker välvilligt. Ta det här exemplet:

A: Ska du gå på Pelles fest?

B: Jag måste jobba.

Egentligen finns det inget som säger att B:s svar har med A:s fråga att göra, men A kommer utgå ifrån att B talar relevant och att det faktum att B måste jobba har med Pelles fest att göra. Med andra ord: B hade tänkt gå på festen, men måste jobba. Det finns alltså outtalade led, och för författare är sådana outtalade led guld värda:

det kan leda till missförstånd när A och B syftar på olika saker, antingen för att A vet mer, eller för att B tolkar in mer
det kan göra så att A och B förstår vad som menas, men att C inte förstår vad som åsyftas
det kan göra att rollfigurerna och läsaren tolkar in olika saker
det är ett sätt att skapa spänning
det hjälper till att bygga upp rollfigurerna genom att visa läsaren hur de tänker: vad de tycker är relevant och vilka led som går att hoppa över

Det finns flera sätt för författare att använda irrelevans. Det mest omtalade inom lingvistiska kretsar är antagligen inte särskilt använt utanför lingvistiken: en person får i uppdrag att skriva ett rekommendationsbrev för en annan, inkompetent människa. Genom att skriva irrelevanta saker (”hen kommer i tid”) kan den som läser rekommendationsbrevet förstå, utan att det står utskrivet, att personen som skrev rekommendationsbrevet egentligen inte rekommenderar den inkompetenta personen.

Ett vanligare sätt att använda irrelevans är att signalera ett ämnesbyte:

A: Visst är Vendela den klantigaste personen du känner?

B: Det var idag du skulle gå till frisören, va? [eftersom Vendela står bakom dig]

… eller:

A: Det måste ha varit jobbigt att förlora sitt barn.

B: Jag måste jobba. [Jag vill inte prata om det här.]

Irrelevans kan dessutom användas för att distrahera någon annan rollfigur, så att den tar en omväg eller inte kan vara säker på vad som är det viktiga.

Självklart går det också alldeles utmärkt för rollfigurer att medvetet missförstå det någon annan säger, till exempel för att skapa humor:

Army Officer: Name?
Neddy Seagoon: Neddy Seagoon
Army Officer: Rank?
Neddy Seagoon: Private
Army Officer: Sex?
Neddy Seagoon: Yes, please.

(The Goon Show)

Här används den dubbla betydelsen i ordet ”sex” på engelska för att skapa ett medvetet missförstånd.

Sätt

Förstår du *någonting* av vad de här rollfigurerna säger?

En tredje maxim är sätt, d.v.s. att vara tydlig. Snarare att fokusera på innehållet handlar den här maximen om formen. Till exempel ska man samarbeta med lyssnaren genom att undvika att uttrycka sig på ett sätt som är svårt att förstå, undvika dubbeltydigheter, vara kortfattad och presentera informationen i en ordning som är lätt att förstå.

Allt det här är bra i vanliga fall, men för författare är sådana dialoger sällan det bästa valet.

Ta till exempel en tonårig rollfigur som försöker bli tillsammans med en annan tonåring. Eftersom det vore pinsamt att bara avslöja sitt intresse direkt, behöver tonåringen linda in sina tankar, och komma med antydningar som går att bortförklara om det skulle behövas. I värsta fall kanske den kärlekskranka tonåringen börjar pladdra på, och om hen får minsta uppmuntran kanske hen till och med försöker förklara sin kärlek på ett sätt som gör lyssnaren mer oförstående än innan.

Allt sånt är både mer verklighetstroget och mer intressant än om man lyckas följa Grice sättsmaxim. Samma sak gäller för övrigt för personer som blir anklagade för mord, personer som söker jobb och mentorer.

Ett annat sätt att bryta mot sättsmaximen är att vara ironisk eller humoristisk. Ett vanligt exempel är om A ramlar och B säger att det var skickligt gjort. Då kommer läsaren utgå ifrån att B förstår att A inte var skicklig. Samtidigt blir det mer nyanserat än om B säger att det inte var skickligt.

Ytterligare ett sätt att bryta mot sättsmaximen är att använda metaforer. Istället för att säga rakt ut vad du menar, kan du som författare prata om flera saker samtidigt. Som den här komikern som skenbart pratar om tepåsar, men i själva verket pratar om Brexit:

James Acaster ur komediprogrammet Mock the Week.

Som alla metaforer finns det alltid möjligheter att missförstå, se ovan, men också att låta metaforen vara falsk. Det är inte säkert att saker är helt och hållet parallella, bara för att de verkar vara det.

Kvalitet

Jag ljuger inte… Äsch, där blev den ännu större.

En fjärde maxim är kvalitet, d.v.s. att tala sanning. Den maximen går att dela in i två delar:

säg inte sånt du tror är falskt
säg inte sånt du inte har bevis för

Att bryta mot kvalitetsmaximen kan vara så enkelt som att en brottsling förnekar sin skuld (från smugglare till förälder som har ätit upp barnets lördagsgodis) eller att någon skojar med en annan människa, men det kan också vara en komplicerad historia med alternativa skyldiga och förfalskade bevis.

För författare är kvalitetsmaximen antagligen den viktigaste att bryta. Lögner ger möjlighet att förlänga storyn, och halvsanningar ännu mer, eftersom det tar tid att ta reda på vad sanningen är.

– Av allt det du berättat för mig, vad var sant och vad var falskt?
– Allt var sant.
– Till och med lögnerna?
– Särskilt lögnerna.
– Star Trek: Deep Space Nine: ”The Wire”

Men glöm inte heller bort att påståenden som rollfigurerna inte kan bevisa också kan vara mycket effektiva. Det skapar ett mått av osäkerhet och spänning som gör att läsaren vill ha reda på mer. Stämmer det som rollfiguren bara gissar? Ligger det något i misstankarna? Läs mer för att få veta.

Den största möjligheten?

Som berättare kan det också vara bra att tänka på att bryta mot Grice maximer och inte alltid ”säga hela sanningen och intet förtiga, tillägga eller förändra”. Det kan du exempelvis göra genom en otillförlitlig berättare, eller genom att låta hela storyn vara ett missförstånd.

Tänk om hela det här inlägget varit ett missförstånd…

Läs mer

Det finns mycket mer att läsa om Grice maximer. Här är några av de källor jag har använt mig av:

Dolt förflutet av Thomas Karlsson och Lennart Guldbrandsson

Lennart Guldbrandsson, författare, lektör och föreläsare

På min blogg hittar du över 250 inlägg med skrivtips.

Jag har publicerat över tjugo böcker, inklusive ett antal om att skriva. Du kan få två av mina böcker gratis. En av mina senaste böcker är Dolt förflutet som nominerades till Selma-priset och finns som ljudbok, inläst av Tomas Norström, på Bokus, Adlibris. Naturligtvis finns den också på Storytel, Bookbeat, Nextory och Biblio.

Om du vill ha hjälp med dina berättelser eller din fackbok, hör av dig.