Ett av de vanligaste problemen i de skönlitterära (och biografiska) böcker jag lektörsläser får stora effekter. Det påverkar allt ifrån bokens längd och flöde till om rollfigurer blir tydliga, miljöer kommer fram och läsaren blir medryckt.
Och många, även när de får problemet påpekat för sig, vet inte hur de ska åtgärda det.
Du ska helt enkelt få lära dig att gå från referat till skildring.
(I den här texten, liksom mina andra skrivtips, finns det massor av praktiska länkar. Besök dem gärna.)
Att känna igen referat [länk hit]
Referat och skildring* är två byggstenar i berättelser, på samma sätt som dialog eller beskrivning är det. Men för de flesta låter de kanske utbytbara: något händer ju.
Skillnaden är hur noggrant man återger det som händer.
(* Referat och skildring är kära barn och har därför många namn. Om du använder något annat namn i ditt huvud, är det helt okej med mig.)
I ett referat sammanfattas det som händer:
Vi åkte ner till torget, körde några vändor och avslutade med några bullar på konditoriet.
Rollfigurerna agerar men läsaren inte får veta allting som ägde rum under tiden, såsom tvekan inför agerandet, känslor som startades av handlingen eller som blev resultatet av det, eller knappt ens stämningen. Istället blir läsaren presenterad för resultatet av handlingen eller sammanfattningar av flera individuella händelser.
Jämför det här med skildringar:
Vi trampade kvickt ner längs Violgatan och svängde in mot det bullrande torget.
– Sisten tillbaka hit bjuder på bullar! sa Pansar och sköt fart.
Han pilade iväg runt torget.
Minny och jag var inte sena i starten. Vi körde hårt och när vi kom tillbaka på ursprungsplatsen gick det inte se vem av oss som skulle vinna.
Jag fortsatte ett till varv och de andra hängde på.
Vi var axel vid axel länge, varv efter varv, ända tills Minny drog ifrån.
Hon stannade tvärt och ställde cykeln framför oss med ett segervisst leende.
Några minuter senare satt vi på kondiset och åt varsin bulle med stor aptit. Men Pansar såg inte lika glad ut som varken mig eller Minny.
Skildring är alltså mer detaljerade, längre och oftast mer intressanta att läsa.
Nu kommer jag till något viktigt:
Båda de sätten att skriva (referat och skildring) är okej. Det ena är inte bättre än det andra. De har bara olika användningsområden.
Referat är fantastiska i synopsis! I ett synopsis tar skildringar för mycket plats och gör texten oöverskådlig.
Skildringar är oöverträffade i spännande scener! I spännande scener hinner referat inte bygga upp tillräckligt med stämning.
Att välja skildring när man borde ha använt referat är lika fel som tvärtom. Och det är inte så enkelt som att det bara är i synopsis som referat är bättre än skildring.
Referat har många användningsområden, och det kan du läsa mer om här.
Hur man förvandlar referat till skildring [länk hit]
Men du är här för att du vill lära dig mer om hur du förvandlar referat till skildring. Här är processen i några enkla steg.
(Det går att göra det här hur komplicerat som helst, men jag har här presenterat de saker som är relativt enkla att åtgärda.)
1. Visa när/var/hur [länk hit]
Det första som behövs för att förvandla ett referat till en skildring är att visa läsaren de stora elementen i berättelsen:
- vem som gör vad
- hur det görs
- när det görs
- vem som drabbas
- etc
Istället för att skriva att Alf tar sig hem, får du alltså specificera detaljerna kring hur och var Alf fick tag på bilen, vilken väg han körde och vad som hände när han kom fram.
(Och här lägger jag till ett förbehåll som gäller för det här och alla andra steg: OM DET ÄR INTRESSANT! Läsaren vill inte följa personerna när de gör meningslösa saker, utan det här är ett sätt att förstärka de saker som är intressanta. Slit inte på skolädret, och minska ner all busyness så mycket det går. Skildra det som påverkar personerna eller berättelsen!)
2. Presentera orsakskedjan [länk hit]
Nästa steg är att berätta varför de olika händelserna äger rum, så att läsaren kan följa orsakskedjan. (I det tidigare exemplet: Varför började de åka runt torget? Varför åt de bullar?)
Här är ord som följande väldigt intressanta:
- för att
- på grund av
- därför
- vilket ledde till
- (och de andra i listan över styckesövergångar)
Om en rollfigur gör något bara för att den vill göra det, blir det sällan lika bra som om den måste göra samma sak. Så hitta gärna någon som kan tvinga personen att agera på ett särskilt sätt. Eller en bakgrund som orsakar starka behov att agera på ett särskilt sätt.
3. Dela upp [länk hit]
Skildringar delar upp det som händer i fler, mer detaljerade steg.
Hur många steg varje sak tar, beror på vilken handling det rör (”cykla runt ett torg” kräver inte lika många steg som ”övertyga en mördare om att ge upp” eller ”utreda vem som är Felicias pappa”). Så hur många steg ska du dela in det i? Well, det beror på hur många du kommer på, eller hur många du kommer undan med. Men oftast är det betydligt fler än du kanske tänker dig i första läget.
Att cykla runt torget kan exempelvis bestå av fyra olika sorters miljöer: en gata som trafikeras ibland, en raksträcka med parkerade bilar, en raksträcka på kullersten och en fontän där det är halt på marken.
4. Skapa problem längs vägen [länk hit]
Det är inte lika spännande för läsaren om allt går som det ska, så låt planen gå fel.
Du kan låta rollfiguren ha problem att samla ihop de verktyg som behövs, eller misslyckas ett par gånger innan den blir färdig med sitt uppdrag, eller ha flera uppdrag samtidigt, eller lägga flera hinder i vägen, etc.
Du behöver inte gå till överdrift här genom att låta rollfigurerna ha stora problem hela tiden, utan du kan bara fördröja deras agerande lite. Som manusförfattaren Terry Rossio beskrev hur det var att jobba med Steven Spielberg:
Senare visade Steven upp några av sina storyboards för Lost World som han arbetade på. (Jag är glad att kunna säga att han åtminstone inte ritar så fantastiskt; det visar att han är mänsklig.) Det var sekvensen när de jagar en dinosaurie som är avskuren från sin hjord. Det var en jeep som studsade fram. Hjorden svängde åt ena hållet, men en motorcyklist skar av deras väg. Någon med ett gevär siktar för att skjuta ett av djuren, men jeepen kör på ett gupp och han tappar nästan vapnet. Han lyckas få tag på geväret igen, men nu är motorcykeln i vägen. Skottet avfyras, och nu är djuret ilsket och flyr, med motorcykeln efter. Spielberg beskrev händelserna eftersom de utspelade sig, och innan jag visste ordet av var sekvensen över. Det jag lärde mig var att han lurade med mig genom att skapa mindre mål i jakten på det huvudsakliga målet. Varje ”mini-behov” — att hålla kvar geväret och sikta rätt, till exempel — förde mig vidare, och innan jag visste det var storyn i sekvensen över. Väldigt smart.
”We’re Not Worthy”, Wordplayer.com
5. Ge personerna tankar och repliker [länk hit]
Att låta rollfigurerna repliker är, förvånansvärt nog, något som många författare kämpar med. Vad ska rollfigurerna prata om? Jag har en hel serie blogginlägg om hur man skriver dialog, så jag ska inte upprepa det här.
Men minst lika svårt är att låta rollfigurerna tänka (åtminstone de vars tankar vi får följa!). Det är lätt att antingen låta rollfigurerna reflektera för mycket: varenda minne de har och politiska åsikter och tankar om de andra rollfigurerna. Men det är minst lika vanligt med rollfigurer som knappt verkar tänka alls. Det är svårt att hitta en bra balans där, men någon tanke då och då är nästan nödvändigt att inkludera för att personen inte ska verka vara dum.
6. Beskriv och gestalta [länk hit]
Och skildringar kommer ofta (fast inte så mycket i exemplet ovan) med gestaltning. Av personer, av omgivningen, av föremål, av vädret, eller vad som nu känns relevant för berättelsen. Det här är rent formellt en annan sorts byggsten (beskrivning), men det finns sällan någon mening med att vara så petig att man inte kan stoppa in gestaltning i skildringarna. Tvärtom är det väldigt brukligt.
Du kan inte beskriva och gestalta allt, så välj det som känns viktigast. Och använd syltsnittar.
Avslutning
Med de sex stegen — visa när/var/hur, presentera orsakskedjan, dela upp, skapa problem längs vägen, ge personerna tankar och repliker och beskriv och gestalta — är du på god väg att förvandla referat till skildringar. Men för att verkligen fånga läsarens intresse, finns det många andra verktyg för att skriva fantastiska scener. För du börjar väl inte med att scenen börjar, som en amatör, väl?
Lycka till!
Lennart Guldbrandsson, författare, lektör och skrivcoach.
Jag ger gratis skrivtips, men du får gärna stödja mig på Patreon. Det betyder mer än du kan tro.
Jag har publicerat över tjugo böcker, inklusive ett antal om att skriva. Du kan få två av mina böcker gratis.