Det jag ska berätta om nu är ett berättargrepp som ligger mitt emellan intrig, typ av rollfigur och källa till konflikt. Ibland skapar det dessutom humor.
Utan tvekan är det ett av de bästa berättargreppen som finns. Det har använts tusentals gånger sedan urminnes tider, men blir aldrig gammalt, eftersom det går att variera så mycket.
Det är så bra, att jag skulle säga att du antagligen redan använder det, men att du säkert inte använder det till fullo — än.
Det handlar om fiskar på torra land.
Metaforiskt, alltså. Vi pratar om rollfigurer som befinner sig i en situation som är obekant.
(I den här texten, liksom mina andra skrivtips, finns det massor av praktiska länkar. Besök dem gärna.)
Typer av fiskar
Som jag skrev ovan finns det många sätt att variera fisk på torra land-greppet i din berättelse. Här är några exempel:
1. Främling på okänd plats — rollfigur hamnar i en ny miljö med annorlunda lagar och sociala regler. Det kan röra sig om utomjordingar som kommer till jorden, flyktingar som kommer till ett annat land, utbytesstudenter, lantisar som kommer till staden, stadsbor som kommer till landet, tidsresenärer, fattiga som plötsligt blir rika, rika som plötsligt blir fattiga, eller personer som råkat missa att världen förändrats (till exempel för att de bott i ett skyddsrum). Det här är kanske det enklaste och vanligaste sättet att presentera en värld för läsaren. Oftast är rollfigurerna runt omkring protagonisten okunniga om att protagonisten är en främling eller är så fokuserade på att leva sitt liv att de struntar i protagonisten.
Den stora utmaningen när man skriver den här typen är att man underdriver svårigheterna, d.v.s. att man inte gör det tillräckligt svårt för protagonisten att förstå vad det är som händer och hur de ska kunna anpassa sig till de nya omständigheterna. Om du enbart har en scen eller två där protagonisten är vilse, har du underutnyttjat de möjligheter som det här berättargreppet ger. Ofta är det bättre att låta protagonisten genomgå en mer gradvis förändring, men att då och då kasta in en brandfackla för att protagonisten inte ska bli för bekväm i sin nya situation:
- något oväntat sker, vilket leder till förvirring
- andra konstigheter pågår, vilket gör att protagonisten försöker hitta en egen lösning
- en rollfigur hjälper till, vilket leder till någon slags koll på läget
- mer oväntade saker äger rum, vilket leder till mer förvirring
- långsamt bemästrande
- en större förändring sker, som kanske inte ens är vanlig för de som bor på den okända platsen
- en ny orientering krävs
- etc
Det går alltså att skapa den okända platsen i flera nivåer eller delar, med delvis olika spelregler.
2. Första dagen på jobbet — en besläktad typ av främlingskap är att låta protagonisten vara en nybörjare, så att läsaren får följa nybörjarens första tid och misstag. Skillnaden här är att de andra rollfigurerna vet om att protagonisten är okunnig och därför försöker lära hen hur saker fungerar. Ibland med mycket tålamod, och ibland med fördömanden eller dålig pedagogik.
För att göra det hela mer överraskande kan du också låta varje uppdrag vara hemligt tills protagonisten precis ska börja med det.
Misstag är alltså en stor del av den här berättelsen, och här är det lätt att gå fel som författare genom att låta protagonisten göra fel misstag. Misstagen bör vara förståeliga, såsom att instruktionerna är för vaga, eller att en ovanlig situation uppstår, eller att någon vill busa med nybörjaren, eller att protagonisten har en övertro på sin egen förmåga, eller att protagonisten faller för en vanlig myt om arbetet.
Ett vanligt fel som många författare gör med den här typen av rollfigur (och den föregående typen) är att den blir offer för ”infodumpar”, d.v.s. att de andra rollfigurerna berättar ingående om hur världen är beskaffad, vad som händer och hur protagonisten borde agera. Det är vanligen bättre att låta protagonisten upptäcka det steg för steg eller försöka lista ut det på egen hand.
3. Efter en stor förändring — en rollfigur har genomgått en stor förändring och måste hitta ett nytt status quo. En sådan förändring kan vara åt det negativa hållet, såsom en skada, en skilsmässa eller en flytt, eller åt det positiva hållet, såsom en befordran, någons godkännande eller nya krafter. Oavsett påverkar det protagonistens framtid.
Många författare lägger ofta betoningen på hur det här påverkar protagonistens psyke, och det är lätt att glömma bort hur en sådan förändring också påverkar andra delar av rollfigurens existens:
- ytterligare fysiska förändringar som kommer av den första förändringen
- nya bekantskaper som ifrågasätter protagonistens förutfattade meningar och bekräftar de delar av protagonisten som hen tidigare inte använt
- konflikter med tidigare vänner och släktingar
- nya platser och föremål som protagonisten behöver bekanta sig med
- nya situationer som protagonisten råkar in i
- nya teman som berättelsen kan handla om
4. Avvikaren — den här rollfiguren möter ett samhälle som den inte vill eller kan passa in i, och gör därför sitt bästa för att förändra världen (eller åtminstone rollfigurerna i sin närhet), men ofta själv blir påverkad av sin omgivning. Vanligen är det här en sorgfri varelse i en seriös värld, en modern människa som konfronteras med en konservativ världssyn, en problemlösare bland pessimister, en hårding bland mesar, eller en representant för en minoritetsgrupp som befinner sig i majoritetens värld — men det kan också vara tvärtom.
Även här är det lätt att misslyckas med att eskalera problemet. Precis som med den första typen finns det därför nästan alltid okända problem som dyker upp efter ett tag, när protagonisten tror sig förstå hur systemet fungerar. Det här kan göra att berättelsen kan börja handla mer om rättvisa eller hur ett samhälle hanterar avvikare dåligt. Här kan berättelsen också skildra svårigheten i att leva sitt liv på det sätt som man vill och frestelsen att börja acceptera andras tankar om hur man borde leva. Men den här typen av rollfigur har ofta ett stort mod och en tro på sin egen metod. Vilken sida som till sist vinner beror på genre och stil på berättelsen.
5. Katt bland duvor — protagonisten befinner sig i fientligt sällskap, till exempel för att den tagit sig bakom fiendens linjer.
Här finns tre huvudvarianter:
a) fienden känner till att protagonisten finns där, vilket betyder att det handlar mer om spänningen i när fällan ska slå till
b) fienden är omedveten om att protagonisten särskiljer sig från alla andra, vilket betyder att spänningen ligger i när fienden ska råka få veta sanningen
c) protagonisten är omedveten om faran, samtidigt som du låter läsaren känna till vad som håller på att hända. Det här betyder att spänningen ligger i om protagonisten ska hinna upptäcka faran innan det är för sent.
Som med spänning i allmänhet går det att dra ut på avslöjandet/resultatet ganska länge, så länge det finns något överraskande på andra sidan.
6. Låt någon annan vara fisken — det är lätt att tro att det bara kan vara protagonisten som kan vara fisken på torra land, men det kan vara minst lika underhållande att göra så att en annan rollfigur har den funktionen. Då låter du din protagonist bli en mer ”normal” rollfigur, som antingen kan guida den udda rollfiguren eller kan bli förvånad över hur annorlunda den andra rollfiguren.
Avslutning
Säkert kommer du på andra varianter på fisk på torra land-figurer. Det är bara bra. Berätta gärna för mig om de som jag har glömt bort.
Lennart Guldbrandsson, författare, lektör och föreläsare
På min blogg hittar du över 250 inlägg med skrivtips.
Jag har publicerat över tjugo böcker, inklusive ett antal om att skriva. Du kan få två av mina böcker gratis. En av mina senaste böcker är Dolt förflutet som nominerades till Selma-priset och finns som ljudbok, inläst av Tomas Norström, på Bokus, Adlibris. Naturligtvis finns den också på Storytel, Bookbeat, Nextory och Biblio.
Om du vill ha hjälp med dina berättelser eller din fackbok, hör av dig.