Förra veckan skrev jag om de viktiga X och anti-X, vilket visade sig vara något som många undrade över. För att inte skriva tyckte var oförståeligt. (Ungefär som när jag skrev att förstaversioner är skräp.) Så låt mig förtydliga det och ge några exempel.
(I den här texten, liksom i mina andra, använder jag massor av förklarande länkar. Jag hoppas att du tar dig tid att besöka några av dem, för där finns mycket matnyttigt.)
Vad är X och anti-X?
För att börja med vad X och anti-X är:
- X är det enklaste, mest tanklösa alternativet.
- Anti-X är det enklaste, mest tanklösa “rebelliska” alternativet.
Bägge handlar alltså om tanklöshet, om klichéer och lathet. Det handlar om att fastna i hjulspår.
Ju mer tanke det finns bakom valet av element, desto mindre risk att man fastnar i X eller anti-X.
Vad är X och anti-X inte?
X handlar inte om mönster, troper eller genre. Om du skriver i en särskild genre, som alltid slutar på samma sätt, behöver du inte tänka att det handlar om X, och du ska definitivt inte leta efter anti-X. Du får helt enkelt jobba inom genren genom att hitta varianter på allt, snarare än att hitta på egna saker. Och troper och mönster är inte dåliga i sig, utan verktyg att använda sig av. Fast klokt och genomtänkt.
X är inte heller enbart slutet (i förra inlägget gav jag framför allt exemplet med hur hämndberättelser slutar). X kan ligga i själva idén, eller i rollfigurer. Så länge man använder den snabba idén som inte är genomtänkt använder man ett X och när man reflexmässigt gör ”tvärtom” använder man ett anti-X.
Några exempel
Efter att ha fört en tynande tillvaro i B-filmsgenren fick zombierna en ny storhetstid med bland annat The Walking Dead. Det kräver inte så mycket fantasi för att hitta på till och med spännande berättelser om zombier som anfaller från alla håll. Just därför är det den minst genomtänkta idén (X). Den tanklösa motsatsen (anti-X) kan vara att placera zombierna i en annan del av världen och/eller en annan tid (Egypten, 1920-tal). Mer spännande varianter, där det finns tecken på att författaren faktiskt tänkt till, kan handla om att placera in zombierna i ett klassiskt verk, eller göra zombierna mer världsvana.
Ett annat exempel är deckargenren som så ofta handlar om poliser som utreder brott och sedan löser det (X). Sedan kommer någon och gör en kriminalberättelse där brottslingen kommer undan (anti-X). Så hur gör man det annorlunda, utan att irritera alla läsare? Ja, det är det som är utmaningen! Om alla kunde göra det, skulle alla göra det.
Bland rollfigurer finns det så många X att det har fått ett eget namn: stereotyper: den luttrade polisen, eller den galna professorn eller den fromma nunnan. Men även motsatsen (anti-X) är mycket vanliga för författare som vill vara lite banbrytande. Låt den luttrade polisen gilla opera, eller den galna professorn vara kvinna, eller den fromma nunnan svära. Riktigt intressant blir det först när man skapar rollfigurer.
Det exemplet som fick mig att tänka på det här mer ordentligt var när jag pratade med samma vän som jag nämnde, och hon pratade om hur det fanns en hel del böcker för ungdomar som man skulle kunna kalla eko-katastrof, d.v.s. genren handlar om vad som händer efter klimatförändringarna har satt igång på allvar. I början var det ett spännande koncept, men numera är det så vanligt att varje ny sådan bok försvinner i mängden (X). Då brukar några författare alltid gå till motsatsen (anti-X), och det finns därför en växande skara berättelser där författaren försöker lugna ner sina läsare genom ett mycket tryggt klimat. Men finns det inget däremellan?
En vanlig situation som också går att uttrycka som X eller anti-X, är när en rollfigur blir kär i två personer samtidigt, och ägnar berättelsen åt att vara osäker på vem den ska välja: den spännande (X) eller den ordentliga (anti-X). För att slutet ska bli spännande behövs ett tredje alternativ, som i Fyra bröllop och en begravning.
Avslutning
I en sån här text finns det nästan bara två alternativ: antingen berättar jag igen hur viktigt det är att tänka själv snarare än att välja det enkla (X, vilket var det jag avslutade med förra gången), eller så visar jag på att vi alla alltid väljer X eller anti-X, eftersom det är mänskligt. Bägge är inte så genomtänkta. Men för mig finns det en större, viktigare diskussion här.
Den lyder under samma gamla regel: får du det att fungera kan du göra vad som helst. Du kan skriva zombier som anfaller från alla håll. Du kan skriva eko-katastrofer för ungdomar. Du kan skriva romantiska komedier som går ut på att välja mellan två tänkbara partners. Och du kan verkligen skriva hämndberättelser som slutar med att personen hämnas, eller inte gör det. Men du behöver få det att fungera.
Om du känner att du inte vet hur du ska få det att fungera, eller om du inte vet hur du ska ta dig bort från X-varianten eller anti-X-varianten, ta kontakt med en lektör eller en skrivcoach. Mig exempelvis.
Lennart Guldbrandsson, författare, lektör och föreläsare
På min blogg hittar du över 150 inlägg med skrivtips.
Jag har publicerat över tjugo böcker, inklusive ett antal om att skriva. Du kan få två av mina böcker gratis. Min senaste bok är Dolt förflutet som nominerades till Selma-priset.
Om du vill ha hjälp med dina berättelser eller din fackbok, hör av dig.