Ett av över hundra misstag – tema

Författare gör många misstag. Det vill jag, Kim M. Kimselius och Kristina Svensson fira.

Eller, ja, vi vill peka på några av de misstag som författare gör och berätta lite om hur man kan göra istället. Det här kommer vi att göra på ett seminarium på bokmässan i Göteborg. Det är andra året i rad vi håller seminarium tillsammans på bokmässan.

Dessutom kommer vi att ge ut en bok som heter Tio misstag författare gör. Omslaget ser ut så här:

Omslag till Tio misstag författare gör
Omslag till Tio misstag författare gör

Det har varit kul att skriva ihop med andra igen, och jag har verkligen lärt mig saker under resans gång. Inte bara från de andra, även om de har kunskaper som jag har saknat. Det har också varit nyttigt att titta på vilka misstag som jag, författare till böcker jag läser på fritiden och mina klienter gör – och därefter försöka skriva något om hur man undviker dem, utan att låta nedlåtande eller arrogant. Både Kristina och Kim är roliga, och har många bra infallsvinklar på det här med misstag. Det finns definitivt material för en bok nummer två.

Men jag tänkte ge mina läsare lite mer än bara reklam för en bok och ett seminarium, nämligen ett smakprov från en av mina nästan femtio texter i boken. Var så goda!

Misstag: Glömmer varför du skriver om just det ämnet

Man dras så lätt med när man har kommit på en idé, eftersom man vill komma igång att skriva. Därför börjar många författare att planera intrigen, eller att forska, eller att skapa rollfigurer, eller att göra intervjuer. Sedan skriver de, och någonstans mitt i processen inser de att det saknas något. Det finns inte riktigt något hjärta i texten. Om det rör sig om en skönlitterär text finns det nästan inget tema, och det gör att huvudpersonerna saknar något att kämpa för och känns som pappfigurer. Facklitteratur å andra sidan känns också hjärtlös.

Många läsare kan inte sätta fingret på vad det är som saknas här, och många lektörer missar också det här, och försöker lägga till några personliga element, ofta på en språklig nivå, men det fungerar i regel dåligt. Det spelar nämligen ingen roll hur mycket personlighet man lägger på ytan, om inte samma sak finns djupare i texten. Istället för ett problem får man då två problem: dels att det känns meningslöst, dels att det finns en kontrast mellan textens djup och dess yta. Som att sätta häftiga trummor till stråkar för att göra ungdomar intresserade av klassisk musik.

I slutändan börjar man fundera på varför författaren valde just den här berättelsen eller att skriva om just det här ämnet.

Problemet är dock inte så svårt att lösa som det kan verka.

Även om en del författare tänker på det här med att välja en idé, så finns det en sak som väldigt få av dem tänker på. De skriver sin idé, men de glömmer att förklara varför idén är viktig. Det spelar ingen roll om de kan förklara det för mig som lektör eller för var och en av sina läsare när de träffar dem. Om de inte kan få in förklaringen i sin text så kommer texten att klinga ihåligt. Låt säga att du skriver en kärleksberättelse om två ungdomar. Du kanske har ett unikt element i berättelsen: tjejen sitter i rullstol. Du ägnar tid åt att göra de två huvudpersonerna till tredimensionella rollfigurer, har med någon bra antagonist, skriver några starka scener och lägger stort fokus på att få till bra repliker. Men ändå kan den här berättelsen kännas torr och meningslös, eller till och med spekulativ (finns det egentligen någon poäng med att tjejen sitter i rullstol? Och känns inte den där antagonisten påklistrad?), om det inte finns något som får just dig att berätta den här berättelsen. Vad känner du inför det här? Är du arg? Vill du förändra något i samhället? Eller tycker du att det finns roliga saker med att sitta i rullstol som folk vanligen inte tänker på – och som du som själv sitter i rullstol vill dela med dig av? Din attityd är viktig för läsaren. Om du inte har någon åsikt i frågan, då är det meningslöst att du skriver om ämnet!

Det är faktiskt likadant med facklitteratur, även om många har ännu större problem att se hur hjärta spelar roll där, eftersom formen på facklitteratur gör att den verkar neutral. Men som både filosofer och vetenskapsteoretiker kan berätta finns det inga helt neutrala uttalanden. När man skriver facklitteratur måste man därför hålla två saker åtskilda: vad man själv tycker och vad fakta i målet är. Men vad man själv tycker informerar vilka fakta man bedömer som viktiga, och vilka ämnen man väljer att skriva om. Det blir en del av det sammanhang som man sätter in ämnet i. Glöm därför inte bort att ta fram de sakerna, och att visa hur du ställer dig, åtminstone för dig själv, så att du kan välja vilka omständigheter du ska beskriva tydligare.

Ett exempel: Om du skriver en biografi över Tove Jansson, så är det förstås viktigt att du får hennes levnadshistoria korrekt, inklusive hennes privatliv, och att du går igenom hennes författarskap. Men du behöver också fundera över varför du skriver om henne. Är det för att du gillar hennes naturskildringar? Eller gillar du hennes tankevärld? Eller tycker du att det är hennes karikatyrer som är det viktiga? Vad säger det om dig? Och varför väljer du att fokusera på just den aspekten?

Läsaren kommer att känna, snarare än förstå, när du skriver om något som du bryr dig om. Om du inte bryr dig, kommer läsaren att märka det. Och om du inte bryr dig, varför skriver du då om det?

Boken Tio misstag författare gör kommer att finnas att köpa där man köper andra böcker, inklusive internetbokhandlar, från september 2016.

2 svar på ”Ett av över hundra misstag – tema

Lämna ett svar till Kim M Kimselius Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *