Din bok säger mer om dig än du antagligen vet.
Det låter kanske inte så farligt. Men det blir värre.
Den säger kanske saker som du inte visste att du tyckte.
Är du redo att få dina hemliga åsikter visade för hela världen? Och det blir ännu värre.
Boken kan till och med råka säga saker som du egentligen inte tycker.
Så hur gör du för att hålla koll på vad du faktiskt säger?
(I den här texten, liksom mina andra skrivtips, finns det massor av praktiska länkar. Besök dem gärna.)
Det är inte bara det dunkelt tänkta… [länk hit]
I den bästa av världar skriver vi exakt vad vi tänker (och tänker inte dunkelt som Esaias Tegnér skrev om). Så, om du lever i den bästa av världar måste du inte läsa vidare…
För oss andra finns det många gånger vi inte lyckas uttrycka oss precis så bra som vi hade hoppats. Vi lektörer är inget undantag.
Att undvika det handlar inte enbart om sådana saker som att:
- lära sig att vara fullständigt logisk (eftersom språket inte är logiskt och dina medmänniskor inte heller är det)
- lära sig allt (eftersom det inte går)
- hoppas på det bästa (eftersom optimism har sina begränsningar)
- skriva om, gång på gång (eftersom man är blind för sina egna fördomar)
Men det vi kan göra, är att vara medveten om några områden där vår världsbild skiner igenom extra mycket. Genom att vara medvetna om hur vår världsbild över huvud taget ser ut, kan vi sedan arbeta på att se till så att det vi skriver stämmer mer överens med världsbilden.
Innan vi börjar, kanske vi behöver reda ut en sak: vad är en världsbild?
Forskaren Mark A. Runco sammanfattade det så här: ”A worldview is a broad perspective on life and the universe. It is indicative of a person’s philosophy.”
Det handlar om vad du tror om världen:
- om människor i grunden är goda eller onda eller en kombination
- om människor är hierarkiska, samarbetar eller är individualistiska
- om naturen är harmonisk, går att kontrollera eller bestämmer
- om dåtid, nutid eller framtid är viktigast, och
- om det är viktigast att bara vara, att utvecklas eller att göra något
Och det handlar om värderingar, åsikter och uppfattningar: allt ifrån politik till personliga preferenser och fördomar. Men det handlar också, som vi sett allt mer i det politiska fältet, om vad vi tror är sant. Det är inte jätteförvånande att en av Jack Werners böcker hade följande titel: Ja skiter i att det är fejk det är förjävligt ändå.
Du kanske tror att du har rätt, och det är möjligt att du har, inom vissa områden, men som Hans Rosling visade gång på gång går de flesta av oss runt med många felaktiga föreställningar om världen. Inte bara utdaterad information, utan information som media har spritt överdrivet mycket eller förtigit, missuppfattat eller vinklat, och som makthavare och personer med agendor har upprepat, och personer i samhället påverkats av för att det stämmer överens med tidigare åsikter, eller för att det väcker känslor. (Det här är en förenkling. Långt ifrån alla som räknas upp är illasinnade. Min poäng är bara att det inte är lätt att vara källkritisk.)
Och oavsett om det du tycker att du vet är sant eller falskt, är det en del av din världsbild.
Var syns din världsbild i din bok? [länk hit]
Nedan tänkte jag ta upp fem områden där din världsbild syns tydligt. Om du vill börja se till så att dina böcker reflekterar vad du faktiskt tycker och tänker, är de här områdena bra ställen att börja titta på. Det betyder inte att du enbart kan checka av de här och känna dig klar, för böcker är trots allt mer komplexa än så. Men de är som sagt bra ställen att börja på.
1. Arenan [länk hit]
Var någonstans boken utspelar sig, påverkar läsarens bild av dig. Om du exempelvis låter din bok utspela sig hos en rik familj som intrigerar med andra rika familjer, då säger du att de här människornas värld är viktig att lära sig mer om och de här människorna värda att sympatisera med. Samma sak, såklart, om du låter boken utspela sig hos gangsters, gamla tanter, präster, eller fattiga invandrare i en förort.
Givetvis kan du beskriva arenan på ett sätt som visar på att du tar avstånd från den, till exempel genom att satirisera den, eller genom att förklara i texten att den är dålig, men du lägger ändå tid och utrymme på att skildra platsen, så räkna med att en del av läsarna kommer att uppfatta det som att du gillar den.
Vad du kan göra: Om du upptäcker att den världsbild som finns inbyggd i arenan inte tilltalar dig, och du redan har spikat att berättelsen ska utspelas där, kan du förflytta huvudpersonen därifrån under en period och låta hen trivas bättre där, eller låta rollfigurer från andra arenor komma in i berättelsens huvudarena. Eller så använder du dig av nästa punkt på listan.
2. Huvudpersonen [länk hit]
Vem du låter berättelsen kretsa kring, gör det ännu tydligare vad du tycker är viktigt. Du skulle exempelvis kunna låta din bok som utspelar sig bland de rika familjerna ha en fattig trädgårdsmästare som huvudperson för att skildra familjerna från ett annat perspektiv. Eller du kan låta din bok om de fattiga invandrarna i förorten ha en rik, vit advokat som huvudperson. Båda valen är lika okej som motsatsen och ger väldigt olika utgångspunkter.
Naturligtvis måste huvudpersonen inte vara sympatisk, och du kan göra det tydligt att du inte håller med huvudpersonerna i att det är rätt att bete sig såsom de gör, men ditt val kommer trots det påverka vilka utmaningar de möter. De utmaningar som den rike advokaten i förorten möter skiljer sig markant från de andra som bor i området.
Vad du kan göra: Du kan låta rollfiguren vara kluven kring arenan eller sin bakgrund, eller ha som mål att ta sig därifrån.
3. Antagonisten [länk hit]
Antagonisten, d.v.s. den motståndare som finns i berättelsen, säger oerhört mycket om din världsbild, nämligen vilka värden och vilka typer av människor som är viktiga att bekämpa. Är antagonisten en symbol för fascister (som den mörka sidan i Star Wars) eller för teknik (som Ultron i Avengers-filmen)?
En del författare verkar glömma bort eller blunda för att deras antagonist betyder något, och mena att det bara råkat bli som det blev, och just därför är det här en extra viktig poäng att fundera över i sina verk. Här kan det vara på sin plats att poängtera hur oerhört lätt det är att använda sig av stereotypiska antagonister, som då får klä skott för en hel kultur, en hel religion, en hel rörelse, ett helt land, en hel typ av människa, etc. Sådana stereotyper är inte bara nedsättande (och potentiellt farliga) för den grupp som stereotypen föreställer, utan kommer ofrånkomligen studsa tillbaka på dig.
Vad du kan göra: Det enkla är att låta antagonisten inte komma från en annan grupp utan likna huvudpersonen, bortsett från en aspekt. Ett lite mer avancerat sätt är att inte låta antagonisten vara den enda representanten för sin grupp i berättelsen, så att läsaren kan se att du som författare har förmågan att se att alla i gruppen inte är likadana. I bokserier kan det vara bättre att variera mellan olika typer av antagonister.
4. Slutet [länk hit]
Slutet är en nyckel för hur läsaren kommer ihåg din berättelse, eftersom det är så starkt förknippat med om du lyckas överträffa läsarens förväntningar eller inte.
Berättelsens slut skildrar hur du som person anser att det borde vara. Blir det lyckligt eller olyckligt (eller en blandning)? Vem vinner? Vad händer? Och hur kom resultatet till? Med andra ord, berättelsens tema ligger till stor del i slutet.
Om du inte har en genomtänkt världsbild finns en stor risk att du säger någonting du egentligen inte menar, såsom att ”vi borde döda personer som tycker annorlunda”, eller ”kvinnor är en belöning för män som gjort något storslaget”, eller ”fler människor borde lura andra människor”.
Vad du kan göra: Ta tag i slutet, antingen redan när du planerar berättelsen, så att du kan leda storyn dit du vill, eller genom att skriva om det efter att din förstaversion är färdig. Om du redan har klimaxen klar, lägg till en scen efteråt som visar hur framtiden kommer bli, som visar på din världsbild.
5. Offren [länk hit]
Vilka råkar illa ut i berättelsen? Varför just de? Att presentera några rollfigurer som offer betyder att du säger att du vill att vi ska bry oss om deras öden. Det visar vilka människor som du bryr dig om, framför alla andra tänkbara offer i världen.
Om du exempelvis skildrar hur jobbigt det är för kändisar som förlorar sitt kändisskap ger det en annan bild av dig än om du skildrar hur det är för barnhemsbarn eller ensamstående mammor med dubbla jobb.
Betyder det här att du inte får skriva om personer med ”lyxproblem”? Nej då, inte alls. För oavsett vem du skriver om, finns det alltid någon som det är mycket värre för! Det är i stort sett omöjligt att objektivt rangordna vem det är mest synd om, så du får göra det subjektivt.
Och det behövs också eskapism.
Och många grupper som ofta betraktas som offer i berättelser, blir trötta på det och önskar snarare att få en mer aktiv roll.
Men det kan vara värt att reflektera över frågan istället för att bara automatiskt välja någon grupp som du själv eller någon närstående råkar tillhöra. Kanske finns det vinster i att inkludera andra.
Vad du kan göra: Sätt in offrets situation i ett sammanhang, till exempel genom att visa att det finns andra i berättelsen med andra förutsättningar, både bättre och sämre.
Min världsbild [länk hit]
I det här läget kanske du känner dåligt samvete eller oro för att du ger dina läsare en konstig bild av dig själv och din världsbild, och tänker att det är något som jag har planterat inuti dig.
Eller så tycker du att jag har en politisk agenda att få dig att skriva en viss typ av berättelse.
Men det är inte det som är min avsikt. Min avsikt är att uppmuntra dig att tänka igenom vem du är och vad du tycker. Oavsett vad du skriver är du politisk. Flera har uttryckt det som att litteratur är ett försök att övertyga sina läsare. Då kan du lika gärna försöka övertyga dem om något som du själv tycker.
Vill du visa på något som du tror att jag inte skulle hålla med om, är du hjärtligt välkommen att göra det. Som lektör skulle jag aldrig drömma om att försöka få dig att byta världsbild. Det jag däremot skulle göra är att se till så att du inte säger emot din egen världsbild eller förvirrar läsaren. Dessutom skulle jag se till så att du vässade dina argument.
Läsarens världsbild [länk hit]
Därmed kommer vi till vad läsaren har för världsbild. För visst är det så att vi som läsare ofta väljer de böcker som stämmer överens med vår världsbild. Vi kan göra utflykter till annan typ av litteratur, eller medvetet se till att läsa varierat, men de flesta av oss har en huvudfåra, eftersom det är jobbigt att utmana vår världsbild. När läste du senast en bok som hade en världsbild som var helt annorlunda din egen?
Det går trender i vad läsare tycker om för världsbilder. Under en period läste ”alla” proletärförfattarna, för att senare gå över till självhjälpsböcker, och nu är det väldigt mycket deckare och feelgood, och vem vet vad som kommer härnäst? De här större trenderna påverkar vilka genrer och format som utvecklas. Du kan försöka stå utanför det här, men risken är att din bok förblir oläst. Om du inte råkar hamna i en annan trend, förstås.
Sammantaget är det här dock något positivt. För det betyder att det finns läsare som är intresserade av just din bok. Du behöver bara hitta dem och visa dem att du delar deras världsbild.
Lennart Guldbrandsson, författare, lektör och skrivcoach.
Jag ger gratis skrivtips, men du får gärna stödja mig på Patreon. Det betyder mer än du kan tro.
Jag har publicerat över tjugo böcker, inklusive ett antal om att skriva. Du kan få två av mina böcker gratis.