Det här är den fula versionen

”Bara ett exempel, Helge!”

Oavsett om du samarbetar med någon annan, beställer en tjänst av en illustratör, sitter i ett möte för att sälja din idé, skriver en förstaversion av ditt manus eller håller på att skriva om ditt manus, finns det en replik du kan använda för att underlätta allas arbete. Repliken är ”Det här är den fula versionen.”

(I den här texten, liksom i mina andra, använder jag massor av förklarande länkar. Jag hoppas att du tar dig tid att besöka några av dem, för där finns mycket matnyttigt.)

Idén om exempel

För över tio år sedan skrev jag i boken Manusförfattarens guide en text om hur man rollfigurer deras egenskaper. Sedermera la jag ut hela boken på min blogg och just den texten ligger här. I boken skriver jag så här:

Exemplet är en av mina favorittekniker, men den är så underanvänd att jag känner att jag måste förklara vad den går ut på. Jag menar, du vet ju vad ett exempel är, men jag tvivlar på att du anar hur användbara exempel kan vara.

[…]

Om vi säger att du har skapat en rollfigur som heter Beata. Du har gett henne följande egenskaper: hon är en svärande fet kvinna i 40-årsåldern (som kontrasterar fint till en annan rollfigur som är ordningsam, smal och 22 år gammal). Hon har en intressant bakgrund, ett mål och en bra motivation, men framför allt har hon en funktion i berättelsen. Hon är helt enkelt en mångsidig rollfigur. Men för att göra henne till en välskriven rollfigur måste du titta på henne ur ett annat perspektiv.

Du måste titta på Beatas mönster. Hennes mönster är baserat på en rad exempel. Så här:

Börja med att fundera på så många exempel du kan på hur en person som är ful i mun beter sig. Uppenbarligen bör det finnas en hel del svärord och förolämpningar på den listan, men det bör också finnas med saker som den personen inte skulle säga (fina gester, subtiliteter, lyckönskningar, etc) eller göra (lisma, komplimentera andra och hålla tyst, med mera). Gå sedan vidare till hennes andra karaktäristika (övervikt och medelålder) och fortsätt göra mönstret.

[…]

Det riktigt bra med exempel är att de är utbytbara. Om du, tio dagar från nu, upptäcker att exemplet du hittade på inte riktigt passar, kan du byta det mot ett annat exempel, så länge du håller dig på samma abstraktionsnivå.

Det kan låta svårt, men det är det inte.

Om du upptäcker att ett exempel på hur ful i mun Beata är (till exempel en specifik förolämpning) inte fungerar, ta en annan förolämpning. Du behöver alltså inte hitta ett annat beteende, bara andra ord.

Det här är den fula versionen

”Måste vi ta precis den här vägen?”

”Det här är den fula versionen” eller ”Det här är ett dåligt exempel” eller liknande är olika sätt att förklara det här med exempel och säga att du inte är gift med just det exemplet.

Med andra ord: det sättet att uttrycka sig är ett sätt att slippa att ”döda sina älsklingar” eftersom man inte tänker på det mesta i texten som en älskling. Det mesta i texten är tillfälliga exempel, som man använder för att testa om det fungerar eller inte. Om det inte fungerar kan man enkelt byta ut det mot något liknande, som är snärtigare, mer känslosamt, intressantare eller mer sant. Med ens blir det inte lika jobbigt om någon kritiserar ens text, för man kan enkelt byta ut något mot något annat.

Oavsett om det gäller gestaltning eller rollfigurer eller repliker eller miljöer eller till och med scener och sekvenser är exempel ett bra sätt att undvika att låsa fast sig.

Själv använder jag det här uttrycket när jag gör mina lektörsläsningar. Om en av mina klienter har ett område som är problematiskt kan jag skriva någonting i stil med:

Du skulle kunna lösa det genom att låta Vilmer och Andrea ta båten över till ön, använda sig av repen för att ta sig in i cellen och sedan fråga ut Michelle. Men det är såklart bara en variant. Hitta gärna ett snyggare sätt.

Det här handlar inte om att jag inte kan hitta ett bättre förslag. Om jag skulle lägga lika mycket tid och energi på min klients manus som min klient, skulle jag säkert hitta något unikt och intressant, men mitt jobb är att peka på ett problem och en eller flera tänkbara lösningar. Jag har också funnit att författare helst hittar sina lösningar själva, så även om jag anstränger mig för att hitta den perfekta lösningen, behöver det inte betyda att författaren antar den lösningen, eftersom den kommer från någon annan.

Finns det gånger när man inte ska använda det här? Ja, säkert, men efter att ha arbetat med andra författare i över tio år finns det en sak som har slagit mig gång på gång. De bästa författarna jag har träffat har varit de som har ett rörligt intellekt och som kan ersätta ett exempel med ett annat nästan friktionslöst. De som har varit fast i sin egen vision och inte har kunnat släppa den har snabbt blivit obekväma för alla personer runt omkring dem.

Men du gör såklart som du vill.

Dolt förflutet av Thomas Karlsson och Lennart Guldbrandsson

Lennart Guldbrandsson, författare, lektör och föreläsare

På min blogg hittar du över 150 inlägg med skrivtips.

Jag har publicerat över tjugo böcker, inklusive ett antal om att skriva. Du kan få två av mina böcker gratis. Min senaste bok är Dolt förflutet som nominerades till Selma-priset.

Om du vill ha hjälp med dina berättelser eller din fackbok, hör av dig.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *