”Det är som en metafor…”, symboler, del 3

Den här bilden får sin förklaring så småningom.

De flesta har pratat om symboler i skolan, och kanske rentav fått lära sig skillnaden mellan en metafor och en liknelse (liknelser är jämförelser som innehåller ordet ”som”). Som jag tidigare har skrivit är symboler ett utmärkt sätt att snabbt skapa ett band till läsaren. Det är också ett bra verktyg när man ska gestalta.

Men det här med symboler går djupare än bara metaforer och liknelser. Mycket djupare. Därför tänkte jag att vi ska ta på oss hjälmen, säkra repet och långsamt fira oss neråt för att se hur djupt vi kan tränga i symbolernas underbara värld.

(I den här texten, liksom i mina andra, använder jag massor av förklarande länkar. Jag hoppas att du tar dig tid att besöka några av dem, för där finns mycket matnyttigt.)

Ordlagret

Delarna på en bok. Bild: Lemon-s
Delarna på en bok. Bild: Lemon-s

Det översta lagret är ordsymbolik, och det är här både metaforer (en klantig person är ett ”stolpskott”) och liknelser (”hon är envis som en åsna”) hör hemma. Både metaforer och liknelser framkallar i olika grader bilder hos läsaren, men många av de här symbolerna är så bekanta för oss att vi inte ens tänker på dem: böcker har ryggar trots att de mestadels består av papper, man kan stå vid foten av ett berg, och så vidare.

Ett sätt att göra läsaren medveten om de här kan vara att medvetet leka med metaforerna: blanda ihop dem (”bergets rygg” eller ”bokens fot”) eller hitta på nya (”bokens knä” eller ”bergets näsa”). Vissa sådana är bara tokiga, men andra kan skapa nya intryck och tankar. Det här sättet används mycket inom poesi och mer litterärt skrivande (sådana böcker som får fina priser). Om det används för mycket blir det sökt och påklistrat, som när man blandar för många sorters finporslin vid en och samma middag.

Ett helt annat sätt att arbeta med metaforer är att ta dem bokstavligt. Det här är särskilt vanligt i boktitlar, där författaren använder ett trött begrepp men använder en djupare betydelse. Ett exempel är deckaren Gammal ost av Ulf Durling, ett begrepp som betyder att hämnas, men som här syftar på just ost som blivit gammal.

Ordsymbolik används också ofta när det gäller namn på rollfigurer, platser, och arter. Det figurerar också i syltsnittar.

Skylt- och bildlagret

Att använda bilder i sina böcker är rätt ovanligt utanför barn- och ungdomslitteraturen respektive facklitteraturen. Kartor är ett undantag, och återfinns även inom fantasy och vissa deckare.

Men vi har också framsidor, baksidor, författarbilder, marknadsföring och bilder i sociala medier.

Därför kan det vara bra att fundera lite över symbolik: att använda symboler som förstärker ditt budskap och ta bort symboler som förvirrar läsare eller försvagar budskapet.

Till att börja med: saker betyder inte alltid exakt det de verkar vara. Låt mig ta ett exempel från en film, I sista minuten, i regi av Alfred Hitchcock. Paret som spelas av Cary Grant och Eva Marie Saint, har nyligen besegrat skurkarna och gift sig, och befinner sig återigen på ett tåg. De kysser varandra och därefter ser vi följande bild:

Om det är någon som tror att det är en freudiansk tolkning, rekommenderar jag följande länk, där det ursprungliga slutet diskuteras.

Man brukar dela in symboler i flera olika typer: ikoniska symboler (såsom månsymboler i en almanacka), indexikala symboler (såsom vågskålar som representerar rättvisa eller domstolar), överförda symboler (såsom de tre kronor som representerar svenska ishockeylandslaget) och notationer (såsom de kemiska formlerna). För en längre genomgång, läs artikeln på Wikipedia om symboler, som jag själv bidragit mycket till. Det finns hela böcker om just de här typerna av symboler.

Sak-, plats- och personlagret

På ett djupare plan kan saker, platser och personer också ha symboliska betydelser.

Om vi börjar med saker, finns det så mycket att skriva om det som ibland kallas för MacGuffins att jag har skrivit en hel lång text om det. För att öka på deras symbolvärde kan det vara bra att ladda föremålen.

Platser, å andra sidan, kan representera alltifrån trygghet (Eden, hemmet) och rättvisa (domstol) till obehag (mörk källare, slakteri) och konkurrens (sportarena, domstol). Bara det att domstol förekommer två gånger och att den mörka källaren kan vara en del av det trygga hemmet tyder förhoppningsvis på hur de olika världarna kan överlappa och hur mycket skildringen av platserna kan förändra läsarnas känsla inför dem.

Bildresultat för symbol

När det gäller personer och rollfigurer som symboler kan man tänka på hur de både kan ha en berättelsefunktion (till exempel protagonist eller mentor) och en funktion för de andra rollfigurerna. Vissa av rollfigurerna kan betrakta en särskild rollfigur som en räddare i nöden, medan en annan rollfigur betraktas som en Judas. Det går också att tänka på dem via olika symbolsystem, såsom schackpjäser, DISC-systemet eller enneagrammet. De här funktionerna kan ses som arketyper eller stereotyper, beroende på hur välskrivna de är, men framför allt innebär det att det går att använda deras inneboende symbolvärde, antingen genom att bekräfta det eller gå på tvärsen mot det.

Det finns allehanda myter som går att återanvända om du behöver inspiration för dina rollfigurer. Här är några av de mest grundläggande myterna.

Situationslagret

Nu börjar vi komma till de delar av symboliken som inte diskuteras så mycket. Det betyder också att det är en av de sakerna som författare oftast misslyckas med att få till.

Situationer är ett av de flytande begrepp som omfattar enskilda saker som händer inuti en scen, via hela scener, till större sekvenser av scener. På engelska används ibland begreppet ”beat”. Det är inte ett begrepp som är lätt att definiera, och för vissa författare spelar det heller ingen roll. Men låt mig ta ett exempel så kanske det blir tydligare:

I många feelgood-romaner finns det ett tillfälle när två kärlekspartners får varandra. Det måste inte vara i slutet, och kan vara utdraget över flera scener. Men om man skriver ett synopsis, där bara de stora dragen ska vara med, skriver man någonting i stil med ”George och Dick får varandra.” I andra genrer finns liknande scener: i katastrofthrillers börjar det ofta med att någon upptäcker en oegentlighet, i deckare slutar det ofta med att problemlösaren avslöjar vad som hänt i en längre monolog, i polisromaner tvingas huvudpersonen gå bakom ryggen på sin chef, etc, etc. Det finns hur många sådana här exempel som helst. Poängen är inte att de är klyschiga, utan att de är situationer som återkommer, eftersom de är symboler för något annat. Om du inte lägger märke till dem i den senaste boken du läste, betyder det inte att de saknas, utan att du inte var tillräckligt uppmärksam. De där symboliska situationerna kan representera att tvingas att göra saker på egen hand, att nå sitt mål, att systemet inte fungerar, eller vad det nu kan vara.

Vissa av dem som studerar och skriver om struktur pratar mycket om de här situationerna, och därför är det ibland svårt att skilja intrig från struktur. Men det viktiga är inte att särskilja dem, utan att vara medveten om att läsarna kommer att lägga in den symboliken i situationerna oavsett om du har gjort det eller inte. De kommer att ha lättare att lägga in symboliken om du hjälper dem, och då slipper de simma mot strömmen, vilket gör att du lättare bedöms tänka på samma sätt som de gör, vilket i sin tur gör att du får deras tillit och gillande.

Intriglagret

Nu är vi väldigt långt ner i symbolikens gruva. Då ska vi använda oss av den första bilden i det här inlägget, nämligen den som kommer från filmen The Matrix. Den filmen är på många sätt en parallell till berättelsen om Alice i Underlandet av Lewis Carroll. Ta bara dialogen som pågår medan Morpehus ger Neo valet mellan det röda och det blåa pillret:

Tar du det blåa pillret slutar berättelsen, du vaknar upp i din säng och tror vad du vill tro. Tar du det röda pillret, stannar du i Underlandet och då visar jag dig hur djupt kaninhålet verkligen är.

Intrigen i The Matrix är alltså en symbol för något annat. På samma sätt kan din intrig symbolisera frigörelse eller letandet efter lycka eller flykten undan hemskheter.

När jag föreläser brukar jag ibland visa följande sketch ur Galenskaparna & After Shaves föreställning Cyklar:

Det är kanske det tydligaste exemplet som finns på hur ett verk är skrivet utifrån ett ordspråk, nämligen ”Skrattar bäst som skrattar sist”. Men det går att bli mycket mer djuplodande än så, förutsatt att man utmanar tankegången som man vill framhålla.

Om du tillhör de författare som planerar dina berättelser kan det här vara något du tänker ut redan innan du skriver, men om du istället tillhör de författare som improviserar dina berättelser, kan det här vara något du upptäcker medan du skriver om dem.

Lagret utanför berättelsen

Det djupaste lagret av symbolik som jag tänkte ta upp här ligger inte inuti berättelsen alls, utan utanför den. Här kan den representeras av den första bilden i inlägget, de där pillren. I framför allt de kretsar som hävdar att män har det värre än kvinnor används frasen ”blå piller” för den okunskap som de menar att män som lever i traditionella förhållanden har, medan de själva har sett ljuset (de har tagit det röda pillret) efter att förstått hur kvinnor vill trycka ner dem.

Den här typen av symbolik, när läsare och andra använder sig av element i en berättelse för egna syften, den är praktiskt taget omöjlig att förutse. Det tog exempelvis drygt 15 år från premiären av The Matrix tills fraserna ”blått piller” och ”rött piller” började spridas.

Jag skriver inte det här för att antyda att man har ett ansvar för alla tänkbara tolkningar av ens text. Det är ett för stort ansvar. Men det finns en ljuv ironi i att båda regissörerna bakom The Matrix är transkvinnor. Som författare kan man också gå ut med hur man själv tolkar sina texter, om man vill.

Tillbaka till ytan

Att tänka på symboler på det här sättet, i lager, är ett stort tecken på hur mogen författaren är, och därmed överlappar det med hur bra författarens texter är.

Men låt mig därför avsluta med en tanke som jag hoppas har slagit dig när du har läst den här texten: i de bästa texterna kan saker ha flera symboliska funktioner samtidigt.

Om du är osäker på hur det går till får du gärna kontakta mig.

Dolt förflutet av Thomas Karlsson och Lennart Guldbrandsson

Lennart Guldbrandsson, författare, lektör och föreläsare

På min blogg hittar du över 200 inlägg med skrivtips.

Jag har publicerat över tjugo böcker, inklusive ett antal om att skriva. Du kan få två av mina böcker gratis. Min senaste bok är Dolt förflutet som nominerades till Selma-priset.

Om du vill ha hjälp med dina berättelser eller din fackbok, hör av dig.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *