Att kunna se nyanser är en av de finaste egenskaperna jag vet, men jag kan samtidigt bli frustrerad när människor inte kan bestämma sig. Särskilt i berättelser. Man vill inte att författaren ska hålla på och vobbla fram och tillbaka för att inte trampa någon på fötterna.
Det här är dock tyvärr något jag möter ganska ofta när jag lektörsläser. Även om jag inte brukar kommentera språk innan berättelsen har blivit mer ordentligt genomskriven, och struntar i gestaltningen tills annat finns på plats, är problemet med förbehåll något som faktiskt påverkar sceners uppbyggnad.
(I den här texten, liksom i mina andra, använder jag massor av förklarande länkar. Jag hoppas att du tar dig tid att besöka några av dem, för där finns mycket matnyttigt.)
Hur ett förbehåll kan se ut
För att inte peka ut någon specifik författare har jag nedan konstruerat ett exempel som inte ligger särskilt långt ifrån de förbehåll som ofta finns i manusen jag läser.
Samhället hade svällt västerut, även om det fanns några nya hus längre norrut, och snart skulle ett nytt byggprojekt i öst sätta första spaden i jorden.
En vanlig läsare skulle antagligen inte reagera på meningen som konstig. En redaktör kanske skulle kommentera klyschan i slutet, och föreslå något annat sätt att uttrycka samma sak. En språkpolis skulle hitta något att klaga på (Oxfordkommat, exempelvis). Troligtvis skulle ingen av dem anmärka på meningens innehåll.
För min del finns det två problem med meningen:
- Det är svårt att veta vad som är poängen med meningen. Är det byggprojektet? Eller samhällets storlek? Eller att orientera oss i hur samhället ser ut?
- Det är ett påstående och två förbehåll, d.v.s. undantag från det som påstås i första satsen.
Tillsammans betyder de att meningen förvirrar mer än den klargör, vilket inte gläder någon.
Hur undviker man sådana förbehåll?
Det enklaste svaret, att dela upp meningen, är bara en skenbar lösning. Det förändrar inte att ”även om” och ”och snart”-delarna är förbehåll.
Men samtidigt ligger det något i den lösningen. Den går bara inte tillräckligt långt. Nyckeln ligger nämligen i att förvandla förbehållen till ordentliga motargument och ge dem det utrymme de förtjänar. Det betyder bland annat att ta fram den verkliga orsaken till att detaljen får vara med. Som man brukar säga: ”Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta.” Om du inte vet varför du har med någonting, ta reda på det. Och tänk då på att orsaken kan betyda konflikt.
Så här någonting:
Samhället hade framför allt svällt västerut, ända till älven. De få nya husen som hade byggts längre norrut var så annorlunda att de nästan bildade ett eget samhälle. Kanske berodde det på avundsjuka, eftersom de nya husen låg högre upp och blickade ner över sina fattigare kusiner.
Och snart skulle ett nytt byggprojekt i öst sätta första spaden i jorden, något som hade föranlett stora protester.
(Det här är den dåliga versionen.)
I och med att man tar fram varje poäng på det sättet, med ytterligare detaljer, blir hela scenen man skriver annorlunda. Inte bara djupare, utan längre och mer personlig. Vilka konflikter tycker du är intressanta?
Men den svåra utmaningen här, det är att veta vilka förbehåll som hjälper till att hålla tempot högt och vilka som behöver utökas. Det är omöjligt att ge några generella regler här, eftersom det beror på genre, stil, personlighet, syfte med berättelsen och mycket annat. Jag läser lika många berättelser som springer iväg långt åt andra hållet och berättar till synes oändligt länge om oväsentligheter.
Därför vill jag påminna om att det egentligen bara finns en regel. Den här.
Vill du veta om du följer den regeln, rekommenderar jag en bra lektör.
Lycka till!
(Eftersom rubriken på det här inlägget är ”Bort med alla förbehåll!” känner jag att jag behöver förtydliga att jag inte anser att alla förbehåll ska tas bort, utan att jag bara tog bort det förbehållet till en mindre synlig plats. Så kan man också göra.)
Lennart Guldbrandsson, författare, lektör och föreläsare
På min blogg hittar du över 150 inlägg med skrivtips.
Jag har publicerat över tjugo böcker, inklusive ett antal om att skriva. Du kan få två av mina böcker gratis. Min senaste bok är Dolt förflutet som är nominerad till Selma-priset.
Om du vill ha hjälp med dina berättelser eller din fackbok, hör av dig.