Blake Snyder – Struktur del 45

Det här är del 45 i min genomgång av ämnet struktur. Den förra delen finns här. Läs alla delar här.

(Som flera noterat råkade förra blogginlägget komma i oordning. Därför backar vi några år. Om ett litet tag är vi tillbaka i rätt ordning. I översikten har jag dock placerat in Snyder på rätt plats.)

Det har, som tidigare noterats här, kommit ut en hel del böcker om att skriva filmmanus i Hollywood. 2005 kom ytterligare en bok, Blake Snyders bok Save the Cat! The Last Book on Screenwriting You’ll Ever Need. Snyder har, till skillnad från många av de andra som skrivit böcker om att skriva för Hollywood, fått ett par filmer producerade (även om det inte är några imponerande alster). Och Save the Cat! har fortsatt att sälja.

När det gäller struktur beskriver Snyder hur han tidigt i sin karriär satt som ett frågetecken när producenter frågade efter hans ”aktskifte”. Därefter fick han mer kött på benen när han läste Syd Field och därefter ytterligare förklaring när han läste Viki King. Trots mittpunkter och biintriger tyckte han att det fanns för mycket utrymme att göra fel och gjorde sin egen variant, något han kallar för ”Blake Snyder Beat Sheet” eller BS2. (”Beat Sheet” är, enkelt förklarat, Hollywoods sätt att notera vilka steg som finns i en berättelse.) Snyders Beat Sheet, d.v.s. hans struktur, har 15 steg och ser ut så här:

  1. Öppningsbild (sid 1) – anger berättelsens genre och ton, samt en ”före”-bild av hjälten, vilket speglas i avslutningsbilden, då vi kan se hur mycket som har ändrats
  2. Temat uttrycks (sid 5) – i en vanlig konversation nämns det som blir temat, utan att hjälten förstår meningen
  3. Förberedelse (sid 1-10) – visar upp hjälten och de svagheter som hjälten behöver förändra, faran och målet med historien, samt visar eller antyder alla rollfigurer som är med.
  4. Katalysator (sid 12) – något som förändrar hela hjältens värld
  5. Debatt (sid 12-25) – hjältens reaktion och svårigheten med det som behöver göras
  6. Brytningen in i akt två (sid 25) – val som hjälten gör, vilket leder till en ny värld som är helt annorlunda
  7. Biintrig (sid 30) – för att lätta upp berättandet, bär ofta temat, innebär nya rollfigurer
  8. Skoj och lek (sid 30-35) – berättelsens hjärta, där det som används i marknadsföringen finns, förverkligandet av idéns potential, inga ökade risker
  9. Mittpunkt (sid 55) – leken avslutas, antingen en svacka eller en (falsk) topp för hjälten. Oavsett vilket blir det senare omvänt i steg 11, insatsen ökar
  10. Skurken närmar sig (sid 55-75) – skurken får förstärkning, hjältens team bråkar inbördes, ofta den svåraste delen av berättelsen att hitta på
  11. Allt är förlorat (sid 75) – den omvända versionen av steg 9, verkar vara total förlust, mentorn dör (eller det finns med något som har med döden att göra), vilket förebådar övergången till ytterligare en ny värld
  12. Själens mörka timme (sid 75-85) – den lägsta punkten, när allt verkar hopplöst, tvingar hjälten att erkänna sin svaghet
  13. Brytningen in i akt tre (sid 85) – p.g.a. rollfigurerna i biintrigen och diskussionerna kring temat dyker lösningen upp. De båda intrigerna vävs ihop, så att hjälten kan vinna över skurken och vinna sin älskade, med hjälp av lösningen kommer en ny värld
  14. Final (sid 85-110) – lärdomarna appliceras och de båda intrigerna slutar i triumf, tack vare hjälten. Skurkarna dör, med medhjälpare först och bossen sist. Hjälten förändrar världen på ett känslomässigt tillfredsställande sätt
  15. Avslutningsbild (sid 110) – beviset för att världen har förändrats från öppningsbilden

Sidantalet gäller filmmanus, där varje sida motsvarar ungefär en minut färdig film. Snyder går inte in på om samma sorts berättande går att använda i andra medier.

Snyder skriver att han delar in berättelser i tre delar: tes, antites och syntes. Första delen är förberedelsen (sid 1-10 och resten av akt 1), som utgör berättelsens tes. Det finns en känsla i den här delen som visar att det är något på gång, att något håller på att förändras. Den andra delen, som börjar vid sidan 25, är antitesen, d.v.s. en helt annorlunda värld med andra rollfigurer. Den tredje delen, syntesen, som börjar vid sidan 85, är den tredje världen.

Efter att ha presenterat sin struktur går Snyder igenom sin process för att skriva filmer enligt sin beat sheet: han använder en korkskiva, där han långsamt arbetar fram de 40 indexkort, med en scen per kort. Han placerar ut dem i fyra rader (vilket motsvarar fyra aktsstrukturen): 9 kort i varje rad, och sedan ett extrakort i varje rad. Det här arbetet är tidskrävande, men enligt Snyder är det både nödvändigt och ger bättre överblick över berättelsen. Att använda korkskivor eller liknande är dock inget nytt, utan har använts inom Hollywood under lång tid, men Snyder är troligen den som har spridit idén mest.

Jag har ett par problem med Snyder. För det första är det mesta av det han säger bättre uttryckt av många andra. Syd Field är exempelvis både trevligare i tonen och mindre arrogant, men kanske främst är han mindre bunden vid sidnummer än Snyder, som insisterar att allting ska vara på precis de sidnummer han anger.

För det andra är Snyder självupptagen, så att hans två filmer, som alltså är ganska mediokra filmer, får mycket utrymme, och hans egen metod presenteras som den enda rätta. Nej, den enda existerande.

För det tredje är Snyders struktur mycket begränsad, eftersom Snyder hela tiden betonar att det är en hjälte, som vinner sin flickas hjärta, och triumferar i slutet. Det verkar inte finnas några andra historier som är värda att berätta. Han till och med avfärdar framgångsrika filmer som bryter mot mönstret, något som bör väcka misstänksamhet mot Snyders modell.

Nästa gång kommer vi att titta på en av mina favoriter. Återkom gärna.

Ett svar på ”Blake Snyder – Struktur del 45

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *